Vad är tidsbestämt äktenskap?
”Och till Hans tecken hör att Han åt er skapat makar från er själva, så att ni må finna ro hos dem; och Han har instiftat kärlek och barmhärtighet mellan er – i detta finns tecken för människor som ägnar sig åt eftertanke” (Koranen, 30:21)
Äktenskapet är en institution med anor långt bak i tiden. För många människor i det moderna samhället är äktenskapet kulminationen av två vuxna människors kärlek till varandra, varvid de för sig själva och för omvärlden väljer att manifestera just den kärleken och tillgivenheten.
Denna syn på tvåsamheten är dock ett modernt fenomen, med rötter antagligen från 1800-talet. Historiskt sett har äktenskap handlat om mycket annat, exempelvis frambringa arvingar och fördelning av arv. Äktenskapet har därför, historiskt sett, reglerats av lagar och regler i olika former.
Även den moderna formen av äktenskapet medför rättsliga konsekvenser – ett par som ingår ett äktenskap har ömsesidiga skyldigheter och rättigheter. Vidare regleras även en skilsmässa av lagstiftning.
Liksom hos de flesta andra historiska kulturer och civilisationer har äktenskapet en given plats i den muslimska traditionen. Och även muslimer har haft olika anledningar till att gifta sig. Koranen är dock tydlig med syftet bakom människans tvåsamhet: I samlivet finner makarna ömsesidig ro, kärlek, vänskap, tillgivenhet och omtanke. Vidare har Koranen i grunden en positiv syn på människans sexualitet, och påbjuder därför äktenskapet för detta ändamål.
Det är därför inte märkligt att äktenskapet inom den shiamuslimska traditionen åtnjuter hög respekt. En institution av denna beskaffenhet ska dock inte tas lätt på. Flera krav ställs på den som vill ingå ett äktenskap. Förutom intellektuell mognad krävs också att man har de ekonomiska förutsättningarna som ett äktenskap innebär, liksom avsikten att hålla det löfte om ett gemensamt liv man ger när man gifter sig. Att äktenskapet ingås enligt religiöst föreskrivna regler medför även en andlig dimension. I tvåsamheten är Gud den tredje. Det äktenskapliga samlivet blir, utöver de nyttor som nämnts ovan, en källa till kultivering av människans andliga liv. Allt detta gäller sedvanliga äktenskapet.
I den shiamuslimska traditionen finns det dock en annan form av äktenskap. I denna form av förhållande gäller inte äktenskapets sedvanliga förpliktelser, exempelvis finns det ingen arvsrätt makarna emellan.
Emellertid finns några likheter:
i båda fallen krävas samtycke, att makarna förstår vad det är de samtycker till, och de avser hålla sitt löfte. En brudgåva, som är en symbol för ärligt uppsåt och åtagande, är även det en del av förfarandet, precis som vid permanent äktenskap inom islam.
För denna typ av förhållande används i shiamuslimsk nomenklaturbegreppen ”zawaaj al-muwaqqat” eller ”zawaaj al-mut’ah”. Det förstnämnda begreppet betyder tidsbestämt äktenskap medan det senare begreppet närmast kan översättas till nyttoäktenskap. Tidsbestämt innebär att förhållandet avses avslutat när den gemensamt bestämda perioden löper ut, utan behov av skilsmässa eller andra processer. Bör noteras dock att förhållandet kan avslutas tidigare.
Den arabiska roten ”m-t-’” betyder bland annat nytta, utrustning och användning, därav nyttoäktenskap. Det är en hänvisning till att äktenskapet medför någon typ av nytta för de involverade. Det handlar då om de typer av nyttor som vi redan talat om tidigare i texten, exempelvis ro, kärlek, vänskap, tillgivenhet, omtanke och, om båda parter så önskar, ett sexuellt samliv. Med andra ord, precis vad man kan förvänta sig av relationer i stort.
Bland muslimer kan denna typ av förhållande även nyttjas i syfte att bättre lära känna en människa som man avser fria till, alternativt redan friat till och vill ingå ett permanent äktenskap med. Ytterligare en nytta kan därför vara att två personer får möjlighet att utforska kompatibilitet inför ett kommande äktenskap.
Som vi redan konstaterat finns dock för muslimer en annan dimension i äktenskapet, nämligen den andliga – den som berör relationen till Gud. Denna andliga aspekt vidhålls även i ett förhållande som inte nått den mognad som kännetecknar ett äktenskap. Därför är det viktigt för många shiamuslimer att ett sådant förhållande ingås på ett av religionen sanktionerat sätt, ett sätt som anses ha Guds välsignelse och i vilken båda parter är tydliga gällande sina avsikter. Därmed respekterar man även sin motparts mänskliga värdighet.
Koranen lär att Gud är garanten för människan inneboende värdighet, och att ingen människa har rätt att förgripa sig på en annan människans värdighet. Oavsett om det gäller vardagliga relationer, affärsrelationer, äktenskapligt samliv, eller någon annan typ av relation, så är människans inneboende värdighet heligt.
För den religiösa individen innebär det att religionens föreskrifter eftersträvar att upprätthålla just denna värdighet. Det är därför allvarligt när religiösa företrädare utnyttjar människors utsatthet, oavsett vad syftet är. Här finns inget utrymme till relativisering.
