Kärleken till Profetens Hushåll (Ahl-Al Bayt)

Även om muslimerna kände att de stod i stor tacksamhetsskuld till Profeten och var beredda att göra allt för honom, begärde han ingenting i gengäld av dem. Allt han gjorde för dem, gjorde han bara för Gud.

”Säg: Jag begär ingen belöning för det.” (38:86) Zetterstén: ”Säg: Jag begär ej någon lön därför av eder.” Bernström: ”Säg: jag begär ingen lön av er för detta (budskap).”

Men Gud själv bad Profeten att uppmana människorna att älska hans hushåll:

”Säg: Jag begär ingen betalning av er för detta, bara att ni älskar mina nära släktingar.” (42:23) Zetterstén (42:22): ”Säg: Jag begär ej någon lön därför av eder, utan blott kärlek mot anförvanterna.” Bernström: ”Säg: Jag begär ingen ersättning av er för detta (budskap); jag ber bara att ni ger (medmänniskorna) den kärlek (de har att förvänta).”

Det här motsäger inte det ovan sagda att Profeten inte begärde något för sin egen del, eftersom det var människorna själva som gynnades av sin kärlek till Profetens hushåll. Återigen säger Koranen:

”Säg: All betalning jag har begärt av er, har bara varit för er själva; min belöning finns bara hos Gud.” (34:47) Zetterstén (34:46): ”Säg: Vad jag än begär i lön av eder, kommer det eder till godo; min lön är Guds ensak.” Bernström: ”Säg: jag begär ingen lön av er; behåll (det) som är ert! Min lön får jag av min Herre.”

På det här sättet styrde Profeten människornas naturliga tacksamhetskänslor mot något som skulle leda dem på den rätta vägen. Det liknar föräldern som gör allt för sitt barn, såsom att se till att han har föda, hälsovård, kläder och pengar och sedan skriver in barnet i skolan och säger: Jag vill inte ha något i gengäld. Jag vill bara att du lyssnar på och lär dig av din lärare och följer hans anvisningar.

Detta är förklaringen till att shi’a-muslimerna älskar Profetens Hushåll. Denna kärlek har grundlagts av Profeten, ja även av Gud själv, såsom ”vägen till Herren (25:57), Zetterstén (25:59):”vägen till sin Herre.” Bernström: ”vägen som leder till hans Herre.” Shi’a-muslimerna har låtit denna kärlek bli till ett sätt att leva.”

Det är viktigt att påpeka att inte heller de tidigare profeterna begärde något i gengäld. I Koranen nämns Noa (26:109, 11:29 och 10:72), Hud (26:127 och 11:5), Salih (26:145), Lot (26:164) och Shu’ayb (26:180) som exempel på detta. Utan tvivel hade Profeten Muhammad den svåraste uppgiften av dem alla. Men den stora skillnaden mellan honom och de tidigare profeterna är att han är den ende historiskt kände profet som blev tillsagd av Gud att uppmana sitt folk att älska Hans Hushåll såsom vägen till deras Herre. Orsaken är uppenbar. Profeten Muhammad var Profeternas Insegel och ingen ny profet skulle komma efter honom. För att bli kvar på den rätta vägen behövde hans anhängare och bekännare någon som kunde bevara och förkunna hans rena lära och undervisning. Det gäller i synnerhet förklaringen av den Ärofulla Koranen. Såsom vi har sett tidigare, framkommer detta tydligt i haditherna om Thaqalayn och Safinah. Alla muslimer betraktar båda dessa hadither som sanna.

Muslimer älskar Profetens Hushåll inte bara därför att de var hans släktingar och följeslagare, utan även därför att de illustrerade innebörden av de värderingar som Profeten predikade. Det råder inget tvivel bland muslimer om att Profetens Hushåll är en gemenskap som förkroppsligar hela den islamiska nationens förtjänster och dygder. En gång, när Profeten Muhammad hade ett gräl med de kristna från Najran, uppenbarade Gud följande vers:

”Säg till alla och en var som tvistar med dig om detta, så snart du har fått kunskap: Kom, låt oss kalla på våra söner och era söner, våra kvinnor och era kvinnor, oss själva och er själva; låt oss sedan vädja och be om Guds förbannelse över lögnarna.” (3:61) Zetterstén (3:54): ”Om någon tvistar med dig därom efter den kunskap, som kommit dig till del, så säg: Kommen hit, så skola vi kalla våra och edra söner, våra och edra kvinnor, oss själva och eder själva; sedan skola vi svärja och nedkalla Guds förbannelse över lögnare.” Bernström (3:61): ”Låt oss kalla våra söner och era söner, våra kvinnor och era kvinnor, ja, låt oss alla samlas och ödmjukt be Gud att Han avkunnar Sin dom, och låt oss nedkalla Guds fördömelse över alla, som ljuger.”

I alla muslimska källor förekommer hadither som berättar att Profeten tog med sig Hasan och Husayn som företrädare för muslimernas barn (abna’ana - våra barn) och Fatima som företrädare för muslimernas kvinnor (nisa’ana - våra kvinnor). Han tog även med sig Ali men som en del av sig själv, sin egen person (anfusana oss själva) Det finns också autentiska hadither, som bekräftar dessa fyra personers ställning. Profeten har t.ex. sagt: ”Fatima är en del av mig. Det som förargar henne, förargar mig.”[1]  Profeten har även sagt: ”Fatima är den främsta bland Paradisets kvinnor.”[2] Profeten har sagt om Hasan och Husayn: ”Hasan och Husayn är Paradisets ungas mästare” och ”Husayn är från mig och jag är från Husayn.”[3]  Det är också ett välkänt faktum att Profeten valde Ali som sin kamrat och broder, trots att de båda varmuhajirer, när han skulle grunda broderskapsförbundet (‘ahd al-ukhuwwah ) mellanmuhajirerna och ansarerna i Medina. Profeten har också sagt till Ali, Fatima, Hasan och Husayn: ”Jag är i krig med dem som ni är i krig med och jag lever i fred med dem som ni lever i fred med.”[4]

Sålunda kan vi säga att kärleken till Profetens Hushåll är viktig för muslimer av alla religiösa skolor. Den har alltid ansetts vara en naturlig följd av tron på Profeten och kärleken till honom. I synnerhet har shi’a-muslimerna försökt uppfylla de krav som denna kärlek ställer på dem och som har påbjudits i Koranen som en ”belöning” jämförbar med Profetens budskap och som en ”väg till Herren”.