Skriftlärdas åsikter gällande fastan under Coronapandemin

På grund av inkommande frågor från en del troende gällande fastan under den välsignade månaden Ramadan, samtidigt som det är en coronapandemi, har några av de stora skriftlärdas åsikter samlats i detta avseende:

Ayatolla Sayyid Ali al-Sistani:

Obligationen att fasta under den välsignade månaden ramadan är en individuell plikt, och den som uppfyller villkoren för plikten om att fasta är pliktig att fasta, oavsett om det är obligatoriskt eller inte för andra personer.

Om den kommande månaden ramadan därmed börjar och en muslim fruktar att den kommer att drabbas av corona om den fastar – även om den vidtar alla försiktighetsåtgärder – kommer plikten om att fasta att försvinna för den under alla dagar som den har en sådan rädsla och den måste sedan kompensera för det. Men om den genom att vidta försiktighetsåtgärder kan minska sannolikheten för att få sjukdomen – i en sådan utsträckning att en sådan sannolikhet inte längre uppmärksammas av rationella personer, även om den stannar hemma och undviker att beblanda sig med andra på nära håll och använder mask och handskar och desinficerar sina händer ofta, och att utförandet av detta inte utsätter den för extrema och extraordinära svårigheter – försvinner inte plikten om att fasta för den i detta fall.

Men angående att det har sagts att vissa läkare rekommenderar att man dricker vatten ofta i nära intervaller för att förhindra uttorkning och torr hals, eftersom inträffandet av de två ökar risken för att drabbas av coronaviruset: Ifall det stämmer förhindrar inte det plikten om att fasta, förutom för den som efter att ha fått denna information fruktar att den kommer att drabbas av denna sjukdom om den fastar, och att det inte finns något sätt för att minska sannolikheten om att drabbas, på sådant vis att [rubriceringen] rädsla för sjukdom inte gäller för den – även om den stannar hemma och vidtar de andra försiktighetsåtgärderna som nämnts. Men andra personer måste fasta.

Det kanske är möjligt att en fastande person kompenserar för vattenminskningen i kroppen som beror på fastan, genom att den innan gryningen äter grönsaker och frukter som är rika på vatten, såsom gurka och vattenmelon. På samma vis kan den förhindra att halsen blir torr genom att tugga tuggummi utan socker, dock med villkoret att tuggummits partiklar inte kommer in i halsen efter separering. Detta eftersom tuggande av tuggummi ökar salivutsöndringen i munnen och att det inte är något hinder att svälja saliv medan man fastar.

Därmed kommer plikten att fasta inte försvinna för de personer som kan lämna sina jobb och stanna hemma och vara säkra från att drabbas av viruset under månaden ramadan. Men det är inte obligatoriskt att fasta för de personer som – oavsett anledning – inte kan lämna sina jobb om de är rädda för att drabbas av corona på grund av att de inte dricker vatten med korta intervaller under dagen och de inte har något annat sätt att vara säkra från det. Men trots detta får de inte bryta fastan offentligt. Utan tvekan är fastan under månaden ramadan en av de viktigaste religiöst rättsliga obligationerna, och det är inte tillåtet att utelämna det utan att ha en verklig ursäkt, och varje person är mer medveten om sin situation om den har en verklig ursäkt för att utelämna fastan eller inte.

Sammanfattningsvis försvinner obligationen om att fasta under månaden ramadan för den som har en religiöst rättslig ursäkt, såsom en sjuk person och någon som till exempel på grund av läkarens råd fruktar att fastan kommer att göra den sjuk och att det inte är möjligt för den att vidta försiktighetsåtgärder som kan göra den säker från att drabbas av sjukdom. I andra fall måste den vidta dessa åtgärder och den får inte utelämna fastan.

Ayatolla Seyyed Ali Khamenei:

Fastan i form av en gudomlig plikt är i själva verket en unik välsignelse från Gud för tjänarna och anses vara en av grunderna för människans andliga utveckling och upphöjelse, och har även varit obligatorisk för tidigare folk. Uppkomst av ett andligt tillstånd och inre renhet, individuell och social fromhet, förstärkning av vilja och en anda av motstånd mot svårigheter hör till fastans effekter. Dess roll för människokroppens hälsa är även tydlig, och Gud har fastställt en stor belöning för fastande personer.

Fastan hör till religionens nödvändigheter och pelarna i islams lagar, och det är inte tillåtet att utelämna fastan under den välsignade månaden ramadan, förutom ifall man når ett rationellt antagande att fastan ger upphov till sjukdom, eller intensifiering av sjukdom och/eller att sjukdomens längd ökar och försening i friskhet. I dessa fall bortfaller [obligationen om att] fasta, men det är nödvändigt att kompensera för det.

Det är evident att det räcker ifall denna tillit även erhålls från en sakkunnig och tronde läkares uttalande.

Om någon därmed har rädsla och oro för de nämnda angelägenheterna och att denna rädsla har en rationell källa, bortfaller fastan men det är nödvändigt att kompensera för det.

Ayatolla Sayyid Muhammad Sa’id al-Hakim:

Obs! Hans åsikt om fastan under månaden Ramadan hittades inte vid tiden för coronautbrottet. Men hans generella åsikt om att fasta vid sjukdom är enligt följande:

Fastan är inte korrekt för de personer för vilka fasta är skadlig på grund av sjukdom – oavsett om denna skada orsakar sjukdomens intensifiering och/eller förlänger dess behandling. Fastan kommer inte heller att vara korrekt om den orsakar sjukdom. Men fastan för en sjuk person för vilken fastan inte är skadlig kommer att vara korrekt och det är också obligatoriskt för personen.

Ayatolla Makarem Shirazi:

Man kan inte avbryta fastan på grund av denna anledning (coronautbrottet), och man måste fasta under månaden ramadan. Naturligtvis kan man äta näringsrik mat mellan iftar och gryningen för att förhindra extrem svaghet i kroppen under dagens gång.

Men den som vet att fastan är skadlig för den måste utelämna fastan, och om den fastar är det inte korrekt. Samma sak gäller om den inte är förvissad men anser att det finns en avsevärd sannolikhet att fastan är skadlig för den, vare sig denna sannolikhet är ett resultat av personlig erfarenhet eller läkarens uttalande.

Ayatolla Sayyid Kazem al-Haeri:

Sakkunniga läkare har ansvaret att bedöma om fastan är skadlig för en förpliktad person eller inte under dessa omständigheter. Om det därmed blivit klart för den förpliktade personen att fastan är skadlig för den eller att den fruktar att fastan kommer vara skadlig – och denna rädsla inte beror på besatthet eller att det inte är onaturligt, och denna oro inte avlägsnas genom att den observerar hygieniska rekommendationer som att tvätta händerna med tvål och att den inte befinner sig på  platser där det finns mycket folk och den observerar socialt avstånd – är det i detta fall tillåtet att bryta fastan under de dagar då denna skada eller rädsla existerar. Sedan måste den kompensera för de dagarna efter epidemins slut. Det är otillåtet att offentligt visa att man bryter fastan oavsett vilken religiöst rättslig anledning man har för att bryta fastan.

Ayatolla Vahid Khorasani:

Den som vet att fastan inte är skadlig för den, även om läkaren säger att den är skadlig, måste fasta. Även den som är förvissad om eller misstänker en avsevärd skada eller fruktar det och rädslan härstammar från en rationell källa (en välbefogad orsak), får inte fasta även om läkaren säger att det inte är skadligt. Om den då ändå fastar är det inte korrekt, förutom ifall fastan inte är skadlig för den och den haft i avsikt för att komma närmare [Gud], då dennes fasta i detta fall är korrekt.

Om man anser det vara sannolikt att fastan innebär en avsevärd skada för en och rädsla uppstår för en på grund av den sannolikheten, får man inte fasta ifall ens förmodan är rationell (en välbefogad förmodan). Om man fastar är det ogiltigt, förutom ifall det inte är skadligt och man haft i avsikt för att komma närmare [Gud].

Ayatolla Bashir al-Najafi:

Om den fastande personen vet att fastan ger upphov till att den drabbas av denna sjukdom, är det obligatoriskt för den att bryta fastan. Enligt medicinska forskningar som nått oss finns det ingen koppling mellan fasta och coronasjukdomen. Hadithen “Fasta för att hålla er friska” från Profeten (Guds välsignelser vare med honom & hans familj) har återberättats för alla muslimer. Därmed måste vi ta vara på fastan under denna hedervärda månad för att förhindra sjukdomar och särskilt den epidemiska coronasjukdomen.

Må Gud belöna alla människor, särskilt de troende.

Ayatolla Shobeiri Zanjani:

Om sannolikheten ökar för att en person drabbas av denna sjukdom och att den skadas om den fastar baserat på sakkunniga läkares uttalanden, får den inte fasta. Denna angelägenhet har även nämnts i den praktiska lagboken. Dock får man inte offentligt visa att man bryter fastan och vanvördar den välsignade månaden. Samt om man genom att ändra förhållanden – till exempel genom att stanna hemma, röra på sig mindre, observera hygienföreskrifter och konsumera nyttig mat och dryck – kan avlägsna den sedvanliga sannolikheten om skada, och att skapandet av sådana förhållanden inte orsakar extrema svårigheter, måste man göra på det viset och fasta.

Ayatolla Ishaq al-Fayyad:

Det är inte hemligt för de troende – må Gud visa dem kärlek – att fastan under den heliga månaden ramadan hör till den religiösa pliktens nödvändigheter och anses vara islams andra pelare i den heliga lagen, och att den blivit obligatorisk i Guds den Upphöjdes Bok. Därför är det inte tillåtet att utelämna fastan under den välsignade månaden ramadan endast på grund av några allmänna råd och utan att verklig rädsla för att ett speciellt fysiskt och yrkesmässigt tillstånd kommer uppstå baserat på att det leder till verklig sannolikhet om att man drabbas av en sjukdom om man inte dricker vatten kontinuerligt under dagens gång. Detta är samtidigt som inte alla människor befinner sig på samma nivå gällande sannolikheten om att drabbas av olika sorters sjukdomar med hänsyn till olika fysiska tillstånd, fysiska förutsättningar, typ av dagliga aktiviteter och uppgifter utanför hemmet.

De som är rädda på grund av detta måste vända sig till en sakkunnig läkare. Men det är tillåtet för de som – även sett till arbetstyp, fysiska tillstånd och hälsa har speciella förhållanden och är rädda för att om de fortsätter fasta kommer de bli sjuka, och att de inte kan vidta nödvändiga förebyggande åtgärder som att bära handskar och masker och inte kan hålla ett säkert avstånd från människor som det rationellt sett finns sannolikhet att infektion överförs från dem och/eller deras omgivning, på sådant vis att om de fastar ökar sannolikhetsgraden för att få sjukdomen, och att dessa orsaker ökar som en konsekvens av detta och de inte kommer att kunna hålla sig långt ifrån folk och/eller stanna hemma på grund av jobb och försörjning – att utelämna fastan den dagen eller dagarna då de befinner sig i den speciella situationen. Men man får inte offentligt visa att man bryter fastan och man måste nöja sig med mat och vatten i nödvändig mängd som man tror kommer att skydda en från att drabbas av sjukdom. Ett sådant tillstånd inkluderar dock inte att man bryter fastan under alla dagar i månaden ramadan, utan inkluderar de dagar vars förhållanden är som det beskrivits ovan.