- Svenska
- العربية
- .
- فارسی
Imam Ali (fvmh) och föräldralösa
Imam Alis (fvmh) regering, som var Rättvisans regering, var inte byggd på slagord och pr, och var inte till för att skapa fula strategier, utföra beklagliga handlingar eller mata utsvävande begär som idag är vanligt på världsnivå och internationellt, snarare gjorde han det klart för världen och tänkare via handling att inte ens ett föräldralöst barn ansåg sig själv vara utan beskydd under Hans Excellens ledarskap. Om en fader gick bort blev barnet direkt omhändertaget av ”Beslutsförmyndaren” (Wali al-Amr) och den sanna efterträdaren till profeter och Guds vänner, och blev så pass omsörjd och fick uppmärksamhet att andra människor under den tiden önskade att de var föräldrarlösa!!
Abu al-Tufeyl säger: ”Ali (fvmh) tog hand om fattiga och hjälplösa människor under sin tid vid makten. En dag såg jag honom samla föräldralösa barn och barn utan förmyndare kring sig. Plötsligt hade han samlat alla föräldralösa och serverat en passande måltid, och placerat ut honung och övriga förnödenheter och matade dem med utsökta och honungsgoda matbitar. Denna syn var så pass effektiv och intressant att en del av hans kompanjoner sa:
«لوددت انی کنت یتیما» .
”Om jag ändå var föräldralös (och blev behandlad såhär vänligt av Ali)![1]
Gällande detta säger Ali (fvmh):
«انا الهادی، انا المهدی، انا ابوالیتامی و المساکین، و زوج الارامل، و انا ملجأ کل ضعیف، و مأمن کل خائف» . [2]
”Jag är [folkets] vägledare, den Vägledde, de föräldralösas och de utfattigas fader, änkornas förmyndare, de svagas beskydd och de förtrycktas hopp och säkerhet.”
Angående föräldralösa ger han detta råd till de som följer den islamiska umman:
«بروا ایتامکم، و واسوا فقرائکم، و ازافوا بضعفائکم.» [3]
”Gör gott mot era föräldralösa, hjälp era fattiga med pengar och visa kärlek mot era svaga!”
I sitt testamente som ägde rum efter att han blivit träffad av ”Ibn Muljam Muradis” (Guds förbannelse över honom) giftiga svärd sa han:
«الله الله فی الایتام، فلا تغبوا افواههم و لا یضیعوا بحضرتکم» [4]
”Glöm inte bort de föräldralösa, för Guds skull! Låt inte deras munnar vänta på mat! Var försiktiga så att de inte förblir hungriga och fördärva inte deras rättigheter med era existenser!”
Denna tradition indikerar på att de Troendes ledare tänkte på föräldralösa både i ord och handling, och fyllde deras föräldrars tomrum, och lät inte något föräldralöst barn känna något behov av någon omhändertagare p.g.a. avsaknaden av föräldrar, till den nivån att deras status och ställning i samhället orsakade avund och önskan från övriga människor under Alis regering!
Från ett annat håll uppmuntrade han resterande människor att hjälpa dem. Detta skapade dem en unik ställning i samhället. Då han blev martyr glömde han även inte bort detta gudomliga ansvar, och gav sina följare rådet att vara god mot dem.
Bredvid ugnen tillhörande föräldralösa till martyrer
Detta har rapporterats i historien om de Troende ledares (fvmh) liv:
En dag såg han en kvinna som bar på en vattensäck på ryggen, och som bar på den med ansträngning och svårigheter.
Hans Excellens bad damen om att själv få bära på den tunga vattenbehållaren… Ali (fvmh) tog emot vattensäcken och frågade om kvinnans tillstånd. Det blev klart för honom att hennes make hade varit en av islams soldater och hjälpt Hans Excellens och blivit martyr, och omkostnaderna för martyrens barn hade lett till att hon behövde arbeta och bära vatten till andra människors hus!
De Gudsmedvetnas ledare fick adressen till hennes hus och spenderade natten med fullständig sorg, och vid gryningen gick han iväg med en korg full med dadlar, olja, mjöl och kött till den ovan nämnda personens hus. På vägen bad en del troende om att få hjälpa till, men Hans Excellens sa: ”Vem kommer att bära på mina laster på Återuppståndelsen?!”
Efter att Ali (fvmh) knackat på dörren och bett om tillåtelse gick han in i huset på så vis att han inte kändes igen och gav ett förslag: Antingen att kvinnan skulle tillåta honom att leka med barnen och göra dem upptagna, eller att han skulle göra deg och baka bröd. Kvinnan sa: ”Gör ni barnen upptagna och jag tar hand om att göra deg och baka bröd, må Gud vara nöjd med dig och vara en domare mellan mig och Ali ibn Abi Talib!!”[5]
Hans Excellens Ali lagade en del kött på momangen och matade barnen med dadlar m.m. Varje gång han gav dem en matbit att äta sa han: ”Å mina barn! Förlåt Ali!!!”
När degen var redo att bakas sa kvinnan: ”Å Guds tjänare! Tänd på ugnen! Ali (fvmh) tände på ugnen och lät sitt välsignade ansikte snudda vid eldens lågor och sa: ”Smaka [på detta] å Ali! Detta är belöningen för den som är nonschalant mot föräldralösa!!” Vid detta tillfälle kom grannens kvinna in och såg att ”Ali ibn Abi Talib” lekte med martyrens barn och fick dem att skratta, och matade dem med utsökta matbitar. Hon kände igen honom efter att hon såg honom och hojtade åt martyrens änka: ”Ve dig! Är detta ”de Troendes ledare” som arbetar i ditt hus och får dina barn att skratta.. .?”
Martyrens änka skämdes över sina uttalanden och uppförande och bad om ursäkt genom att säga: ”Å de Troendes ledare! Jag skäms inför dig, och jag talade utan att tänka till och satte dig i arbete.”
Ali (fvmh) sa: ”Jag skäms inför dig eftersom jag varit ovetande om dina omständigheter!!” Han sa detta och lämnade deras hus tillfälligt.[6]
Det som ovan nämnts från Hans Excellens liv visar till vilken grad han ansåg sig vara ansvarig för föräldralösa och barn till martyrer. Men samtidigt, bredvid kärlek och att utföra sitt känslomässiga ansvar, glömde han inte bort frågor om uppfostran och att förbättra deras uppförande. Han sa även att föräldralösa behöver uppfostras som alla andra barn, och att man inte endast bör leka med dem, då de t. ex. begår dåliga gärningar.[7]
----------------
[1] Bihar al-Anwar, vol. 41, s. 29.
[2] Muhibbatul Beydha, vol. 4, s. 204.
[3] Ghurar al-Hikam, s. 344, nr. 28.
[4] Nahj al-Balagha, brev 47, s. 977.
[5] Det är nödvändigt att vi förklarar att en felfri Imams kunskap är beroende på Guds kunskap. När än Gud vill så förblir kunskap om saker och människor dolda för Imamen. Att Ali (fvmh) saknade kunskap om den familjen räknas inte som en brist eller ett tillkortakommande.
[6] Bihar al-Anwar, vol. 41, s. 52.
[7] Wasail al-Shia, vol. 15, s. 197, hadith 1.