Vad är en troendes kännetecken? (Artikelserie: del 2)

En troende har ett gott uppförande
 
Den mänskliga själen är i behov av att utvecklas kunskapsmässigt för att kunna utveckla sig praktiskt, dvs. att avstå från onda gärningar och eftersträva goda. Denna personliga mognad kan uppnås genom att vi lär oss följande:
 
• Att följa Profeten Muhammed (s), hans ofelbara avkomma (Ahl al Bait) och de rättfärdiga bland hans följeslagare. Detta sker genom att studera deras biografier och tänka över deras dygdiga beteenden som är ett viktigt föredöme för den som vill tillämpa islam i sitt sätt att leva. 
 
• Dygder är färdigheter som vi inte kan få genom önskemål utan endast genom utövandet som personligheten börjar blomstra med de önskade karaktärsdygderna. Vi bör därför alltid ta vara på tillfällen för att praktisera sanningsenlighet, mod, generositet, barmhärtighet, välvilja, förlåtelse etc. Den som upprepade gånger praktiserar goda handlingar och beter sig på ett principfast sätt, kommer utan tvekan att behärska de. Medan den som begår illgärningar och belastar sig med exempelvis: hyckleri, lögn, bedrägeri, svek, snålhet, stöld, mobbning etc. kommer med tiden att tappa kontrollen över sig själv. En sådan persons förståelse av den skada som han orsakat samt den inre sjukdomen som han lider av kommer med tiden att minska.
 
• Vi bör undvika att umgås med dåliga människor, eftersom vänskap och sällskap med sådana personer uppmuntrar dem att fortsätta med sina illgärningar samtidigt som vi själva påverkas negativt.  
 
• För att bli bättre människor bör vi ständigt be om Guds hjälp och för Hans förlåtelse när vi begår onda handlingar. Vidare skall vi alltid leva i ett omvändelsetillstånd och sträva att gottgöra det felaktiga som vi gjort, mot oss själva så väl som mot andra människor. Detta kan göras genom att vi ständigt tillrättavisar oss själva och inser att en viss dålig handling avslöjar brister som vi lider av. Därför bör vi bekämpa de inre bristerna och bestämma oss att aldrig mer upprepa handlingarna. 
 
 
 
Människors goda eller onda uppförande speglar deras inre. En god människas själ är som en skön ros från vilken väldoftande partiklar avges. Omvänt kan någon som är ond liknas vid en giftig lukt som skadar människor.
Allah uppmanar oss att sträva mot den bästa moralen som resulterar i ett gott liv i både detta jordiska liv och i livet efter detta. Han varnar oss för dåliga handlingar som leder till ett dåligt jordiskt liv och senare ett tidlöst elände. 
Illgärningar förstör individen och samhället och leder till spridning av korruption. Den som belastar sig med laster är ogillad, undviken och förödmjukad. 
 
 
[Han är förödmjukad även om han inbillar sig själv stolthet eftersom han väljer att inte behandla eller styra sig själv så som förnuftet kräver. Han förödmjukar sig själv när han bejakar sina drifter och blir en last för samhället och speciellt hans närmaste krets. Motsatsen är den som förstår att konsten att vara människa ligger i att älska och tjäna sina medmänniskor. Därför lära Profeten: ”Ett folks herre är deras tjänare!”. Denna himmelska lag är viktig för våra sociala relationer så väl som inom den politiska sfären.
 
Människans storhet och stolthet består i att tjäna andra inte att upphöja sig över dem. De som har sådana uppfattningar och en god moral utgör grunden för ett sunt islamiskt samhälle. Dessa individer är källan till samhällets styrka.] 
 
 
Om den muslimska nationen förlorar eller ignorerar sina moraliska plikter, rättvisa, barmhärtighet, välvilja mot sina syskon osv. kommer den att förstöras och förödmjukas. Nationens nedgång kan inte räddas med vetenskapliga framsteg, rikedom eller teknologi, utan endast genom omvändelse. Detta beror på att övergivandet av de moraliska principerna resulterar att människan känner sig svag och vilse oavsett materiell välfärd. 
Laster som lögn, själviskhet, girighet, svek, hyckleri och sexfixering sprids i det mänskliga samhället på samma sätt som bakterier förstör den mänskliga kroppen. [Den troende är därför den som bekämpar dessa laster vart än hon ser de. På samma sätt som vita blodkroppar försvarar kroppen mot virus och bakterier borde hon utöva sin roll i försvar av det samhälle som bor i.]
Det är en plikt för alla muslimer att eftersträva god moral genom inlärning och utövning av idealiska goda beteenden.
 
 
 
 
En troende muslim är alltid sanningsenlig
 
 
Imam Jafar bin Muhammed al-Sadiq citerar Profeten:
 
”Den som uttrycker uppriktigt att det inte finns någon gudom förutom Allah inträder paradiset, och hans uppriktighet borde förbjuda honom det Allah har förbjudit.”  
 
 
Det är väletablerat att varje institution har en grund och islams grundsten är att bejaka Guds enhet. Den som sannfärdigt säger: ”Ingen gudom utom Allah”, lägger grunden för islam i sitt hjärta så som en byggmästare lägger grunden till en byggnad.
 
 
Den som tror på Guds enhet och att Han är: ensam skapare, givare, den i vars händer liv och död ligger, den Allsmäktige som ensam bör dyrkas ... är en sanningsenlig och hängiven troende. Tron på Gud och återuppståndelsen, den dag då människan ställs till svars för sina handlingar och yttringar, medför att individen fullföljer sina plikter. Detta eftersom hon tror att Allah är Allvetande och dömer våra handlingar på uppståndelsens dag.
 
 
[Hennes vetskap om dess förbud går hand i hand med den natur som Gud har gett henne, dvs. att hon känner till gott och ont innan hon hör detta från uppenbarelserna som profeterna kommer med.]
 
 
Ärligheten hindrar människan från att begå förbjudna handlingar. Hon bedrar aldrig, begår ingen orätt, stjäl inte, dricker inte rusdryck, är aldrig respektslös mot sina föräldrar och inte heller skadar hon någon.
 
 
Profeten (s) lär att islam är det som tungan yttrar och hjärtat förlitar sig på. När en sann troendes hjärta förlitar sig på islam och dess föreskrifter, lever personen sitt privata och offentliga liv i enlighet med dessa övertygelser. Sålunda är en uppriktig muslim som förtjänar paradiset och Allahs acceptans.
 
 
Den som yttrar ”Det finns ingen gudom utom Allah” med tungan medan hennes hjärta inte är övertygad och inte avstår från det som Gud förbjuder, är därmed inte heller en sann troende. Om hon var sanningsenlig skulle hon inte ha begått förbjudna handlingar, hon skulle aldrig trotsa Gud; hennes handlingar kommer slutligen att leda henne till helvetet[som hon förnekar och förlöjligar de som tror på det].