Hur började det första kriget mellan muslimerna och avgudarna i Mecka?

Under de första 14 åren i islams historia fick muslimerna utstå outhärdligt lidande. De fick ständigt fråga Profeten om de kunde hämnas för kränkningarna, morden, tortyren som de fått stå ut för. Profeten bad dem alltid om tålamod. Tills efter ca 14 års lidande fick de rätten av Gud att kriga och ta sin rätt från Mecka borna.

 [Koranen22:39] Tillåtna är de som har förtryckts att kriga. Gud har makten att stödja de till seger. اذن للذين يقاتلون بانهم ظلموا وان الله على نصرهم لقدير

Den här versen anser de flesta exegeter vara den första versen som gav muslimerna rätten att kriga. När muslimerna gick med trehundra man mot Abu Sufyans karavan för att få tillbaka något av det som de hade berövats under de första tretton åren i Mecka. Abu Sufyan som hade flera spioner bland muslimerna fick ta reda på detta. Han skickade efter hjälp från Mecka som skulle möta muslimerna medan han själv bytte karavanens riktning för att inte riskera sin rikedom. Muslimerna som var 313 personer, enkelt utrustade män, fick veta att det var ca 1000 välutrustade krigare från Mecka som var på väg. De mötte krigshären från Mecka i Badr, därav namnet Badr-kriget. 

Till avgudarnas överraskning vann den mindre gruppen över den större hären. Det här kriget var det första kriget som Bibeln profeterat om. Avgudarna samlade en större armé för att hämnas för sin förlust. De mötte muslimerna i ett ställe utanför Medina som hette Uhud. Vissa muslimer avvek från Profetens tillsägelser vilket resulterade en större förlust bland muslimerna vilket tvingade dem att ta skydd upp i bergen.

Muslimerna fick utstå sedan flera krig som de tappert lyckades försvara sig mot. När de sedan fick övertag över Meckas tyranner som länge hade plågat muslimerna, stod Profeten framför tyrannerna och sade till dem: Vad tror ni att jag kommer att jag göra med er? Gå! Ni är fria. På detta sätt speglade Profeten islams barmhärtighet.