Eid Al-Ghadeer

Shiamuslimer firar högtiden Eid al-Ghadir den 18:e Dhul Hijjah eftersom det var på samma dag som Profeten (S) utsåg Imam Ali (A) som efterträdare och då religionen blev fulländad. Förstår man vikten av denna heliga dag borde man fira den och sprida budskapet till andra muslimer som gått miste om dess välsignelser.
 
 
 
 
I Sahih Muslim har det även rapporterats att en jude sa till Umar ibn Khattab: ”Om denna vers uppenbarades för judarna (i. e. "Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam skall vara er religion." (5:3)) skulle vi firat den dagen versen uppenbarades på.” (Sahih Muslim, Bok 43, nr. 7154)
 
I boken ”Paradisets nycklar” står det:
 
Den 18:e dagen i månaden Dhul Hijjah är den högtidliga dagen Eid al- Ghadir och Eidullah al-Akbar (Den största av Guds högtider) och Eid Aali Muhammed (S) (Muhammeds familjs (A) festliga dag). 
 
En person frågade Imam Sadiq (A): Finns det någon annan Eid för muslimerna förutom fredagen, al-Adha och al-Fitr? Imamen svarade att det finns en Eid som är heligare än alla andra. Personen frågade vilken Eid det var. Imamen svarade att det är den dagen som Guds Sändebud (S) valde ut de Troendes ledare (A) som sin egne efterträdare och berättade att ”Den som jag är ledare (mawla) för, är ’Ali ledare (mawla) för.”, och det är den 18:e dagen i Dhul Hijjah.
 
Återberättaren frågade vad man bör göra under den dagen. Imamen svarade att man bör fasta och dyrka Gud och åminnas Muhammed och Muhammeds familj (A) och sända välsignelser över dem…
 
Profetens (S) avskedshajj
 
Tio år efter utvandringen (hijrah) beordrade Guds Sändebud (fred och välsignelser vare över honom och hans familj) sina närmaste kompanjoner att samla alla muslimer från olika platser så att de kunde ansluta sig till honom under hans sista pilgrimsfärd till Mecka. Under denna pilgrimsfärd lärde han dem hur de skulle utföra Hajj på ett korrekt och enhetligt sätt.
 
Detta var första gången som muslimerna med denna magnitud samlades på en plats i närvaro av deras ledare, Guds Sändebud (S). På vägen till Mecka följde över 70 000 människor Profeten (S). På den fjärde dagen av Dhil Hijjah trädde över 100 000 muslimer in i Mecka.
 
________________________________________
 
Datum
 
Datumet för denna händelse var den 18 Dhul Hijjah, år 10 e.H (10 mars 632 e.Kr.).   
________________________________________
 
Plats
 
Efter att han slutfört sin sista pilgrimsfärd (Hajjatul Wida’), lämnade Profeten (S) Mecka och reste mot Medina. På vägen nådde han och folkmassorna en plats vid namn Ghadir Khumm (som är nära dagens al-Juhfah). Det var en plats där folk från olika provinser brukade hälsa farväl till varandra innan de valde olika vägar för att nå sina hem.   
________________________________________
 
Uppenbarelse av koranversen 5:67
 
På denna plats uppenbarades följande vers i den Heliga Koranen:
 
”FÖRKUNNA, du Sändebud, allt vad din Herre har uppenbarat för dig! Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap. Gud skall skydda dig mot människorna; Gud vägleder inte förnekarna av sanningen!” (5:67)
Den sista meningen i den ovanstående versen indikerar att Profeten (S) hade sitt folks reaktioner i åtanke i att leverera det budskapet, men Allah informerar honom att inte oroa sig, eftersom Han kommer att skydda Sitt Sändebud från folket.   
________________________________________
 
Predikan
 
Då Profeten (S) tog emot denna vers stannade han på den platsen (vid vattenkällan Khumm), vilken var extremt varm att vistas på. Sedan beordrade han att alla muslimer som hade gått i förväg skulle komma tillbaka. Han väntade tills alla pilgrimer, som hade halkat efter, anlände och samlades. Han beordrade Salman (R) att använda stenar och kamelsadlar för att skapa en predikstol (minbar) så att han kunde förmedla sitt budskap. Det var runt lunchtid, i början av våren, och p.g.a. den extrema hettan i den dalen, svepte folk sina kappor runt om sina fötter och ben, och satt runt predikstolen, på de varma stenarna.
 
På denna dag spenderade Guds Sändebud (S) cirka fem timmar på denna plats; varav tre timmar då han satt i predikstolen. Han reciterade omkring 100 verser från den ärorika Koranen, och varnade och påminde folket om deras handlingar och deras framtid 73 gånger. Därefter höll han ett långt tal för dem.
 
Följande del av hans tal, som brett återberättats av sunnitiska traditionalister:
 
________________________________________
 
Traditionen om de två tunga sakerna (thaqalayn)
 
Guds Sändebud (S) deklarerade:
 
”Det verkar som om tiden har kommit då jag kommer att kallas iväg (av Allah) och jag kommer att svara på den kallan. Efter mig lämnar jag två ovärderliga ting till er [vägledning] och om ni håller fast vid dem båda, kommer ni aldrig att gå vilse efter mig. De är Allahs Bok och min avkomma, d.v.s. Ahl al-Bayt (A). De två kommer aldrig att separeras från varandra ända tills de möter mig vid dammen [i Paradiset].”
 
 
________________________________________
 
Bekräftelse av auktoritet
 
Sedan fortsatte Guds Sändebud (S):
 
”Har jag inte mer rätt över de troende än vad de har över sig själva?”
 
Folket ropade och svarade:
 
”Ja, Å Guds Sändebud (S).”
 
Detta refererar till versen:  «النَّبِيُّ أَوْلَى بِالْمُؤْمِنِينَ مِنْ أَنفُسِهِمْ» ” Profeten har en större rätt över de troende än vad de har över sig själva.” (33:6)   
 
________________________________________
 
Utnämningen
 
Sedan följde nyckelmeningen som anger den uppenbara utnämningen av ‘Ali (A) som ledaren för den muslimska umman. Profeten (S) höll upp ’Alis hand och sade:
 
”Den som jag är ledare (mawla) för, är ’Ali ledare (mawla) för.” – Man kuntu mawlaho fa ’Aliyyun mawlah”
 
 
 
 
 
 
 
________________________________________
 
[I en del traditioner har ordet wali istället för mawla – med samma innebörd]   
 
________________________________________
 
Profeten (S) fortsatte:
 
”Å Gud, älska de som älskar honom, och var fientlig mot de som är fientliga mot honom.”   
 
________________________________________
 
Dessa var de essentiella delarna av Profetens (S) tal. Det finns även fler detaljerade versioner av denna predikan, vilken har noterats av många sunnitiska auktoriteter.
 
________________________________________
 
Uppenbarelse av koranversen 5:3
 
Omedelbart efter att Profeten (S) hade avslutat sitt tal, uppenbarades följande vers från Koranen:
 
”Förnekarna av sanningen har nu misströstat om [att kunna göra slut på] er tro. Oroa er därför inte för dem - frukta Mig! Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam skall vara er religion.” (5:3)
 
Den ovanstående versen indikerar att islam inte var komplett utan att klargöra angelägenheten om ledarskap efter Profeten (S), och religionens fulländning berodde på tillkännagivandet av Profetens (S) direkta efterträdare.   
 
________________________________________
 
Hassan ibn Thabits poesi
 
Omedelbart efter Profetens (S) tal, frågade Hasan ibn Thabit, Guds Sändebuds (S) kompanjon och poet, om hans tillåtelse att komponera några diktverser om Imam Ali (A) åt publiken. Profeten (S) sa: ”Säg dem med Allahs välsignelser”. Hassan stod upp och sade: ”Å Qurayshs folk. Jag följer med mina ord vad som föregick och blivit bevittnat av Guds Sändebud (S).” Han komponerade sedan följande verser på scenen:
 
Han kallar dem, [på] dagen av Ghadir, deras Profet
 
I Khumm hör då (och beakta) Sändebudets kallelse,
 
Han sa: ”Vem är er guide och ledare? (Mawlakum wa waliyyukum)”
 
De sa, och det fanns ingen uppenbar blindhet:
 
”Din Gud, vår guide, och du är vår ledare
 
Och du kommer inte att finna bland oss, i detta, någon olydig,”
 
Han sa till dem: ”Stå upp Å Ali, eftersom jag
 
Är glad att tillkännage dig som imam och guide efter mig (min ba’di imam(an) wa hadiy(an)),
 
Så den som jag var ledare (mawla) för, är denne hans ledare (mawla)
 
Så var för honom hjälpare i sanning och följare,”
 
Där bad han: ”Allah! Var en vän och guide för hans följare
 
Och var, till den som är Ali’s fiende, en fiende”   
 
 
________________________________________
 
Trohetsed
 
Efter hans tal, frågade Guds Sändebud (S) alla att svära trohetshed till ’Ali (A) och gratulera honom. Bland dem som gjorde detta var ‘Umar ibn al-Khattab, som sa:
 
”Väl gjort Ibn Abi Talib! Idag blev du ledaren (mawla) för alla de troende männen och kvinnorna.”
 
 
________________________________________
 
Antalet kompanjoner i Ghadir Khumm
 
Allah beordrade Sin Profet (S) att informera folket om denna utnämning då det var ett vimmel av folk så att alla kunde bli återberättare av traditionen. Muslimerna översteg då fler än 100 000 i antalet.
 
Zayd ibn Arqam återberättade att Abu al-Tufayl sade: ”Jag hörde detta från Guds Sändebud (S), och det fanns ingen [där] som inte såg honom med sina ögon eller hörde honom med sina öron.”   
 
 
________________________________________
 
Uppenbarelse av koranversen 70:1-3
 
Enligt en del sunnitiska kommentatorer återberättar vidare att de tre första verserna från kapitlet al-Ma’arij (70:1-3) uppenbarades när en disput uppstod efter det att Profeten (S) nådde Medina. Det har återberättats att:
 
På dagen av Ghadir kallade Guds Sändebud (S) folket till ’Ali och sa: ”Ali är mawla till den som jag är mawla till.” Nyheten spreds kvickt till städer och landsbygder. När Harith ibn Nu’man al-Fahri (eller Nadhr ibn Harith enligt en annan tradition) fick veta detta, red han sin kamel och kom till Medina och gick till Guds Sändebud (S) och sa till honom: 
 
”Du beordrade oss att bevittna att det inte finns någon gudom förutom Allah och att du är Guds Sändebud. Vi lydde dig. Du beordrade oss att utföra bönen fem gånger om dagen och vi lydde. Du beordrade oss att observera fasta under månaden Ramadan och vi lydde. Sedan beordrade du oss att utföra pilgrimsfärden till Mecka och vi lydde. Men du är inte tillfredsställd med allt detta och du lyfte upp din kusins hand och tvingade på oss honom som vår ledare genom att säga att ’Ali är mawla till den som jag är mawla för. Är detta påbud från Allah eller från dig?”
 
Profeten (S) sade: ”Vid Allah som är den ende gudomen! Detta är från Allah, den Mäktige och Ärorike.”
 
Då Harith hörde detta vände han tillbaka och gick mot sin hon-kamel och sa: ”Å Allah! Om det som Muhammad sa är korrekt, slunga då en sten över oss från himlen och utsätt oss för svår smärta och tortyr.” 
 
Han hade inte hunnit nå sin hon-kamel då Allah, som är ovanför alla brister, slungade en sten över honom som träffade honom på hans huvud och penetrerade hans kropp och kom ut genom hans nedre kroppsdel och lämnade honom död. Det var vid detta tillfälle som Allah, den Upphöjde, lät följande verser stiga ned:
 
”En man frågade om ett straff som väntar dem som förnekar sanningen och som ingen kan avvärja, [ett straff] från Herren till de uppstigande vägarna.” (70:1-3)   
 
________________________________________
 
Sidan http://www.al-islam.org/ghadir/ är under utveckling. För tillfället innehåller sidan rapporter från 76 kompanjoner, 69 efterträdare, och 626 lärda i kedjorna för dess spridning, som dokumenterats i 182 sunnitiska böcker. Utöver detta finns det arabisk text för 387 återberättelser, engelsk översättning för 78 återberättelser och scannade sidor från 54 böcker. 280 citat angående återberättarnas pålitlighet finns tillgängliga på arabiska och 324 på engelska.
 
 
Hela predikan finns att läsa här på engelska: http://duas.org/ghadirkhutba.htm