Historia om Fastan

Imam Hasan (fred vare med honom), har citerats i al-Saduqs bok, Man la Yahdarohu al-Faqih (s. 9. Vol. 2), där han berättar om en grupp judar som besökte Guds sändebud (välsignelser och fred vare med honom och hans familj). Den mest lärde mannen bland dem frågade ett flertal frågor varav en löd ”Varför har den Allsmäktige föreskrivit trettio dagars fasta under dagtid för er nation när Han för de tidigare nationer krävde fastan för längre tidsperioder?” Guds sändebud (vfvmh) sade: ” När Adam åt av det förbjudna äpplet, kvarstod mat i hans mage under trettio dagar. Därför föreskrev Gud för Adams avkomma trettio dagars uthärdning av hunger och törst, och det de äter under denna period (natten) är enbart tack vare Hans nåd över dem såsom det var Hans nåd över Adam. Detta är anledningen till varför Gud föreskrev min nation att fasta.” Sedan reciterade Guds sändebud (vfvmh) denna vers:

”TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er…”

(Koranen, kapitel 2, vers 183).

Den judiske personen sa sedan ” Du har, å Muhammad, talat sanning, vad är då belöningen för den som fastar?” Profeten (vfvmh) svarade: ”Ingen troende fastar under månaden Ramadan och söker närhet till Gud utan att den Allsmäktige skänker honom sju förtjänster: 1. Vadsomhelst haram (förbjudet) i hans kropp kommer att pressas ihop och extraheras. 2. Han närmar sig Gud och att erhålla Guds förbarmande. 3. Han kommer sona för sin fars, profeten Adams, överträdelse. 4. Hans plågor vid döden kommer att reduceras. 5. Han kommer att tilldelas en försäkran om att han slipper uppleva smärtan av hunger och törst på Domedagen. 6. Gud kommer att skydda honom från helvetet. 7. Gud kommer att tilldela honom av de goda tingen i Paradiset. Den judiske personen sade: ”Å Muhammad! Du har säkerligen talat sanning.” Den här traditionen har rapporterats i al-Saduqs bok,’ Ilal al-Sharai’(s. 378).

Beträffande fastans typer, varierar dessa enligt skillnaderna mellan trosbekännelser, sekter, nationer och deras respektive seder. Dess mål varierar också trots att det mest signifikanta och framstående målet är att rena kroppen och själen från de materiella och de icke-materiella gifterna. Bland dess former av fasta, är en återgiven i den heliga Koranen, vilket är tystnad och att avstå från värdelösa diskussioner. Ett exempel är den Allsmäktiges tilltal till jungfru Maria (fvmh) där Han befaller henne att säga vid konfrontation med de andra som var bittra över födelsen av Jesus (fvmh):

”Och om du skulle bli varse en mänsklig varelse, låt honom då veta att du har avlagt ett löfte till den Nåderike att avhålla dig [från tal]” 

(Koranen, kapitel 19, vers 26).

Muslimer har lärt sig av deras Herre, den Prisade och Upphöjde, att fastan är även en av de gottgörelserna för olika misstag såsom:

1) att raka huvudet under pilgrimsfärden (medan man fortfarande bär ihram (en dräkt och ett tillstånd under den obligatoriska vallfärden till Mecka) på grund av en legitim ursäkt som sjukdom eller huvudskada
2) oförmågan att erbjuda ett offer (hadi)
3) att döda en allierad av misstag
4) att bryta en ed
5) att jaga när man fortfarande bär ihram
6) i frågan om zihar (när en man använder det arabiska pre-islamiska sättet att skilja sig från sin fru).

Källa: Fast of the Month of Ramadan av Yasin T. al-Jibouri.
Översatt: al-Hadi ungdomsförening