- Svenska
- العربية
- .
- فارسی
Den viskade åkallan från moskén i Kufa Av Imam Ali
مناجاة مسجد الكوفة
لأمير المؤمنين الإمام علي بن أبیطالب (علیه الّسلام)
Den viskade åkallan från moskén i Kufa
(Munājāħ masjid al-Kūfaħ)
Av de troendes befälhavare Imam Ali (frid vare med honom)
بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمٰنِ ٱلرَّحِيمِ
I Guds Namn, den fullständigt Barmhärtige, den ständigt Barmhärtige.
اَللّـهُمَّ إِنّي أَسْأَلُكَ الأَمَانَ يَوْمَ لا يَنْفَعُ مالٌ وَلابَنُونَ إِلاّ مَنْ أَتَىٰ اللهَ بِقَلْبٍ سَليمٍ،
O Gud! Jag ber Dig om beskydd,
den Dag då varken egendom eller barn gagnar [någon],
förutom den som kommer till Gud med ett sunt hjärta.
وَأَسْاَلُكَ الأَمانَ يَوْمَ يَعَضُّ الظّالِمُ عَلىٰ يَدَيْهِ يَقُولُ يا لَيْتِني اتَّخَذْتُ مَعَ الرَّسُولِ سَبيلاً
Och jag ber Dig om beskydd,
den Dag då den orättfärdige biter sina händer och säger:
”Om jag ändå hade tagit en väg med Sändebudet!”
وَأَسْاَلُكَ الأَمانَ يَوْمَ يُعْرَفُ الْمُجْرِمُونَ بِسيمـاهُمْ فَيُؤْخَذُ بِالنَّواصي وَالأَقْدامِ
Och jag ber Dig om beskydd, den Dag då
de skyldiga känns igen på sina kännetecken,
och de grips vid pannluggarna och fötterna.
وَأَسْاَلُكَ الأَمانَ يَوْمَ لا يَجْزي والِدٌ عَنْ وَلَدِهِ وَلا مَوْلُودٌ هُوَ جازٍ عَنْ والِدِهِ شَيْئاً إِنَّ وَعْدَ اللهِ حَقٌّ
Och jag ber Dig om beskydd, den Dag då
en far inte kan gottgöra något för sin son,
inte heller är en son till gottgörelse för sin far
– Guds löfte är förvisso sanning.
وَأَسْاَلُكَ الأَمانَ يَوْمَ لا يَنْفَعُ الظّالِمينَ مَعْذِرَتُهُمْ وَلَهُمُ اللَّعْنَةُ وَلَهُمْ سُوءُ الدّارِ
Och jag ber Dig om beskydd,
den Dag då deras ursäkter inte gynnar de orättfärdiga
– dem tillkommer förbannelsen, och dem tillkommer en ond boning.
وَأَسْاَلُكَ الأَمانَ يَوْمَ لا تَمْلِكُ نَفْسٌ لِنَفْسٍ شَيْئاً وَالأَمْرُ يَوْمَئِذٍ للهِ
Och jag ber Dig om beskydd,
den Dag då ingen själ rår över något för en annan själ
– befallningen den Dagen tillhör Gud.
وَأَسْاَلُكَ الأَمانَ يَوْمَ يَفِرُّ الْمَرْءُ مِنْ أَخيهِ وَأُمِّهِ وَأَبيهِ وَصاحِبَتِهِ وَبَنيهِ لِكُلِّ امْرِئٍ مِنْهُمْ يَوْمَئِذٍ شَأْنٌ يُغْنيهِ
Och jag ber Dig om beskydd,
den Dag då människan flyr från sin broder,
och sin mor och sin far,
och sin hustru och sina barn;
den dagen har var och en av dem en syssla
som håller henne upptagen.
وَأَسْاَلُكَ الأَمانَ يَوْمَ يَوَدُّ المُجْرِمُ لَوْ يَفْتَدي مِنْ عَذابِ يَوْمَئِذٍ بِبَنيهِ وَصاحِبَتِهِ وَأَخيهِ وَفَصيلَتِهِ الَّتي تُؤْويهِ وَمَنْ فِي الأَرْضِ جَميعاً ثُمَّ يُنْجيهِ
Och jag ber Dig om beskydd, den Dag då
den skyldige önskar
att han kan friköpa sig själv från den dagens straff
med sina barn, sin hustru och sin bror,
och sin släkt
– som har beskyddat honom –
och alla de som är på jorden,
för att det skall rädda honom.
كَلّا إِنَّها لَظىٰ نَزّاعَةً لِلشَّوىٰ
Aldrig!
Det är förvisso en flammande eld,
som avlägsnar huvudsvålen.
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْمَوْلىٰ وَأَنَا الْعَبْدُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْعَبْدَ إِلّا الْمَوْلىٰ
Min Herre , O min Herre!
Du är Herren,
och jag är tjänaren
– är det någon annan än Herren
som förbarmar sig över tjänaren?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْمالِكُ وَأَنَا الْمَمْلُوكُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْمَمْلُوكَ إِلّا الْمالِكُ
Min Herre, O min Herre!
Du är Ägaren,
och jag är den ägde
– är det någon annan än Ägaren
som förbarmar sig över den ägde?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْعَزيزُ وَأَنَا الذَّليلُ وَهَلْ يَرْحَمُ الذَّليلَ إِلّا الْعَزيزُ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Ärorike,
och jag är den gemene
– är det någon annan än den Ärorike
som förbarmar sig över den gemene?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْخالِقُ وَأَنَا الْمَخْلُوقُ وَهَلْ يَرْحَمُ المَخْلُوقَ إِلّا الْخالِقُ
Min Herre, O min Herre!
Du är Skaparen,
och jag är den skapade
– är det någon annan än Skaparen
som förbarmar sig över den skapade?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْعَظيمُ وَأَنَا الْحَقيرُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْحَقيرَ إِلّا الْعَظيمُ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Storslagne,
och jag är den obetydlige
– är det någon annan än den Storslagne
som förbarmar sig över den obetydlige?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْقَوِيُّ وَأَنَا الضَّعيفُ وَهَلْ يَرْحَمُ الضَّعيفَ إِلّا الْقَوِيُّ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Starke,
och jag är den svage
– är det någon annan än den Starke
som förbarmar sig över den svage?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْغَنِيُّ وَأَنَا الْفَقيرُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْفَقيرَ إِلّا الْغَنِيُّ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Rike,
och jag är den fattige
– är det någon annan än den Rike
som förbarmar sig över den fattige?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْمُعْطي وَأَنَا السّائِلُ وَهَلْ يَرْحَمُ السّائِلَ إِلّا الْمُعْطي
Min Herre, O min Herre!
Du är Den som skänker,
och jag är den som bönfaller
– är det någon annan än Den som skänker
som förbarmar sig över den som bönfaller?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْحَيُّ وَأَنَا الْمَيِّتُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْمَيِّتَ إِلّا الْحَيُّ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Levande,
och jag är den döende
– är det någon annan än den Levande
som förbarmar sig över den döende?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْباقي وَأَنَا الْفاني وَهَلْ يَرْحَمُ الْفانيَ إِلّا الْباقي
Min Herre, O min Herre!
Du är den Förblivande,
och jag är den förgående ,
– är det någon annan än den Förblivande
som förbarmar sig över den förgående?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الدّائِمُ وَأَنَا الزّائِلُ وَهَلْ يَرْحَمُ الزّائِلَ إِلّا الدّائِمُ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Bestående,
och jag är den försvinnande,
– är det någon annan än den Bestående
som förbarmar sig över den försvinnande?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الرّازِقُ وَأَنَا الْمَرْزُوقُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْمَرْزُوقَ إِلّا الرّازِقُ
Min Herre, O min Herre!
Du är Försörjaren,
och jag är den försörjde
– är det någon annan än Försörjaren
som förbarmar sig över den försörjde?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْجَوادُ وَأَنَا الْبَخيلُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْبَخيلَ إِلّا الْجَوادُ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Generöse,
och jag är den snåle
– är det någon annan än den Generöse
som förbarmar sig över den snåle?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْمُعافي وَأَنَا الْمُبْتَلىٰ وَهَلْ يَرْحَمُ الْمُبْتَلىٰ إِلّا الْمُعافي
Min Herre, O min Herre!
Du är Den som helar,
och jag är den drabbade
– är det någon annan än Den som helar
som förbarmar sig över den drabbade?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْكَبيرُ وَأَنَا الصَّغيرُ وَهَلْ يَرْحَمُ الصَّغيرَ إِلّا الْكَبيرُ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Store,
och jag är den ringe
– är det någon annan än den Store
som förbarmar sig över den ringe?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْهادي وَأَنَا الضّالُّ وَهَلْ يَرْحَمُ الضّالَّ إِلّا الْهادي
Min Herre, O min Herre!
Du är Vägledaren,
och jag är den vilsekomne
– är det någon annan än Vägledaren
som förbarmar sig över den vilsekomne?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الرَّحْمنُ وَأَنَا الْمَرْحُومُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْمَرْحُومَ إِلّا الرَّحْمنُ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Barmhärtige,
och jag är den som åtnjuter barmhärtighet
– är det någon annan än den Barmhärtige
som förbarmar sig över den som åtnjuter barmhärtighet?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ السُّلْطانُ وَأَنَا الْمُمْتَحَنُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْمُمْتَحَنَ إِلّا السُّلْطانُ
Min Herre, O min Herre!
Du är Överhögheten,
och jag är den som utsätts för prövning
– är det någon annan än Överhögheten
som förbarmar sig över den som utsätts för prövning?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الدَّليلُ وَأَنَا الْمُتَحَيِّرُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْمُتَحَيِّرَ إِلّا الدَّليلُ
Min Herre, O min Herre!
Du är Vägvisaren,
och jag är den förvirrade
– är det någon annan än Vägvisaren
som förbarmar sig över den förvirrade?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْغَفُورُ وَأَنَا الْمُذْنِبُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْمُذْنِبَ إِلّا الْغَفُورُ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Förlåtande,
och jag är syndaren
– är det någon annan än den Förlåtande
som förbarmar sig över syndaren?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْغالِبُ وَأَنَا الْمَغْلُوبُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْمَغْلُوبَ إِلّا الْغالِبُ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Segrande,
och jag är den besegrade
– är det någon annan än den Segrande
som förbarmar sig över den besegrade?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الرَّبُّ وَأَنَا الْمَرْبُوبُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْمَرْبُوبَ إِلّا الرَّبُّ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Omhändertagande ,
och jag är den omhändertagne
– är det någon annan än den Omhändertagande
som förbarmar sig över den omhändertagne?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ أَنْتَ الْمُتَكَبِّرُ وَأَنَا الْخاشِعُ وَهَلْ يَرْحَمُ الْخاشِعَ إِلّا الْمُتَكَبِّرُ
Min Herre, O min Herre!
Du är den Förnäme,
och jag är den underdånige
– är det någon annan än den Förnäme
som förbarmar sig över den underdånige?
مَوْلايَ يا مَوْلايَ اِرْحَمْني بِرَحْمَتِكَ
Min Herre, O min Herre!
Förbarma Dig över mig
med Din barmhärtighet,
وَارْضَ عَنّي بِجُودِكَ وَكَرَمِكَ وَفَضْلِكَ
och var nöjd med mig
med Din generositet,
storsinthet och ynnest,
يا ذَا الْجُودِ وَالاِحْسانِ وَالطَّوْلِ وَالِإمْتِنانِ
Du som äger [all] generositet och [alla] välgärningar och [all] ynnest och välvilja
بِرَحْمَتِكَ يا اَرْحَمَ الرّاحِمينَ
vid Din barmhärtighet, den mest Barmhärtige av barmhärtiga!
Källa: Boken "Imam Ali i urval"
Översättning: Hassanain Govani
----
Publicerad: 2023-06-15