Hadithen där Profeten uppmanar muslimerna att hålla sig fast vid Koranen och Ahlulbayt implicerar många skatter, som muslimer går miste om.

 

”Profeten (SAW) sa: Jag lämnar efter mig två ovärderliga ting, om ni håller er fast vid dessa, kommer ni aldrig att fara vilse efter mig. Dessa två är mäktiga, den ena mäktigare än den andra. Den ena är Koranen som är som ett rep som är räckts ner från himlen till jorden. Det andra är min Ahlulbayt. Dessa två kommer aldrig att separeras tills de möter mig vid alkawtharkällan i paradiset. Var därför noga i hur ni efterträder mig i dessa två.”[1]

 

 Som läsaren kommer att lägga märke till, har Profeten utöver fördelarna som nämnts i tidigare artikel lyckats med denna hadith kortfatta vad hans islam grundar sig på. Med ett enda uttalande gav han grundrestriktionen, för hur islam och muslimer skulle fortsätta leva, ledas och vägledas efter honom. Hadithen bekräftar att muslimer inte kommer att fara vilse om de håller sig fast vid Koranen och Ahlulbayt såsom testamentet lyder. Detta innebär att de inte kommer att uppdelas i grupper, vilket betyder att de kommer att vara ett enat folk. Då muslimerna har åsidosatt detta kommer de alltid att vara ett splittrat och försvagat folk som dessutom skall stå till svars för varför de inte levde efter Profetens viktiga föreskrift som garanterade dem räddning.

Det är uppenbart för en troende muslim, att Koranen är en felfri bok som besvarar och löser mänsklighetens problem. En bok uppenbarad av Gud. Därmed frågan: varför måste den troende hålla sig fast vid Ahlulbayts föreskrifter också? Vill Profeten att muslimer skall vända sig till Ahlulbayt för att de är hans släktingar? Eller, för att de har speciella kvalifikationer som andra människor saknar? Kan det vara möjligt att Gud väljer dessa på måfå? Det intressanta är att den främsta anledningen som testamentet tar upp, och förmodligen orsaken bakom påbudet att muslimer måste följa dessa två ting, är att Ahlulbayt inte går isär ifrån Koranen. När Profeten uttalar detta gör han inte det av egen drift utan endast vad Gud vill, såsom Koranen deklarerar detta.[2]

 

Om en muslim vill veta vad Koranen svarar på en fråga bör denne vända sig till Ahlulbayt och därmed känna trygghet om att deras svar inte avviker något från Koranen. Även när muslimer som skrivit hundratals korantolkningar, vill få en viss kunskap måste de rätta tolkningarna alltefter vad Profeten och hans Ahululbayt har lärt ut. Dessa heliga personer besitter Koranens kunskap, som det förtydligas i andra artiklar på denna hemsida, manifesterar Koranen genom sitt leverne, därför går de heller aldrig isär ifrån den, såsom Profeten förklarat. 

 

Hadithen innebär också att Ahlulbayt, eller åtminstone någon av Ahlulbayt, alltid kommer att existera vid sidan av Koranen, ”de skall aldrig fara isär”. Detta innebär att de är syndfria, eftersom den som syndar eller felar går också isär från Koranen åtminstone undersyndandet. Även om Profeten inte hade sagt att de aldrig far isär från varandra, implicerar hadithen Ahlulbayts felfrihet. Detta kan nämligen härledas från föreskriften till muslimerna att hålla sig fast vid Ahlulbayt på samma sätt som de gör med Koranen. Hur kan muslimen annars förpliktades att alltid, på samma nivå och parallellt med Kornen, hålla sig fast vid någon som gör fel?

 

Varje muslim är pliktig att följa, lyda och ta lärdom från hela Koranen, att välja bort eller trotsa vissa verser är inte acceptabelt. På samma sätt kan den troende inte följa imam Ali i många frågor men trotsa honom i andra. Vad innebär det att hålla sig fast vid Ahlulbayt och Koranen? Skulle inte Profeten ha formulerat meningen annorlunda om Ahlulbayt var felbara? T.ex. ”Håll er fast vid Koranen och vid min Ahlulbayt i den mån de håller sig fast vid Koranen”? Hadithen är tydlig om förbjud att avvika från varken Koranen eller Ahlulbayt och varning om villfarelse om någon avviker från dem. Därmed får varje muslim ett stort ansvar gentemot dessa vägledare på samma sätt som han eller hon har mot Koranen.  

 

 

 

 

Om vägledarna är felfria och inte kan missa sin väg och vägledning härleds det också att alla människor skall vara en och samma grupp, om de följer sina vägledare, oavsett om vägledarna är tio eller tjugo personer. Detta eftersom vägledarna kommer att tala och handla enhetligt och vägleda sina följare mot samma mål. Men om vägledarna inte var felfria, skulle det resultera att deras anhängare uppdelades i grupper allteftersom vägledarna felat i vissa av sina läror.

 

Kan muslimer vara vägledda om de följer Koranen men motsätter sig Profeten? Uppenbarligen inte, dels för att Koranen påbjuder muslimer att vända sig till Profeten och dels för att Koranen kan tolkas och därmed tillämpas varierande. Därför måste varje muslim, hålla sig till Koranen och Profeten. Efter Profeten är Ahlulbayt, som hadithen påpekar, de enda legitima som kan vägleda folk på ett perfekt sätt.

 

Eftersom Profeten var det islamiska folkets vägledare, och visste att muslimerna såsom tidigare profeters anhängare också skulle splittras, visade han tydligt för muslimerna vilka deras gudomliga vägledare var.

 

Profeten förklarar i en annan hadith att den som inte håller detta testamente kommer att förintas. Där han säger: "Uppmärksamma! Min Ahlulbayt är som Noaks ark. Den som går ombord kommer att räddas, och den som vänder sig bort från den kommer att förgås." [3]     

 

 En troende muslim skulle säkerligen vilja göra vad som helst för att kunna tacka Profeten för plågorna som han fick stå ut med. Den tacksamme bör ivrigt vilja förverkliga och lyda Profetens föreskrifter även om de inte var till ens nytta, åtminstone för att visa sin tacksamhet. I detta fall finner man, utöver att visa tacksamheten, andra motiv då Profetens vilja och uppmaning här garanterar välgång för muslimernas andliga, religiösa och eviga liv på det individuella så väl som den allmänna nivån. Visserligen får den sunda människan ett dåligt samvete om hon finner och förstår Profetens testamente men ändå väljer att ignorera den.

 

 



[1] Hadithen är nämnd på detta sätt i, Mosned Ahmed Bin Hanbal som nr. 11167 http://hadith.al-islam.com/Page.aspx?pageid=192&BookID=30&PID=11135

[2] Koranen53:3

[3] Mostadrak al Hakim, vol. 2, s. 343, vol. 3, s. 150-151 på auktoritet av Abu Dhar. al-Hakim sade att denna tradition är autentisk (Sahih)