Åkallan (dua) Komejl, med svensk översättning och transliteration

Åkallan (dua) Kumejl med svensk översättning och transliteration
 
 
Dua Kumejl är en av de mest kända åkallelserna vi har. Den stora skriftlärde Allamah Majlisi (fvmh) har sagt att denna åkallelse är bland de bästa åkallelserna som finns och att den tillhörde Khidhr (frid vare med honom). De Troendes ledare, Imam Ali (frid vare med honom), lärde ut den till Komejl ibn Ziyad, som var en av hans speciella kompanjoner. Den läses vanligtvis natten till den 15:e islamiska månaden Sha'ban och natt till fredag (torsdagskväll). Den skyddar mot fiendernas ondska, öppnar dörrarna för försörjning och förlåtelse av synder. Den lärdeTusi och Seyyed ibn Tawus har inkluderat den i sina åkallelseböcker, och jag citerar den från boken Misbah al-Mutahajjid.
 
 
 
 
 
 
 
بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمٰنِ ٱلرَّحِيمِ
 
Bismil-lā-hir-Raĥmānir-Raĥīmi
 
I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn
 
 
 
اَللّهُمَّ إِنّي أَسْأَلُكَ بِرَحْمَتِكَ الَّتي وَسِعَتْ كُلَّ شَيْءٍ، وَ بِقُوَّتِكَ الَّتي قَهَرْتَ بِها كُلَّ شَيْءٍ، وَ خَضَعَ لَها كُلُّ شَيْءٍ، وَ ذَلَّ لَها كُلُّ شَيْءٍ، وَ بِجَبَرُوتِكَ الَّتي غَلَبْتَ بِها كُلَّ شَيْءٍ، وَ بِعِزَّتِكَ الَّتي لا يَقُومُ لَها شَيْءٌ، وَ بِعَظَمَتِكَ الَّتي مَلأَتْ كُلَّ شَيْءٍ، وَ بِسُلْطانِكَ الَّذي عَلا كُلَّ شَيْءٍ، وَ بِوَجْهِكَ الْباقي بَعْدَ فَناءِ كُلِّ شَيْءٍ، 
 
allā-humma innī as-aluka bi-raĥmatikal-latī wasi’at kulla shay-in, wa bi-quwwatikal-latī qaharta bihā kulla shay-in, wa khađa’a lahā kullu shay-in, wa dhalla lahā kullu shay-in, wa bi-jabarūtikal-latī ghalabta bihā kulla shay-in, wa bi-’izzatikal-latī lā yaqūmu lahā shay-un, wa bi-’a ẓamatikal-latī mala-at kulla shay-in, wa bi-sulţānikal-ladhī ‘alā kulla shay-in, wa bi-wajhikal-bāqi ba’da fanā-i kulli shay-in,
 
Å Gud! Jag frågar Dig helt visst, Genom Din barmhärtighet som täcker allt, Genom Din kraft som är större än allting, och till vilken allting underkastas och är undergivet, Genom Din styrka med vilken Du övervinner allt, Genom Din ära, vilket ingenting står framför, Genom Din storslagenhet, som fyller allting, Genom Din auktoritet, som höjer sig över allt, Genom Ditt ansikte (d.v.s. väsen), som kvarstår efter förstörelsen av allting, 
 
 
 
وَ بِأَسْمائِكَ الَّتي مَلأَتْ أَرْكانَ كُلِّ شَيْءٍ، وَ بِعِلْمِكَ الَّذي أَحاطَ بِكُلِّ شَيْءٍ، وَ بِنُورِ وَجْهِكَ الَّذي أَضاءَ لَهُ كُلُّ شيْءٍ. يا نُورُ يا قُدُّوسُ، يا أَوَّلَ الأَوَّلِينَ وَ يا آخِرَ الآخِرينَ، اَللّهُمَّ اغْفِرْ لِيَ الذُّنُوبَ الَّتي تَهْتِكُ الْعِصَمَ، اَللّهُمَّ اغْفِرْ لِيَ الذُّنُوبَ الَّتي تُنْزِلُ النِّقَمَ، اَللّهُمَّ اغْفِرْ لِيَ الذُّنُوبَ الَّتي تُغَيِّرُ النِّعَمَ، اَللّهُمَّ اغْفِرْ ليَ الذُّنُوبَ الَّتي تَحْبِسُ الدُّعاءَ، اَللّهُمَّ اغْفِرْ لِيَ الذُّنُوبَ الَّتي تُنْزِلُ الْبَلاءَ، 
 
wa bi-asmā-ikal-latī mala-at arkāna kulli shay-in, wa bi-’ilmikal-ladhī aĥāţa bi-kulli shay-in, wa bi-nūri wajhikal-ladhī ađa-a lahu kullu shay-in, yā nūru yā quddūsu, yā awwalal-awwalīna wa yā ākhiral-ākhirīna, allāhumm-aghfirli-yadh-dhunūbal-latī tah-tikul-’işam, allāhumm-aghfir-liyadh-dhunūbal-latī tughayyirun-ni’am. allāhumm-aghfirli-yadh-dhunūbal-latī taĥbisud-du’ā-a, allāhumm-aghfirli-yadh-dhunūbal-latī tunzilul-balā-a, 
 
och Genom Dina namn (attribut) som bevisar Din makt över allting, Genom Din kunskap som omfattar allting, och Genom ljuset av Ditt ansikte (d.v.s. väsen), vilket skiner över allting. Å  Ljuset, Å  Den mest heliga, Å  Den första av de första, och Den sista av de sista! Å Gud, Förlåt mig de synder som bryter isär ärbarhet! Å Gud, Förlåt mig de synder som för med sig olycka! Å Gud, Förlåt mig de synder som förändrar välsignelser! Å Gud, Förlåt mig de synder som stänger ute åkallan! Å Gud, Förlåt mig de synder som för med sig sorg!
 
 
 
اَللّهُمَّ اغْفِرْ لي كُلَّ ذَنْبٍ أَذْنَبْتُهُ، وَ كُلَّ خَطِيئَةٍ أَخْطَأتُها، اَللّهُمَّ إِنّي أَتَقَرَّبُ اِلَيْكَ بِذِكْرِكَ، وَ اَسْتَشْفِعُ بِكَ اِلى نَفْسِكَ وَ أَسْأَلُكَ بِجُودِكَ أَنْ تُدْنِيَني مِنْ قُرْبِكَ، وَ أَنْ تُوزِعَني شُكْرَكَ، وَ أَنْ تُلْهِمَني ذِكْرَكَ، اَللّهُمَّ إِنّي أَسْأَلُكَ سُؤالَ خاضِعٍ مُتَذَلِّلٍ خاشِعٍ أَنْ تُسامِحَني وَ تَرْحَمَني، وَ تَجْعَلَني بِقِسْمِكَ راضِياً قانِعاً، وَ في جَميعِ الأَحْوالِ مُتَواضِعاً. 
 
allāhumm-aghfirlī kulla dhanbin adh-nabtuhu, wa kulla khaţī-atin akh-ţa-tuhā, allāhumma innī ata-qarrabu ilayka bi-dhikrika, wa as-tashfi'u bika ilā nafsika wa as'aluka bi-jūdika an tud-niyanī min qurbika wa an tūzi'ani shukraka, wa an tulhimanī dhikraka, allāhumma innī as'aluka suāla khāđi'in mutadhall-ilin khāshi'in an tusā-miĥanī wa tarĥamanī, wa taj-'alanī bi-qismika rāđiyan qāni'an, wa fī jamī'il-aĥwāli mutawāđi'an, 
 
Å Gud, Förlåt mig de synder som jag har begått och alla misstag jag har gjort! Å Gud, Jag närmar mig helt visst Dig genom Din hågkomst, Söker Din förbön genom Dig Själv, och Frågar Dig genom Din generositet, Att föra mig närmare Dig, Att skänka mig [förmågan att] tacka Dig, Att inspirera mig [till] Din hågkomst! Å  Gud, Jag frågar Dig helt visst som en [person som är] undergiven, ödmjuk, och hörsam, Att du ska behandla mig vänligt, Ha barmhärtighet med mig, och Göra mig nöjd och belåten med Din försörjning, och ödmjuk under alla omständigheter!  
 
 
اَللّهُمَّ وَ أَسْأَلُكَ سُؤالَ مَنِ اشْتَدَّتْ فاقَتُهُ، وَ أَنْزَلَ بِكَ عِنْدَ الشَّدائِدِ حاجَتَهُ، وَ عَظُمَ فيما عِنْدَكَ رَغْبَتُهُ، اَللّهُمَّ عَظُمَ سُلْطانُكَ، وَ عَلا مَكانُكَ، وَ خَفِيَ مَكْرُكَ، وَ ظَهَرَ اَمْرُكَ، وَ غَلَبَ قَهْرُكَ، وَ جَرَتْ قُدْرَتُكَ، وَ لا يُمْكِنُ الْفِرارُ مِنْ حُكُومَتِكَ. اَللّهُمَّ لا أَجِدُ لِذُنُوبي غافِراً، وَ لا لِقَبائِحي ساتِراً، وَ لا لِشَيْءٍ مِنْ عَمَلِيَ الْقَبيحِ بِالْحَسَنِ مُبَدِّلاً غَيْرَكَ، لا اِلهَ اِلّا أَنْتَ، سُبْحانَكَ وَ بِحَمْدِكَ، ظَلَمْتُ نَفْسي، 
 
Allā-humma wa as-aluka suāla manish-taddat fāqatuhu, wa anzala bika 'indash-shadā-idi ĥājatahu, wa 'aẓuma fīmā 'indaka raghba-tuhu, allā-humma 'aẓuma sulţānuka, wa 'alā-makānuka, wa khafi-ya makruka, wa ẓahara amruka, wa ghalaba qahruka, wa jarat qudratuka, wa lā yumkinul-firāru min ĥukūmatika, allā-humma lā ajidu li-dhunūbi ghāfiran, wa lā li-qabā-iĥī sātiran, wa lā li-shayin min 'amaliyal-qabīĥi bil-ĥusni mubaddilan ghayraka, lā ilāha illā anta, subĥānaka wa bi-ĥamdika, ẓalamtu nafsī,
 
Å  Gud, Jag frågar Dig som [en person], Vars fattigdom är väldig, som presenterar sitt behov till Dig, och Vars begär är stort för det Du har! Å  Gud, Stor är Din auktoritet, Upphöjd är Din plats, Okänd är Din plan, Klar är Din befallning, överväldigande är Din styrka, Kontinuerlig är Din kraft, och Det är omöjligt att fly från Ditt herravälde! Å  Gud, Jag finner ingen som [kan] förlåta mina synder, dölja mina fula missdåd, eller som [kan] ändra mina missdåd till gott, Förutom Du! Det finns ingen gud förutom Du, Ära och beröm tillhör Dig! Jag har förtryckt mig själv, 
 
 
وَ تَجَرَّأتُ بِجَهْلي، وَ سَكَنْتُ اِلی قَديمِ ذِكْرِكَ لي وَ مَنِّكَ عَلَيَّ. اَللّهُمَّ مَوْلايَ كَمْ مِنْ قَبيحٍ سَتَرْتَهُ، وَ كَمْ مِنْ فادِحٍ مِنَ الْبَلاَءِ أَقَلْتَهُ، وَ كَمْ مِنْ عِثارٍ وَقَيْتَهُ، وَ كَمْ مِنْ مَكْرُوهٍ دَفَعْتَهُ، وَ كَمْ مِنْ ثَناَءٍ جَميلٍ لَسْتُ أَهْلاً لَهُ نَشَرْتَهُ. اَللّهُمَّ عَظُمَ بَلائي، وَ أَفْرَطَ بي سُوْءُ حالي، وَ قَصُرَتْ بي أَعْمالي، وَ قَعَدَتْ بِي أَغْلالي، وَ حَبَسَني عَنْ نَفْعي بُعْدُ أَمَلي وَ خَدَعَتْنِي الدُّنْيا بِغُرُورِها، وَ نَفْسي بِجِنايَتِها، 
 
wa tajarra-tu bijahlī, wa sakantu ilā qadīmi dhikrika lī wa mannika ‘alayya, allā-humma mawlāya kam min qabīĥin satartahu, wa kam min fādiĥin minal-balā-i aqaltahu, wa kam min 'ithārin waqaytahu, wa kam min makrūhin daf'atahu, wa kam min thanā-in jamīlin lastu ahlan lahu nashartahu, allā-humma 'aẓuma balā-ī, wa afraţa bī sū-u ĥālī, wa qaşurat bī a'mālī, wa qa'adat bī aghlālī, wa ĥabasanī 'an naf’ī bu'du amalī wa khada-'atnid-dunyā bi-ghurūrihā, wa nafsī bi-jināyatihā, 
 
Jag vågade [att synda] p.g.a. min ignorans, [Men] Jag vilar på Din [evigt] gamla hågkomst om mig, och Din [oavbrutna] nåd över mig. Å Gud, min Mästare, Så många fula [gärningar] Du har täckt, Så många stora olyckor Du har räddat mig från, Så många snubblanden Du har förhindrat, Så många ogillade [objekt] Du har tagit bort, Så många nådiga beröm, vilka jag inte är förtjänt av, Du har spridit! Å  Gud, Min sorg är stor, Mitt bedrövliga tillstånd överskrider gränserna, Mina [goda] gärningar är få, Mina kedjor [av synder] håller mig nere, och Mitt höga begär undanhåller mig från mina [egna] fördelar, och Världen har lurat mig genom dess illusion och min själ genom dess illojalitet, 
 
 
 
وَ مِطَالي يا سَيِّدي فَأَسْأَلُكَ بِعِزَّتِكَ أَنْ لا يَحْجُبَ عَنْكَ دُعائي سُوْءُ عَمَلي وَ فِعالي، وَ لا تَفْضَحْني بِخَفِيِّ مَا اطَّلَعْتَ عَلَيْهِ مِنْ سِرّي، وَلا تُعاجِلْني بِالْعُقُوبَةِ عَلى ما عَمِلْتُهُ في خَلَواتي مِنْ سُوْءِ فِعْلي وَ إِسَاءَتِي، وَ دَوامِ تَفْريطي وَ جَهالَتي، وَ كَثْرَةِ شَهَواتي وَ غَفْلَتي، وَ كُنِ اللّهُمَّ بِعِزَّتِكَ لي في كُلِّ الأَحْوالِ رَؤوُفاً، وَ عَلَيَّ في جَميعِ الْاُمُورِ عَطُوفاً، اِلهي وَرَبّي مَنْ لي غَيْرُكَ أَسْأَلُهُ كَشْفَ ضُرّي وَالنَّظَرَ في أَمْري.
 
wa miţāli yā sayyidī fa-as-aluka bi-’izzatika an-lā yaĥjuba 'anka du’ā-ī sū-u 'amalī wa fi'ālī, wa lā taf-đaĥnī bi-khafiy-yi maţ-ţala'ta 'alayhi min sirrī, wa lā tu’ājilnī bil-'uqūbati ‘alā mā 'amiltihu fī khalawātī min sū'i fi’lī wa isā-atī, wa dawāmi tafrīţī wa jahālatī, wa kathrati shahawātī wa ghaflatī, wa kunillā-humma bi-'izzatika lī fī kullil-aĥwāli ra-ūfan, wa ‘alayya fī jamī'il-umūri 'aţūfan, ilāhī wa rabbī man-lī ghayruka as'aluhu kashfa đurrī wan-naẓara fī amrī. 
 
och mina framskjutanden! Å  min Mästare, Jag frågar Dig därmed vid Din styrka, att inte låta mina fula gärningar och handlingar täcka min åkallan från Dig, och vanära mig inte genom att avslöja vad som är hemligt av mina [handlingar], vilka [endast] Du känner till, och Påskynda inte straffet för vad jag har gjort i hemlighet, Som t.ex. mina fula gärningar och överträdelser, Min kontinuerliga oaktsamhet och ignorans, Mina talrika begär och Min dumhet! Å  Gud, Genom Din Ära, Var medlidsam [med mig] under alla omständigheter, och Hav nåd med mig i alla sakfrågor! Min Gud och min Herre, Vem kan jag fråga, förutom Dig, för att avlägsna mina brister och att se om mina affärer? 
 
 
 
اِلهي وَ مَوْلايَ أَجْرَيْتَ عَلَيَّ حُكْماً اِتَّبَعْتُ فيهِ هَوى نَفْسي، وَ لَمْ أَحْتَرِسْ فيهِ مِنْ تَزْيينِ عَدُوّي، فَغَرَّني بِما أَهْوى، وَ أَسْعَدَهُ عَلى ذلِكَ الْقَضاءُ، فَتَجاوَزْتُ بِما جَرَى عَلَيَّ مِنْ ذلِكَ بَعْضَ حُدُودِكَ، وَ خالَفْتُ بَعْضَ أَوامِرِكَ، فَلَكَ الْحَمْدُ عَلَيَّ في جَميعِ ذلِكَ، وَ لا حُجَّةَ لي فيما جَرَى عَلَيَّ فيهِ قَضاؤُكَ، وَ أَلْزَمَني حُكْمُكَ وَ بَلاؤُكَ،
 
ilāhī wa maw-lāya ajrayta ‘alayya ĥukman-it-taba’tu fīhi hawā nafsī, wa lam aĥtaris fīhi min tazyīni 'aduw-wī, fagharranī bimā ahwā, wa as'adahu ‘alā dhālikal qađā'u, fatajāwaztu bimā jarā ‘alayya min dhālika ba'đa ĥudūdika, wa khālaftu ba'đa awāmirika, falakal-ĥamdu ‘alayya fī jamī'i dhālika, wa lā ĥujjata lī fīmā jarā ‘alayya fīhi qađā-uka, wa alzamanī ĥukmuka wa balā-uka,
 
Min Gud och min Mästare, Du gav mig lagar [att följa], men jag följde mina egna begär istället! Jag skyddade mig inte från min fiendes förskönande [av det jordiska livets lockelser]. Därför fick han [möjligheten att] lura mig genom vad jag åtrår, och den gudomliga förordningen understödde honom i denna [fråga], Sålunda hade jag överskridit Dina gränser genom kränkning av Dina lagar, och jag lydde inte vissa av Dina befallningar. Därför är jag skyldig att prisa Dig i alla dessa frågor. Jag har inget argument [angående] Din redan fattade dom mot mig, och Din dom och prov blir obligatoriska för mig. 
 
 
 
وَ قَدْ أَتَيْتُكَ يا اِلهي بَعْدَ تَقْصيري وَ إِسْرافي عَلى نَفْسي، مُعْتَذِراً نادِماً، مُنْكَسِراً مُسْتَقيلاً، مُسْتَغْفِراً مُنيباً، مُقِرّاً مُذْعِناً مُعْتَرِفاً، لا أَجِدُ مَفَرّاً مِمّا كانَ مِنّي، وَ لا مَفْزَعاً أَتَوَجَّهُ اِلَيْهِ في اَمْري غَيْرَ قَبُولِكَ عُذْري، وَ إِدْخالِكَ إِيّايَ في سَعَةِ مِّن رَحْمَتِكَ. اَللّهُمَّ فَاقْبَلْ عُذْري، وَارْحَمْ شِدَّةَ ضُرّي، وَ فُكَّني مِنْ شَدِّ وَثاقي، 
 
wa qad ataytuka yā ilāhī ba'da taqşīrī wa isrāfī ‘alā nafsī, mu'tadhiran nādiman, munkasiran mustaqīlan, mustaghfiran munīban, muqirran mudh'inan mu'tarifan, lā ajidu mafarran mimmā kāna minnī, wa lā mafza'an atawaj-jahu ilayhi fī amrī ghayra qabūlika 'udhrī, wa idkhālika iyyāya fī sa'atim-mir-raĥmatika. allā-humma faqbal 'udhrī, war-ĥam shiddata đurrī, wa fukkanī min shaddi wathāqī,
 
Min Gud, Jag kommer sannerligen till Dig efter min otillräcklighet och min slösaktighet mot mig själv, samtidigt som jag ursäktar mig, ångrar mig, är förtvivlad, ber att få avlastning [från mina synder], ber om förlåtelse, vänder mig [till Dig], bekännande, bekräftande och erkännande [mina misstag]! Jag finner inte någon väg ut från vad jag har gjort, inte heller någon tillflyktsplats att vända mig till angående mina affärer, förutom Ditt accepterande av min ursäkt, och att Du för in mig i Din nåds omfång. Å  Gud, Godtag därför min ursäkt, Hav nåd med mitt grova misstag, och Befria mig från de solida kedjorna [av synd]! 
 
 
 
يا رَبِّ ارْحَمْ ضَعْفَ بَدَني، وَ رِقَّةَ جِلْدي، وَ دِقَّةَ عَظْمي، يا مَنْ بَدَأَ خَلْقي وَ ذِكْري وَ تَرْبِيَتي وَ بِرّي وَ تَغْذِيَتي، هَبْني لاِبْتِداءِ كَرَمِكَ، وَ سالِفِ بِرِّكَ بي، يا اِلهي وَ سَيِّدي وَ رَبّي، أَتُراكَ مُعَذِّبي بِنارِكَ بَعْدَ تَوْحيدِكَ، وَ بَعْدَ مَا انْطَوى عَلَيْهِ قَلْبي مِنْ مَعْرِفَتِكَ، وَ لَهِجَ بِهِ لِساني مِنْ ذِكْرِكَ، وَاعْتَقَدَهُ ضَميري مِنْ حُبِّكَ، وَ بَعْدَ صِدْقِ اعْتِرافي وَ دُعائي خاضِعاً لِرُبُوبِيَّتِكَ، 
 
yā rabbir-ĥam đa'fa badanī, wa riqqata jildī, wa diqqata 'aẓmī, yā man bada-a khalqī wa dhikrī wa tarbiyatī wa birrī wa taghdhiyatī, habnī lib-tidā-i karamika, wa sālifi birrika bī, yā ilāhī wa sayyidī wa rabbī, aturāka mu'adh-dhibī bi-nārika ba'da tawĥīdika, wa ba'da manţawā 'alayhi qalbī min ma'rifatika, wa lahija bihi lisānī min dhikrika, wa'taqadahu đamīrī min ĥubbika, wa ba'da şidqi’-tirāfī wa du'ā-ī khāđi'an li-rubū-biyyatika, 
 
 
Å  min Herre, Hav nåd med min svaga kropp, min huds tunnhet, och mina ömtåliga ben! Å  Den som har påbörjat min skapelse, min hågkomst, min uppfostran, mitt välstånd och föda, Skänk mig [Din nåd] så som Du en gång i det förgångna skänkte mig Din generositet och var god mot mig! Å  min Gud, min Mästare och min Herre, Hur skulle Du kunna se mig straffad med Din eld, Efter [min tro på] Din enhet, Efter att mitt hjärta känt igen Dig, Efter att min tunga oavbrutet talat om Din hågkomst, Efter att mitt hjärta varit övertygad om Din kärlek, Efter min sanna bekännelse och ödmjuka åkallan till Din gudomlighet?! 
 
 
 
هَيْهاتَ أَنْتَ أَكْرَمُ مِنْ أَنْ تُضَيِّعَ مَنْ رَبَّيْتَهُ، أَوْ تُبْعِدَ مَنْ أَدْنَيْتَهُ، أَوْ تُشَرِّدَ مَنْ آوَيْتَهُ، أَوْ تُسَلِّمَ اِلَى الْبَلاءِ مَنْ كَفَيْتَهُ وَ رَحِمْتَهُ، وَ لَيْتَ شِعْري يا سَيِّدي وَ إِلهي وَ مَوْلايَ، أَتُسَلِّطُ النّارَ عَلى وُجُوهٍ خَرَّتْ لِعَظَمَتِكَ ساجِدَةً، وَ عَلى أَلْسُنٍ نَطَقَتْ بِتَوْحيدِكَ صادِقَةً، وَ بِشُكْرِكَ مادِحَةً، وَ عَلى قُلُوبٍ اعْتَرَفَتْ بِإِلهِيَّتِكَ مُحَقِّقَةً، 
 
hayhata anta akramu min an tuđayyi'a marrab-baytahu, aw tub’ida man adnaytahu, aw tusharrida man āwaytahu, aw tusallima ilal-balā-i man kafay-tahu wa raĥimtahu, wa layta shi’rī yā sayyidī wa ilāhī wa mawlāya, a-tusalliţun-nāra ‘alā wujūhin kharrat li'aẓamatika sājida-tan, wa ‘alā alsunin naţaqat bi-tawĥīdika şādiqa-tan, wa bi-shukrika mā-diĥa-tan, wa ‘alā qulūbini’-tarafat bi-ilāhiyya-tika muĥaqqiqa-tan, 
 
Nej, Så omöjligt det är! Du är alltför generös för att överge en som Du har uppfostrat, Eller att skjuta iväg någon från [Din nåd] som Du [redan] har tagit till Dig, Eller att köra iväg en som Du har givit skydd, Eller att lämna någon som Du har berikat och välsignat till olycka. Å  min Mästare, min Gud och min Ledare, Jag önskar att jag kunde veta hur Du skulle lägga eld [På] ansikten, som fallit ner underkastande Din Storhet, [På] tungor som ärligt har talat om Din enhet och varit tacksamma genom att prisa Dig, [På] hjärtan som säkerligen erkänt Din gudomlighet, 
 
 
 
وَ عَلى ضَمائِرَ حَوَتْ مِنَ الْعِلْمِ بِكَ حَتّى صارَتْ خاشِعَةً، وَ عَلى جَوارِحَ سَعَتْ اِلى أَوْطانِ تَعَبُّدِكَ طائِعَةً، وَ أَشارَتْ بِاسْتِغْفارِكَ مُذْعِنَةً، ما هكَذَا الظَّنُّ بِكَ، وَ لا اُخْبِرْنا بِفَضْلِكَ عَنْكَ، يا كَريمُ يا رَبِّ، وَ أَنْتَ تَعْلَمُ ضَعْفي عَنْ قَليلٍ مِنْ بَلاءِ الدُّنْيا وَ عُقُوباتِها، وَ ما يَجْري فيها مِنَ الْمَكارِهِ عَلى أَهْلِها، عَلى أَنَّ ذلِكَ بَلاءٌ وَ مَكْرُوهٌ، قَليلٌ مَكْثُهُ، يَسيرٌ بَقَاؤُهُ، قَصيرٌ مُدَّتُهُ، 
 
wa ’alā đamā-ira ĥawat minal-’ilmi bika ĥattā şārat khāshi'a-tan, wa ‘alā jawāriĥa sa'at ilā aw-ţāni ta'abbudika ţā-i’a-tan, wa ashārat bistigh-fārika mudh'ina-tan, mā hākadhāẓ-ẓannu bika, wa lā ukhbirnā bi-fađlika 'anka yā karīmu yā rabbī, wa anta ta'lamu đa'fī 'an qalīlin min balā-id-dunyā wa 'uqūbātihā, wa mā yajrī fīhā minal-makārihi ‘alā ahlihā, ‘alā anna dhālika balā-un wa makrūh-un, qalīlun makthu-hu, yasīrun baqā-uhu, qaşīrun muddatu-hu,
 
[På] sinnen, som besuttit kunskap tills de blivit ödmjuka, [På] lemmar som lydigt flyttat på sig till Dina tillbedjesplatser, med hänvisning till Ditt förlåtande i lydnad [till Dig]! En sådan [behandling] förväntas inte från Dig, inte heller har vi hört talas om [att ett sådant resultat skulle komma] från Din nåd. Å den Mest Generöse, Å min Herre, Du känner till min svaghet [i att uthärda] en liten portion av den här världens olyckor och dess konsekvenser, som belastar dess invånare, samtidigt som [olyckorna och svårigheterna] är tillfälliga, kvarstår för en stund och dess varaktighet är kort!
 
 
 
 
فَكَيْفَ احْتِمالي لِبَلاءِ الآخِرَةِ، وَ جَليلِ وُقُوعِ الْمَكارِهِ فيها، وَهُوَ بَلاءٌ تَطُولُ مُدَّتُهُ، وَ يَدُومُ مَقامُهُ، وَ لا يُخَفَّفُ عَنْ أَهْلِهِ، لأَنَّهُ لا يَكُونُ إِلاّ عَنْ غَضَبِكَ وَاْنتِقامِكَ وَ سَخَطِكَ، وَ هذا ما لا تَقُومُ لَهُ السَّمواتُ وَالْأَرْضُ، يا سَيِّدِي فَكَيْفَ لي وَ أَنَا عَبْدُكَ الضَّعيفُ الذَّليلُ الْحَقيرُ الْمِسْكينُ الْمُسْتَكينُ، يا إِلهي وَ رَبّي وَ سَيِّدِي وَ مَوْلايَ لِاَيِّ الأُمُورِ اِلَيْكَ أَشْكُو، وَ لِما مِنْها أَضِجُّ وَ أَبْكي، لِأَليمِ الْعَذابِ وَ شِدَّتِهِ، 
 
fa-kayfaĥ-timalī li-balā-il-ākhirati, wa jalīli wuqū'il-makārihi fīhā, wa huwa balā-un taţūlu muddatuhu, wa yadūmu maqāmahu, wa lā yukhaffafu 'an ahlihi, li-annahu lā yakūnu illā 'an ghađabika wan-tiqāmika wa sakhaţika, wa hādhā mā lā taqūmu lahus-samāwātu wal-arđu, yā sayyidī fa-kayfa lī wa anā 'abdukađ-đa’īfudh-dhalīlul-ĥaqīrul-miskīnul-mustakīnu, yā ilāhī wa rabbī wa sayyidī wa mawlāya li-ayyil-umūri ilayka ashkū, wa limā minhā ađijju wa abkī, li-alīmil 'adhābi wa shiddatih,
 
Hur kan jag då bära den kommande världens motgång och de svåra händelserna, medan det är en motgång, vars varaktighet är lång, vars situation kommer att fortsätta, och inte kommer att minskas för dess invånare, därför att det inte kan finnas utan p.g.a. Din vrede, hämnd och ilska som varken himlarna eller jorden kan stå ut med? Å  min Mästare, Hur kan jag [uthärda det] samtidigt som jag är Din svaga, obetydliga, låga, fattiga och ödmjuka tjänare? Å  min Gud, min Herre och min Mästare, och min Beskyddare, Om vilken av mina angelägenheter skall jag beklaga till Dig, och för vilka skall jag lamentera och gråta över, för det smärtsamma straffet och dess styrka, 
 
 
 
أَمْ لِطُولِ الْبَلاءِ وَ مُدَّتِهِ، فَلَئِنْ صَيَّرْتَني لِلْعُقُوباتِ مَعَ أَعْدائِكَ، وَ جَمَعْتَ بَيْني وَ بَيْنَ أَهْلِ بَلائِكَ، وَ فَرَّقْتَ بَيْني وَ بَيْنَ أَحِبّائِكَ وَ أَوْليائِكَ، فَهَبْني يا اِلهي وَ سَيِّدِي وَ مَوْلايَ وَ رَبّي، صَبَرْتُ عَلى عَذابِكَ، فَكَيْفَ أَصْبِرُ عَلى فِراقِكَ، وَ هَبْني صَبَرْتُ عَلى حَرِّ نارِكَ، فَكَيْفَ أَصْبِرُ عَنِ النَّظَرِ اِلى كَرامَتِكَ، أَمْ كَيْفَ أَسْكُنُ فِي النّارِ وَ رَجائي عَفْوُكَ، 
 
am li-ţūlil-balā-i wa muddatihi, fala-in şayyar-tanī lil-'uqūbāti ma’a a’dā-ika, wa jama'ta baynī wa bayna ahli balā-ika,  wa farraqta baynī wa bayna aĥibbā-ika wa awliyā-ika, fahabnī yā ilāhi wa sayyidī wa mawlāya wa rabbī, şabartu ‘alā ’adhābika, fa-kayfa aşbiru ‘alā firāqika, wa habnī şabartu ‘alā ĥarri nārika, fa-kayfa aşbiru 'anin-naẓari ilā karāmatika, am kayfa askunu fin-nāri wa rajā-ī 'afwuka, 
 
eller För den långa varaktigheten av motgång? Om Du således sänder mig för att straffas tillsammans med Dina fiender, samlar mig med de som straffas av Dig, och skiljer mig från de som älskar Dig och är vän med Dig, Å  min Gud, min Mästare, min Beskyddare och min Herre, Antag då att jag skulle tåla Ditt straff, hur skulle jag då tåla separation ifrån Dig? Antag att jag skulle tåla hettan från Din eld, hur skulle jag då tåla att berövas från att se Din nåd? Eller hur skulle jag [kunna] vistas i elden, medan jag hoppas på Din förlåtelse? 
 
 
 
فَبِعِزَّتِكَ يا سَيِّدي وَ مَوْلايَ اُقْسِمُ صادِقاً، لَئِنْ تَرَكْتَني ناطِقاً لأَضِجَّنَّ اِلَيْكَ بَيْنَ أَهْلِها ضَجيجَ الآمِليِنَ، وَ لأَصْرُخَنَّ اِلَيْكَ صُراخَ الْمُسْتَصْرِخينَ، وَ لأَبْكِيَنَّ عَلَيْكَ بُكاءَ الْفاقِدينَ، وَ لأُنادِيَنَّكَ اَيْنَ كُنْتَ يا وَلييَّ الْمُؤْمِنينَ، يا غايَةَ آمالِ الْعارِفينَ، يا غِياثَ الْمُسْتَغيثينَ، يا حَبيبَ قُلُوبِ الصّادِقينَ، وَ يا اِلهَ الْعالَمينَ، 
 
fa-bi'izzatika yā sayyidī wa mawlāya uqsimu şādiqan, la-in taraktanī nāţiqan la-ađijjanna ilayka bayna ahlihā đajījal-āmilīna, wa la-aşrukhanna ilayka şurākhal-mustaşri-khīna, wa la-abkiyanna 'alayka bukā-al-fāqidīna, wa la-unādi-yannaka ayna kunta yā waliy-yal-mu-minīna, yā ghāyata āmālil-’ārifīna, yā ghiyāthal-mustaghī-thīna, yā ĥabība qulūbiş-şādiqīna, wa yā ilāhal-’ālamīna, 
 
Å  min Mästare och min Beskyddare, Därmed svär jag sanningsenligt vid Din ära, att om Du lämnar mig med talets [kraft] skulle jag helt visst gråta för Dig bland helvetets invånare likt de som gråter utan hopp, Jag skulle helt visst jämra likt de som jämrar [för rättvisa], jag skulle helt visst gråta likt de som har förlorat [någon de älskar], och jag skulle helt visst kalla på Dig [sägandes]: "Var är du, Å De troendes beskyddare, Å  Det högsta hoppet bland de som känner [Dig], Å  De hjälpvädjandes hjälpare, Å  De sanningsenligas älskade, Å  världarnas Gud?!” 
 
 
 
 
أَفَتُراكَ سُبْحانَكَ يا اِلهي وَ بِحَمْدِكَ، تَسْمَعُ فيها صَوْتَ عَبْدٍ مُسْلِمٍ سُجِنَ فيها بِمُخالَفَتِهِ، وَ ذاقَ طَعْمَ عَذابِها بِمَعْصِيَتِهِ، وَ حُبِسَ بَيْنَ أَطْباقِها بِجُرْمِهِ وَ جَريرَتِهِ، وَ هُوَ يَضِجُّ اِلَيْكَ ضَجيجَ مُؤَمِّلٍ لِرَحْمَتِكَ، وَ يُناديكَ بِلِسانِ أَهْلِ تَوْحيدِكَ، وَ يَتَوَسَّلُ اِلَيْكَ بِرُبُوبِيَّتِكَ، يا مَوْلايَ فَكَيْفَ يَبْقَى فِي الْعَذابِ وَ هُوَ يَرْجُو ما سَلَفَ مِنْ حِلْمِكَ، أَمْ كَيْفَ تُؤْلِمُهُ النّارُ وَ هُوَ يَأمُلُ فَضْلَكَ وَ رَحْمَتَكَ، 
 
afa-turāka subĥānaka yā ilāhī wa bi-ĥamdika tasma'u fīhā şawta 'abdin muslimin sujina fīhā bi-mukhālafatihi, wa dhāqa ţa'ma 'adhābihā bi-ma'şi-yatihi, wa ĥubisa bayna aţbāqihā bi-jurmihi wa jarīratihi, wa huwa yuđijju ilayka đajīja mu-ammilin li-raĥmatika, wa yunādīka bi-lisāni ahli tawĥīdika, wa yatawas-salu ilayka bi-rubūbiy-yatika, yā mawlāya fa-kayfa yabqā fil-’adhābi wa huwa yarjū ma salafa min ĥilmika, am kayfa tu-limuhun-nāru wa huwa ya-mulu fađlaka wa raĥmataka, 
 
Är det så, Å  min Gud, pris och lov vare med Dig, att Du hör rösten av en muslimsk tjänare, som är fängslad i [elden] p.g.a. sin olydnad, och har smakat straffets smak för sitt syndande, är instängd mellan [helvetets] lager för sina synder och brott, samtidigt som han gråter likt en som hoppas på Din nåd, Kallar Dig på samma språk som folket av Din enhet talar, och söker medling inför Dig via Ditt herreskap?! Å min Beskyddare, Hur [kan då Din tjänare] förbli i straff medan han hoppas på Ditt tidigare tålamod? Eller hur [kan] elden skada honom, samtidigt som han har hopp om Din vänlighet och barmhärtighet? 
 
 
 
 
أَمْ كَيْفَ يُحْرِقُهُ لَهيبُها وَ أَنْتَ تَسْمَعُ صَوْتَهُ وَ تَرى مَكانَهُ، أَمْ كَيْفَ يَشْتَمِلُ عَلَيْهِ زَفيرُها وَ أَنْتَ تَعْلَمُ ضَعْفَهُ، أَمْ كَيْفَ يَتَقَلْقَلُ بَيْنَ أَطْباقِها وَ أَنْتَ تَعْلَمُ صِدْقَهُ، أَمْ كَيْفَ تَزْجُرُهُ زَبانِيَتُها وَ هُوَ يُناديكَ يا رَبَّهُ، أَمْ كَيْفَ يَرْجُو فَضْلَكَ في عِتْقِهِ مِنْها فَتَتْرُكُهُ فيها، هَيْهاتَ ما ذلِكَ الظَّنُ بِكَ، وَ لاَ الْمَعْرُوفُ مِنْ فَضْلِكَ، وَ لا مُشْبِهٌ لِما عامَلْتَ بِهِ الْمُوَحِّدينَ مِنْ بِرِّكَ وَ إِحْسانِكَ، 
 
am kayfa yuĥ-riquhu lahībuhā wa anta tasma'u şawtahu, wa tarā makā-nahu, am kayfa yashtamilu 'alayhi zafīruhā wa anta ta'lamu đa'fahu, am kayfa yata-qalqalu bayna aţbāqihā wa anta ta'lamu şidqahu, am kayfa tazju-ruhu zabāni-yatuhā wa huwa yunādīka yā rabbahu, am kayfa yarjū fađlaka fī 'itqihi minhā fa-tat-rukuhu fīhā, hayhāta mā dhālikaẓ-ẓannu bika, wa lal-ma'rūfu min fađlika, wa lā mushbihun limā 'āmalta bihil-muwaĥĥidīna min birrika wa iĥsānika, 
 
Eller hur [kan] eldens låga skada honom, samtidigt som Du hör hans röst och ser hans plats? Hur [kan eldens] utandning täcka honom medan Du vet om hans svaghet? Eller hur [kan] han sänkas i dess lager medan Du vet om hans ärlighet? Eller hur [kan eldens] vakter hålla tillbaka honom medan han kallar på Dig: "Å  min Herre!"? Eller hur kan det vara [möjligt] att lämna honom kvar i [elden] medan han hoppas på att Din nåd skall fria honom?! Nej, aldrig! Det förväntas inte av Dig, Inte heller känner Din vänlighet igen det, Inte heller är det likt [det sätt] Du har behandlat monoteisterna utav Din vänlighet och generositet. 
 
 
 
فَبِالْيَقينِ أَقْطَعُ لَوْلا ما حَكَمْتَ بِهِ مِنْ تَعْذيبِ جاحِديكَ، وَ قَضَيْتَ بِهِ مِنْ اِخْلادِ مُعانِديكَ، لَجَعَلْتَ النّارَ كُلَّها بَرْداً وَ سَلاماً، وَ ما كانَ لِأَحَدٍ فيها مَقَرّاً وَ لا مُقاماً، لكِنَّكَ تَقَدَّسَتْ أَسْماؤُكَ، أَقْسَمْتَ أَنْ تَمْلأَها مِنَ الْكافِرينَ، مِنَ الْجِنَّةِ وَالنّاسِ أَجْمَعينَ، وَ أَنْ تُخَلِّدَ فيهَا الْمُعانِدينَ، وَ أَنْتَ جَلَّ ثَناؤُكَ قُلْتَ مُبْتَدِئاً، وَ تَطَوَّلْتَ بِالإِنْعَامِ مُتَكَرِّماً، أَفَمَنْ كانَ مُؤْمِناً كَمَنْ كانَ فاسِقاً لا يَسْتَوُونَ، 
 
fa-bil-yaqīni aqţa'u law lā mā ĥakamta bihi min ta'dhībi jāĥidīka, wa qađayta bihi min ikhlādi mu'ānidīka la-ja'altan-nāra kullahā bardan wa salāman, wa mā kāna li-aĥadin fīhā maqarran wa lā muqāman, lā-kinnaka taqaddasat asmā-uka aqsamta an tamla-ahā minal-kāfirīna, minal-jinnati wan-nāsi ajma'īna, wa an tukhal-lida fīhal-mu'ānidīna, wa anta jalla thanā-uka qulta mub-tadi-an wa taţawwalta bil-in’āmi mutakarriman, afa-man kāna mu-minan kaman kāna fāsiqan lā yasta-wūna,
 
Därför vet jag med säkerhet att om Du inte dömt förnekarna till bestraffning, och inte beordrat att Dina motståndare skulle vistas i den eviga [elden], Då skulle Du helt visst ha gjort all eld kall och fridfull och ingen skulle ha funnits där, varken permanent eller för en kort tid, Men Du, Heliga är Dina namn, har svurit att Du kommer att fylla den med alla förnekare bland de osynliga väsena och människorna, och att de envisa syndarna ska vara i den för evigt. Du, glorifierad vare prisningen av Dig, har från början sagt det, och [vid Din] generositet har Du förlängt nåden [genom att säga]: "Kan en troende jämföras med syndaren som trotsar [Gud]? De är inte lika [och kommer inte att behandlas lika]." (Koranen, 32:18) 
 
 
إِلهي وَ سَيِّدي فَأَسْأَلُكَ بِالْقُدْرَةِ الَّتي قَدَّرْتَها، وَ بِالْقَضِيَّةِ الَّتي حَتَمْتَها وَ حَكَمْتَها، وَ غَلَبْتَ مَنْ عَلَيْهِ أَجْرَيْتَها، أَنْ تَهَبَ لي في هذِهِ اللَّيْلَةِ وَ في هذِهِ السّاعَةِ، كُلَّ جُرْمٍ أَجْرَمْتُهُ، وَ كُلَّ ذَنْبٍ أَذْنَبْتُهُ، وَ كُلَّ قَبِيحٍ أَسْرَرْتُهُ، وَ كُلَّ جَهْلٍ عَمِلْتُهُ، كَتَمْتُهُ أَوْ أَعْلَنْتُهُ، أَخْفَيْتُهُ أَوْ أَظْهَرْتُهُ، وَ كُلَّ سَيِّئَةٍ أَمَرْتَ بِإِثْباتِهَا الْكِرامَ الْكاتِبينَ، 
 
ilāhī wa sayyidī fa-as-aluka bil-qudratil-latī qaddar-tahā, wa bil-qađiy-yatil-latī ĥatam-tahā wa ĥakamtahā, wa ghalabta man ‘alayhi ajraytahā an tahaba lī fī hādhihil-laylati, wa fī hādhihis-sā'ati, kulla jurmin ajramtuhu, wa kulla dhanbin adh-nab-tuhu, wa kulla qabīĥin asrar-tuhu, wa kulla jahlin 'amil-tuhu, katam-tuhu aw a'lan-tuhu akh-fay-tuhu aw aẓhar-tuhu, wa kulla sayyi-atin amarta bi-ithbātihal-kirāmal-kātibīna, 
 
 
Å min Gud och min Mästare, Jag frågar Dig då, vid Din kraft som Du har förutbestämt, vid Din gudomliga kungörelse som Du har gjort nödvändig och verkställt, och Du har övermannat den som Du har verkställt [domen] för, Att Du förlåter mig denna natt, och denna stund, för Alla brott som jag har begått, Alla synder som jag har utfört, Alla fula gärningar som jag har hållt hemliga, Alla dumheter som jag har gjort, hållit hemliga, avslöjat, täckt eller blottat, och All ondska som Du har beordrat de nobla skribenterna att skriva ned, 
 
 
الَّذينَ وَكَّلْتَهُمْ بِحِفْظِ ما يَكُونُ مِنّي، وَ جَعَلْتَهُمْ شُهُوداً عَلَيَّ مَعَ جَوارِحي، وَ كُنْتَ أَنْتَ الرَّقيبَ عَلَيَّ مِنْ وَرائِهِمْ، وَالشّاهِدَ لِما خَفِيَ عَنْهُمْ، وَ بِرَحْمَتِكَ أَخْفَيْتَهُ، وَ بِفَضْلِكَ سَتَرْتَهُ، وَ أَنْ تُوَفِّرَ حَظّي مِنْ كُلِّ خَيْرٍ أَنْزَلْتَهُ، أَوْ إِحْسانٍ فَضَّلْتَهُ، أَوْ بِرٍّ نَشَرْتَهُ أَوْ رِزْقٍ بَسَطْتَهُ، أَوْ ذَنْبٍ تَغْفِرُهُ، أَوْ خَطَإً تَسْتُرُهُ، يا رَبِّ يا رَبِّ يا رَبِّ، 
 
al-ladhīna wak-kalta-hum bi-ĥifẓi mā yakūnu minnī, wa ja'alta-hum shuhūdan ‘alayya ma'a jawāriĥī, wa kunta antar-raqība ‘alayya min warā-ihim, wash-shāhida limā khafi-ya 'an-hum, wa bi-raĥmatika akhfay-tahu, wa bi-fađlika satar-tahu, wa an tuwaffira ĥaẓẓī min kulli khayrin anzaltahu, aw iĥsānin fađ-đaltahu, aw birrin nashartahu aw rizqin basaţ-tahu, aw dhanbin taghfiruhu, aw khaţa-in tasturuhu, yā rabbi, yā rabbi yā rabbi,
 
de Du har bemyndigat att förvara de [handlingar] som kommer från mig, och gjort till vittnen tillsammans med mina lemmar, samtidigt som Du observerat mig mer än alla andra, och vittnat över det som är gömt från dem, och det Du har gömt utav Din nåd, och täckt med Din vänlighet, Och att Du ökar min andel av allt gott som Du skickar, Eller goda handlingar som Du favoriserar, Eller fromhet som Du sprider, Eller försörjning som Du expanderar, Eller förlåtelse av synder, Eller döljande av misstag! Å Herre, Å Herre, Å Herre, 
 
 
يا إِلهي وَ سَيِّدي وَ مَوْلايَ وَ مالِكَ رِقّي، يا مَنْ بِيَدِهِ ناصِيَتي، يا عَليماً بِضُرّي وَ مَسْكَنَتي، يا خَبيراً بِفَقْري وَ فاقَتي يا رَبِّ يا رَبِّ يا رَبِّ، أَسْأَلُكَ بِحَقِّكَ وَ قُدْسِكَ، وَ أَعْظَمِ صِفاتِكَ وَ أَسْمائِكَ، أَنْ تَجْعَلَ أَوْقاتي مِنَ اللَّيْلِ وَالنَّهارِ بِذِكْرِكَ مَعْمُورَةً، وَ بِخِدْمَتِكَ مَوْصُولَةً، وَ أَعْمالي عِنْدَكَ مَقْبُولَةً، حَتّى تَكُونَ أَعْمالي وَ أَوْرادى كُلُّها وِرْداً واحِداً، وَ حالي في خِدْمَتِكَ سَرْمَداً.
 
yā ilāhī wa sayyidī wa mawlāya wa mālika riqqī, yā man bi-yadihi nāşi-yatī, yā ’alīman bi-đurrī wa maskanatī, yā khabīran bi-faqrī wa fāqatī, yā rabbi yā rabbi yā rabbi, as-aluka bi-ĥaqqika wa qud-sika, wa a'ẓami şifātika wa asmā-ika an taj'ala aw-qātī minal-layli wan-nahāri bi-dhikrika ma'mūra-tan, wa bi-khidmatika mawşūla-tan, wa a'mālī 'indaka maqbūla-tan, ĥattā takūna a'mālī wa awrādī kulluhā wirdan wāĥidan, wa ĥālī fī khid-matika sarmadan, 
 
Å min Gud, min Mästare, min Beskyddare och Ägaren av min frihet! Å  Han som har min lugg i Sina händer, Å  Han som vet om mina brister och min hjälplöshet, Å  Han som är informerad om min fattigdom och min nöd! Å min Herre, Å min Herre, Å min Herre, Jag frågar Dig vid Din rättighet och Din helighet, och vid Dina stora attribut och namn, Att Du fyller mina tider på natten och på dagen med att åminna Dig, och förenar dem med att stå till Din tjänst, och accepterar mina gärningar hos Dig, Tills alla mina gärningar och uttalanden blir harmoniska och att mitt tillstånd för evigt tillägnas Din tjänst!
 
 
 
يا سَيِّدي، يا مَنْ عَلَيْهِ مُعَوَّلي، يا مَنْ اِلَيْهِ شَكَوْتُ أَحْوالي، يا رَبِّ يا رَبِّ يا رَبِّ، قَوِّ عَلى خِدْمَتِكَ جَوارِحي، وَاشْدُدْ عَلَى الْعَزيمَةِ جَوانِحي، وَ هَبْ لِيَ الْجِدَّ في خَشْيَتِكَ، وَالدَّوامَ فِي الْاتِّصَالِ بِخِدْمَتِكَ، حَتّی أَسْرَحَ اِلَيْكَ في مَيادينِ السّابِقينَ، وَ اُسْرِعَ اِلَيْكَ فِي الْبارِزينَ، وَ أَشْتاقَ اِلى قُرْبِكَ فِي الْمُشْتاقينَ، وَ أَدْنُوَ مِنْكَ دُنُوَّ الْمُخْلِصينَ، وَ أَخافَكَ مَخافَةَ الْمُوقِنينَ، وَ أَجْتَمِعَ في جِوارِكَ مَعَ الْمُؤْمِنينَ. 
 
yā sayyidī, yā man 'alayhi mu'aw-walī, yā man ilayhi shakawtu aĥwālī, yā rabbi, yā rabbi, yā rabbi, qawwi ‘alā khid-matika jawāriĥī, wash-dud 'alal-'azīmati jawāniĥī, wa 
hab liyal-jidda fī khash-yatika, wad-dawāma fil-itti-şāli bi-khid-matika, ĥattā asraĥa ilayka fī mayā-dīnis-sābiqīna, wa usri'a ilayka fil bārizīna, wa ash-tāqa ilā qurbika fil-mushtāqīna, wa adnuwa minka dunuw-wal-mukhlişīna, wa akhāfaka makhāfatal-mūqinīna, wa aj-tami'a fī jiwārika ma'al-mu-minīna, 
 
Å min Mästare, Å Han som jag litar på, Å Han som jag beklagar till om mina omständigheter! Å min Herre, Å min Herre, Å min Herre, Förstärk mina lemmar att stå till Din tjänst, stärk [min] beslutsamhet genom alla delar av min kropp, Skänk mig allvar i att frukta Dig, och oavbruten tjänst till Dig, så att jag enklare kan röra mig mot Dig i de främstas arenor, Skynda mot Dig bland kämparna, Längta mot Din närhet bland de som ivrigt längtar, Komma Dig nära likt de som är hängivna och uppriktiga, Frukta Dig likt de som nått visshet och Förenas med de troende i Din närvaro!
 
 
 
اَللّهُمَّ وَ مَنْ أَرادَني بِسُوْءٍ فَأَرِدْهُ، وَ مَنْ كادَني فَكِدْهُ، وَاجْعَلْني مِنْ أَحْسَنِ عَبيدِكَ نَصيباً عِنْدَكَ، وَ أَقْرَبِهِمْ مَنْزِلَةً مِنْكَ، وَ أَخَصِّهِمْ زُلْفَةً لَدَيْكَ، فَإِنَّهُ لا يُنالُ ذلِكَ إِلّا بِفَضْلِكَ، وَ جُدْ لي بِجُودِكَ، وَاعْطِفْ عَلَيَّ بِمَجْدِكَ، 
 
allā-humma wa man arādanī bi-sū-in fa-arid-hu, wa man kādanī fakid-hu, waj'alnī min aĥsani 'abīdika naşīban 'indaka, wa aqra-bi-him manzilatan minka, wa akhaşşi-him zul-fatan ladayka, fa-innahu lā yunālu dhālika illā bi-fađlika, wa jud lī bi-jūdika, wa’-ţif ‘alayya bi-maj-dika, 
 
Å  Allah, Önska den som önskar mig ondska [detsamma], Överlista den som vill överlista mig, Gör mig till en av Dina bästa tjänare, Den närmaste i status till Dig, Den mest priviligerade till Dig, Eftersom det verkligen inte kan belönas förutom med Din välvilja! Skänk mig generöst med Din generositet, Ha sympati med mig med Din ära, 
 
 
 
وَاحْفَظْني بِرَحْمَتِكَ، وَاجْعَلْ لِساني بِذِكْرِكَ لَهِجاً، وَ قَلْبي بِحُبِّكَ مُتَيَّماً، وَ مُنَّ عَلَيَّ بِحُسْنِ إِجابَتِكَ، وَ أَقِلْني عَثْرَتي، وَاغْفِرْ زَلَّتي، فَإِنَّكَ قَضَيْتَ عَلى عِبادِكَ بِعِبادَتِكَ، وَ أَمَرْتَهُمْ بِدُعائِكَ، وَ ضَمِنْتَ لَهُمُ الإِجَابَةَ، فَاِلَيْكَ يا رَبِّ نَصَبْتُ وَجْهي، وَ اِلَيْكَ يا رَبِّ مَدَدْتُ يَدي، فَبِعِزَّتِكَ اسْتَجِبْ لي دُعائي، وَ بَلِّغْني مُنَايَ، وَ لا تَقْطَعْ مِنْ فَضْلِكَ رَجائِي، وَاكْفِني شَرَّ الْجِنِّ وَالإِنْسِ مِنْ أَعْدائي، 
 
waĥ-faẓnī bi-raĥmatika, waj'al lisānī bi-dhikrika lahijan, wa qalbī bi-ĥubbika mutayyaman, wa munna bi-ĥusni ijābatika, wa aqilnī 'athratī, waghfir zallatī, fa- innaka qađayta ‘alā 'ibādika bi-’ibādatika, wa amarta-hum bi-du'ā-ika, wa đaminta lahumul-ijābata, fa-ilayka yā rabbi naşabtu wajhī, wa ilayka yā rabbi madad-tu yaday-ya, fa-bi-'izzatikas-tajib lī du’ā-ī wa ballighnī munāya, wa lā taqţa' min fađlika rajā-ī, wakfinī sharral-jinni wal-insi min a’dā-ī,
 
Skydda mig utav Din nåd, Tillägna min tunga med Din hågkomst, Gör mitt hjärta förjust i Din kärlek, Gynna mig med Ditt goda besvarande, Förhindra mitt snubblande och förlåt mig för mina misstag, eftersom Du har sannerligen krävt att Dina tjänare ska dyrka Dig, beordrat dem att kalla på Dig och försäkrat dem om Ditt besvarande! Å  min Herre, Därför vänder jag mig till Dig och sträcker ut mina händer mot Dig! Svara då på min åkallan vid Din ära, Hjälp mig uppnå mina önskningar! Skär inte av mitt hopp vid Din välvilja, och spara mig från ondskan från mina fiender bland de osynliga väsena och människorna! 
 
 
 
يا سَريعَ الرِّضا اِغْفِرْ لِمَنْ لا يَمْلِكُ إِلّا الدُّعاءَ، فَإِنَّكَ فَعّالٌ لِما تَشاءُ. يا مَنِ اسْمُهُ دَواءٌ، وَ ذِكْرُهُ شِفَاءٌ، وَ طاعَتُهُ غِنىً، اِرْحَمْ مَنْ رَأسُ مالِهِ الرَّجَاءُ، وَ سِلاحُهُ الْبُكاءُ. يا سابِغَ النِّعَمِ، يا دافِعَ النِّقَمِ، يا نُورَ الْمُسْتَوْحِشينَ فِي الظُّلَمِ، يا عالِماً لا يُعَلَّمُ، صَلِّ عَلى مُحَمَّدٍ وَآلِ مُحَمَّدٍ، وَافْعَلْ بِي ما أَنْتَ أَهْلُهُ، وَ صَلَّى اللّهُ عَلى رَسُولِهِ، وَالأَئِمَّةِ الْمَيامينَ مِنْ آلِهِ، وَ سَلَّمَ تَسْليماً كَثيراً. 
 
yā sarī'ar-riđā, igh-fir liman lā yamliku illad-du’ā-a, fa-innaka fa’-’ālun limā tashā-u. yā manis-muhu dawā-un, wa dhikruhu shifā-un, wa ţā'atuhu 'ghina-n, irĥam man ra-su mālihir-rajā-u, wa silāĥu-hul-bukā-u. yā sābighan-ni'am, ya dāfi'an-niqami, ya nūral-mustaw-ĥishīna fiẓ-ẓulami, yā 'āliman lā yu'allamu, şalli 'alā muĥammadin wa āli muĥammadin, waf'al bī mā anta ahluhu, wa şal-lal-lāhu ‘alā rasūlīhi, wal-a-immatil-mayāmīna min ālihi, wa sallama taslīman kathīran.
 
Å Den som snabbt blir nöjd, Förlåt den som inte äger annat än åkallan! Du gör helt visst det Du vill. Å Han vars namn är bot, vars hågkomst är läkande, och vars lydnad är välstånd, Ha nåd med den vars kapital är hopp, och vars vapen är gråtande, Å  Han som rikligt förser med välsignelser, Å Han som avlägsnar olyckor, Å  Ljuset till de som är nödställda i mörker, Å Han som vet utan att lära sig, Välsigna Muhammed och Muhammeds familj, och Gör med mig så som Du är värd! Må Gud välsigna Sitt Sändebud (fvmh), och de välsignade Imamerna från hans familj och hälsa dem med många fredshälsningar! 

 

 
---
Publicerad: 2017-07-13