Sunnitiska källor om Imam Ali:s ledarskap
I denna artikel bearbetas följande ämnen kortfattat:
1- Varför måste muslimer forska om inriktningar och välja en?
2- Vad är shiamuslimernas argument för att de är med sanningen?
3- Vad är shiamuslimernas argument för Imam Alis omedelbara ledarskap enligt Koranen och Ahl al-Sunnahs korantolkningar?
4- Vad är shiamuslimernas argument för Imam Alis omedelbara ledarskap enligt autentiska traditioner från Profeten (fvmh)?
5- Vad är argumenten för Abu Bakrs kalifat enligt Ahl al-Sunnah?
Varför måste muslimer forska om inriktningar och välja en?
Är det ett måste att forska om inriktningar inom islam? Varför måste muslimer forska om sin egna inriktning? Är inte vi alla muslimer? Är inte alla muslimer på den raka och gudomliga vägen och kommer inte alla att komma till paradiset?
I denna sektion kommer dessa frågor att bli besvarade.
Guds glada besked till tjänarna som väljer den bästa vägen
I den Heliga Koranen finns det många verser som berättar för oss om nödvändigheten för muslimer att forska och analysera om deras trosuppfattning. För att hålla det kortfattat använder vi oss endast utav en vers.
Gud, den Nåderike, den Barmhärtige, säger i den Heliga Koranen:
{فَبَشِّرْ عِبَادِي الَّذِينَ يَسْتَمِعُونَ الْقَوْلَ فَيَتَّبِعُونَ أَحْسَنَهُ أُوْلَئِكَ الَّذِينَ هَدَاهُمْ اللهُ وَأُوْلَئِكَ هُمْ أُوْلُوا الاَلْبَابِ}
”..Framför då detta budskap till dem av Mina tjänare som lyssnar till [Mitt] ord och som följer den bästa [väg som erbjuds där]. Det är dem som Gud vägleder och de som har förstånd.”[1]
Nödvändigheten med att forska om inriktningar, i traditioner:
I shiitiska och sunnitiska traditioner har det även betonats om detta. Varenda muslim måste forska om sin ideologi och hitta den bästa vägen och inriktningen och leva enligt den. Vi nöjer oss med att hänvisa till en tradition gällande detta:
Traditionen om ummats splittring i 73 sekter
Traditionen om ummans splittring är bland välrapporterade (mutawatir) traditionerna, som sunni- och shiamuslimer återberättat i sina böcker med korrekta kedjor. Bl. a. har Tirmidhi i sin bok Sunan skrivit att Profeten (fvmh) sagt:
وَتَفْتَرِقُ أُمَّتِي عَلَي ثَلَاثٍ وَسَبْعِينَ فِرْقَةً…
”Min umma kommer att splittras i 73 sekter...”[2]
قَالَ أَبُو عِيسَي: هَذَا حَدِيثٌ حَسَنٌ غَرِيبٌ مُفَسَّرٌ
.Tirmidhi, som är bland Ahl al-Sunnahs stora lärda, skriver följande efter att ha citerat traditionen:
”Traditionens kedja är Hasan (pålitlig) och Hakim Nayshaburi har även vittnat över dess korrekthet.”
På ett annat ställe är det återberättat att Profeten (fvmh) sa:
وَتَفْتَرِقُ أُمَّتِي عَلَي ثَلَاثٍ وَسَبْعِينَ مِلَّةً كُلُّهُمْ فِي النَّارِ إِلَّا مِلَّةً وَاحِدَةً
”Min umma kommer att splittras i 73 sekter, alla utom en av dem kommer att hamna i helvetets eld.”[3]
P.g.a. detta är det nödvändigt för oss att välja den korrekta och vinnande inriktningen och forska om Guds Sändebuds (fvmh) uttalanden så att vi kan välja den bästa inriktningen och följa den.
Shiamuslimernas argument för att de följer sanningen
Alla islamiska inriktningar har påstått att de är den vinnande gruppen och att alla andra grupper är inkorrekta. Men tolv-imamiterna (bland shiamuslimerna) är den enda gruppen som använder sig av Koranen och Sunnah, och t.o.m. av bevis och pålitliga dokument från motståndarnas böcker för att bevisa att de är med sanningen. Dock är dessa argument omfattande, men för att hålla texten kortfattad nöjer vi oss med att nämna ett par argument:
”Den som dör utan [att följa] en ledare, dör en död som under ignoransens epok.”
I Sahih Muslim, som är bland Ahl al-Sunnahs mest pålitliga böcker, har det nämnts att Guds Sändebud (fvmh) sagt:
وَمَنْ مَاتَ وَلَيْسَ فِي عُنُقِهِ بَيْعَةٌ مَاتَ مِيتَةً جَاهِلِيَّةً
”Den som dör samtidigt som ingen allians är på hans nacke, dör en död som under ignoransens epok.”[4]
Ahmad ibn Hanbal skriver i sin bok Musnad:
من مات بغير إمام مات ميتة جاهلية
.”Den som dör utan [att följa] en ledare, dör en död som under ignoransens epok.”[5]
Tolv-imamiter tillhör den enda inriktningen som känner sin tids ledare efter Guds Sändebud (fvmh) och de har hela tiden haft en tydlig ledares allians på sina nackar. Men resterande inriktningar är inte sådana.
Profeten (fvmh) sa: ”Mina efterträdare är 12 personer”
Shia- och sunnimuslimer har med korrekta och välrapporterade (mutawatir) källor återberättat att Guds Sändebud (fvmh) flera gånger betonat att hans efterträdare endast är 12 personer fram till domedagen. I Sahih Muslim är det återberättat att Guds Sändebud (fvmh) sagt:
إِنَّ هَذَا الأَمْرَ لاَ يَنْقَضِي حَتَّي يَمْضِيَ فِيهِمُ اثْنَا عَشَرَ خَلِيفَةً
”Detta ärende (islam) upphör inte förrän 12 kalifer kommit (och regerat).”[6]
Enligt denna tradition kommer Guds Sändebuds (fvmh) riktiga kalifer endast vara 12 stycken så länge som islam existerar (alltså fram till domedagen).
Förutom den sanna inriktningen tolv-imamiter har ingen inriktning kunnat få denna tradition att överensstämma med sin inriktning. Flera personer från Ahl al-Sunnah har med bestämdhet gjort det klart att de inte kunnat förstå meningen med denna tradition och ingen av Ahl al-Sunnahs lärda har nämnt någon noggrann och bestämd tolkning för den. Bl. a. återberättar Ibn Hajar ’Asqalani från Ibn Juwzi och skriver:
قد أطلت البحث عنه، وتطلّبت مظانّه، وسألت عنه، فما رأيت أحدا وقع علي المقصود به
”Jag har forskat mycket gällande denna tradition och tagit alla sannolikheter i beaktning och frågat andra personer. Men jag fann inte någon som kunde göra en bestämd tolkning av den.”[7]
Endast shia-inriktningen kan få denna tradition att överensstämma med sin ideologi.
Imam Alis (a) kalifat i Ahl al-Sunnahs böcker
Följarna till Ahl al-Bayts (a) skola är de enda som kan bevisa sin inriktnings korrekthet m.h.a. Koranen, Sunnah, förnuftet och enighet (Ijma’) bland lärda. Vi hänvisar till några argument för att hålla det kortfattat:
Ali ibn Abi Talibs ledarskap i Koranen
Det finns många verser i den Heliga Koranen som det går att referera till för att bevisa de Troendes ledares (a) ledarskap och förmyndarskap (wilayah), bl. a.:
Wilayah-versen
.{إِنَّمَا وَلِيُّكُمُ اللَّهُ وَرَسُولُهُ وَالَّذِينَ ءَامَنُوا الَّذِينَ يُقِيمُونَ الصَّلَوةَ وَيُؤْتُونَ الزَّكَوةَ وَهُمْ رَ كِعُونَ}
”Era förmyndare (och regenter) är inga andra än Gud och Hans Sändebud och de troende – de som förrättar bönen, och betalar allmoseskatten medan de böjer rygg och knän [inför Gud].”[8]
Tabari återberättar från Mujahid och skriver i sin Tafsir:
إِنَّمَا وَلِيُّكُمُ اللَّهُ وَرَسُولُهُ } الآية. نزلت في علي بن أبي طالب تصدق وهو راكع. }
”Versen ”Era förmyndare är inga andra än Gud och Hans Sändebud..” uppenbarades gällande Ali ibn Abi Talib och han gav allmoseskatten samtidigt som han böjde rygg och knän (gjorde ruku’).”[9]
Ibn Abi Hatim har även återberättat[10] om detta från ’Utbah ibn Abi Hakim i sin Tafsir:
”Ibn Taymiyya har sagt följande gällande Tabaris och Ibn Abi Hatims Tafsir-böcker:
تفاسيرهم متضمّنة للمنقولات التي يعتمد عليها في التفسير
”Tabaris och Ibn Abi Hatims Tafsir-böcker är Tafsir-böcker vars traditioner, som är återberättade i dem, är trovärdiga.””[11]
Alusi har angående sammanträffandet av uppenbarelsen av versen sagt:
وغالب الأخباريّين علي أنّ هذه الآية نزلت في علي كرّم اللّه وجهه
”Majoriteten av traditionsåterberättare anser att denna vers uppenbarats om Ali (må Gud göra honom nobel).”[12]
Han har även sagt:
والآية عند معظم المحدثين نزلت في علي
”Enligt de flesta traditionsåterberättare har denna vers uppenbarats om Ali [ibn Abi Talib (a)].”[13
Förkunnande-versen
”Förkunna, du Sändebud, vad din Herre har uppenbarat för dig! Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap. Gud skall skydda dig mot människorna; Gud vägleder inte förnekarna av sanningen!”[14]
Ibn Abi Hatim har i sin Tafsir återberättat följande från Abu Sa’id Khudri:
نزلت هذه الآية… في علي بن أبي طالب.
”Denna vers har uppenbarats om Ali ibn Abi Talib.”[15]
Alusi skriver i sin Tafsir:
روي ابن مردويه عن ابن مسعود قال كنا نقرأ علي عهد رسول الله (ص): بَلِّغْ مَا اُنزِلَ إِلَيْكَ مِن رَّبِّكَ إنّ عليّاً وليُّ المؤمنين وَإِن لَّمْ تَفْعَلْ فَمَا بَلَّغْتَ رِسَالَتَهُ
”Ibn Marduya har återberättat från Ibn Mas’ud att vi på Guds Sändebuds (fvmh) tid läste[16] denna vers såhär: ”..Förkunna vad din Herre har uppenbarat för dig, att Ali är de Troendes ledare (wali). Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap..”[17]
Suyuti har återberättat denna tradition såhär:
بَلِّغْ مَا اُنزِلَ إِلَيْكَ مِن رَّبِّكَ إنّ علياً مَولَي المؤمنين وَإِن لَّمْ تَفْعَلْ فَمَا بَلَّغْتَ رِسَالَتَهُ
”..Förkunna vad din Herre har uppenbarat för dig, att Ali är de Troendes mästare (mawla). Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap..”[18]
Versen om religionens perfektion
.{أَلیوم أكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي وَرَضِيتُ لَكُمْ الاْسْلاَمَ دِيناً}
”..Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att islam skall vara er religion..”[19]
Khatib Baghdadi har med en pålitlig källa återberättat att denna vers uppenbarades efter att de Troendes ledare (a) presenterats i Ghadir Khumm:
وَهُوَ يَوْمُ غَدِيرِ خُمٍّ لَمَّا أَخَذَ النَّبِيُّ (ص) بِيَدِ عَلِيِّ بْنِ أَبِي طَالِبٍ، فَقَالَ: ” أَلَسْتُ وَلِيُّ الْمُؤْمِنِينَ؟ ”، قَالُوا: بَلَي يا رَسُولَ اللَّهِ، قَالَ: ” مَنْ كُنْتُ مَولاهُ فَعَلِيٌّ مَوْلاهُ ”، فَقَالَ عُمَرُ بْنُ الْخَطَّابِ: بَخٍ بَخٍ لَكَ يَابْنَ أَبِي طَالِبٍ أَصْبَحْتَ مَوْلايَ وَمَوْلَي كُلِّ مُسْلِمٍ، فَأَنْزَلَ {اللَّهُ: {الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ
”Och det var på dagen Ghadir Khumm, då Profeten (fvmh) tog tag i Ali ibn Abi Talibs hand och därefter sa:
”Är inte jag de troendes ledare (wali)?”
De sa: ”Jo, å Guds Sändebud!”
Han sa: ”Den som jag är mästare (mawla) över är Ali mästare över.”
Därefter sa Umar ibn al-Khattab: ”Gratulationer, gratulationer över dig å son till Abi Talib! Du har blivit min och alla muslimers mästare (mawla).”
Därefter uppenbarades denna vers:
”Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er..””[20]
Ibn Kathir har återberättat att Umar ibn al-Khattab sa följande till de Troendes ledare (a):
أصبحت اليوم ولي كل مؤمن.
”Idag har du blivit varenda troendes ledare (wali).”[21]
Imam Ali ibn Abi Talibs ledarskap i Sunnah
Wilayah-traditionen
Ahl al-Sunnahs stora lärda har med korrekta källor återberättat att Guds Sändebud (fvmh) sagt:
إنّ عليّا منّي وأنا منه وهو وليّ كلّ مؤمن بعدي
”Ali är helt visst från mig och jag är från honom. Han är alla troendes ledare (wali) efter mig.”[22]
Hakim Nayshaburi har efter citerandet av denna tradition sagt:
صحيح علي شرط مسلم
”Den är korrekt (Sahih) enligt [Sahih] Muslims kriterier.”[23]
Shams al-Din Dhahabi har även ansett denna tradition vara korrekt (sahih) i Talkhis al-Mustadrak.
Muhammed Nasir al-Din Albani har även gällande denna tradition sagt:
صحّحه الحاكم الذهبي وهو كما قالا
”Hakim och Dhahabi har ansett den vara autentisk. Den är precis som de sa.”[24]
Ordet Walis indikation på kalifatet
För att vi noggrant ska kunna förstå ordet ”Wali” måste vi referera till Ahl al-Sunnahs kalifers uttalanden vid islams begynnelse för att se hur deras förståelse var för detta ord. Ibn Kathir har i al-Bidaya wa al-Nihaya sagt:
قال ابوبكر: قد وُلِّيتُ أمركم ولست بخيركم. إسناد صحيح.
”Abu Bakr sa (i sitt första tal efter att han blivit kalif): ”Jag har blivit er ledare (wullitu), och jag är inte den bästa av er!” Källan är korrekt.”[25]
Muslim har i sin bok Sahih återberättat att Umar ibn al-Khattab sagt:
فلمّا توفّي رسول اللّه قال أبو بكر: أنا وليّ رسول اللّه (ص)… ثُمَّ تُوُفِّيَ أَبُو بَكْر وَأَنَا وَلِيُّ رَسُولِ اللَّهِ (ص) وَوَلِيُّ أَبِي بَكْر
”När Guds Sändebud gick bort sa Abu Bakr: ”Jag är Guds Sändebuds (fvmh) förmyndare / efterträdare (wali)… Sedan gick Abu Bakr bort och jag blev Guds Sändebuds (fvmh) och Abu Bakrs förmyndare (wali).”[26]
Det är tydligt att ordet ”Wali” inte kan betyda ”vän” eller ”hjälpare” i dessa traditioner. Snarare kan det endast betyda regent, kalif och förmyndare. Eftersom om det betydde vän skulle det betyda att Abu Bakr och Umar sagt att de inte var muslimernas vänner så länge som Guds Sändebud levde.
Kalifat-traditionen
Ibn Abi ’Asim skriver i boken al-Sunnah att Guds Sändebud (fvmh) sa följande till de Troendes ledare, Ali, (a):
وأنت خليفتي في كلّ مؤمن من بعدي
”Och du är min efterträdare (kalif) bland alla troende efter mig.”
Albani har angående denna tradition sagt:
إسناده حسن
”Dess källa är Hasan (god).”[27]
Hakim Nayshaburi har på detta sätt återberättat att Guds Sändebud (fvmh) talade till de Troendes ledare, Ali (a), och sa:
إِنَّهُ لا يَنْبَغِي أَنْ أَذْهَبَ إِلا وَأَنْتَ خَلِيفَتِي
”Det är inte lämpligt att jag går bort utan att du blir min efterträdare (kalif).”[28]
Den wahhabitiska Albani säger angående denna traditions källa:
صحّحه الحاكم والذهبي وهو كما قالا
”Al-Hakim och al-Dhahabi har ansett den vara korrekt (sahih). Den är precis som de sa.”[29]
Ledarskapstraditionen
Abu Na’im Isfahani har med en pålitlig källa i boken Ma’rifat al-Sahabah återberättat att Guds Sändebud (fvmh) sagt:
انْتَهَيْتُ لَيْلَةَ أُسْرِيَ بِي إِلَي السِّدْرَةِ الْمُنْتَهَي، فَأُوحِيَ إِلَيَّ فِي عَلِيٍّ بِثَلاثٍ: «أَنَّهُ إِمَامُ الْمُتَّقِينَ، وَسَيِّدُ الْمُسْلِمِينَ، وَقَائِدُ الْغُرِّ الْمُحَجَّلِينَ إِلَي جَنَّاتِ النَّعِيمِ»
”När jag nådde Sidrat al-Muntaha under Himmelsfärden (Mi’raj), uppenbarades tre saker om Ali för mig: (1) att han helt visst är de Gudsfruktigas ledare (Imam al-Muttaqin), (2) Muslimernas mästare (Seyyed al-Muslimin) och (3) den som för de med ansikten vita [av ljus] till det rikligt välsignade paradiset.”[30]
Denna tradition är pålitlig, eftersom Hakim Nayshaburi har sagt:
صحيح الاسناد.
”Denna traditions källa är korrekt.”[31]
Ahl al-Sunnahs argument för Abu Bakrs kalifat
Vårat grundmål var att bevisa de Troendes ledares (fvmh) ledarskap utifrån Ahl al-Sunnahs böcker, men detta jobb blir klart när det blir bevisat att de tre första kalifernas kalifat även är felaktiga utifrån Ahl al-Sunnahs böcker. I denna del kommer vi att fokusera på denna viktiga fråga.
Finns det någon koranvers eller profetisk tradition som bevisar Abu Bakrs kalifats legitimitet?
Med säkerhet utmanar vi att det inte finns något argument från Koranen eller autentiska traditioner från Guds Sändebud (fvmh), och t.o.m. att det inte finns något bevis i Ahl al-Sunnahs böcker för att Abu Bakrs, Umars och Uthmans kalifat skulle vara legitima. I Sahih Bukhari har det även återberättats att Umar ibn al-Khattab under sin tid som kalif sagt:
إِنْ أَسْتَخْلِفْ فَقَدْ اسْتَخْلَفَ مَنْ هُوَ خَيْرٌ مِنِّي أَبُو بَكْرٍ وَإِنْ أَتْرُكْ فَقَدْ تَرَكَ مَنْ هُوَ خَيْرٌ مِنِّي رَسُولُ اللَّهِ (ص).
“Om jag skulle utse en efterträdare, [skulle jag helt visst gjort någonting som] den som är bättre än mig gjort, [alltså] Abu Bakr. Och om jag utelämnar [detta ärende], [skulle jag helt visst ha gjort någonting som] den som är bättre än mig gjort, [alltså] Guds Sändebud (fvmh).”[32]
Taftazani, en av Ahl al-Sunnahs största forskare, har tydliggjort om detta:
والنص منتف في حق أبي بكر
“Det finns ingen Nass (argument från Koranen eller traditioner) för Abu Bakrs rätt [till kalifatet].”[33]
Har ett enigt beslut fattats gällande Abu Bakrs kalifat?
När Ahl al-Sunnahs stora lärda såg att det inte fanns någon Nass för att bevisa Abu Bakrs kalifat, valde de att ta enighet som deras försvar, och de påstod att kompanjonerna var eniga i att välja honom som kalif. Detta stämmer inte heller med de mest autentiska traditionerna från Ahl al-Sunnah. Bukhari har i sin Sahih återberättat att Umar ibn al-Khattab höll ett tal och sa:
كَانَتْ بَيْعَةُ أَبِي بَكْرٍ فَلْتَةً… وَلَكِنَّ اللَّهَ وَقَي شَرَّهَا.
“…löftet om allians som gavs till Abu Bakr gavs plötsligt… men Gud skyddade [folket] från dess ondska.”
وَلَيْسَ فيكم من تُقْطَعُ الْأَعْنَاقُ إليه مِثْلُ أبي بَكْرٍ من بَايَعَ رَجُلًا من غَيْرِ مَشُورَةٍ من الْمُسْلِمِينَ فلا يتابع هو ولا الذي تابعه تَغِرَّةً أَنْ يُقْتَلَا.
“…Må det inte finnas någon av er såsom Abu Bakr, som attraherade andra till sig. Om ett löfte av allians ges till någon person utan att muslimerna rådfrågats [om det], ska inte den personen följas, eftersom den som blivit lovad om allians och den som gett löfte om allians riskerar då att dödas…”[34]
Qurtubi, en av Ahl al-Sunnahs största korantolkare, har tydliggjort att Umar ensam valde ut Abu Bakr och att det inte fanns någon konsensus gällande detta:
فإن عقدها واحد من أهل الحلّ والعقد فذلك ثابت… ودليلنا: أنّ عمر – رض – عقد البيعة لأبي بكر ولم ينكر أحد من الصحابة ذلك.
“Om kalifatet bildades m.h.a. de som kan lösa [problem] och [granska] kontrakt, skulle frågan om kalifatet vara stadig… vårat argument [för vårat påstående] är att Umar ensam svor allians till Abu Bakr och att ingen av kompanjonerna var emot det.”[35]
Även Buhkari har återberättat från Umar ibn al-Khattab i sin Sahih att alla Hjälpare (från Medina) och även Ali ibn Abi Talib (fvmh), Zubayr ibn ’Awwam, och alla deras supportrar var emot Abu Bakrs kalifat:
أَنَّ الأَنْصَارَ خَالَفُونَا وَاجْتَمَعُوا بِأَسْرِهِمْ فِي سَقِيفَةِ بَنِي سَاعِدَةَ، وَخَالَفَ عَنَّا عَلِيٌّ وَالزُّبَيْرُ وَمَنْ مَعَهُمَا…
“…Hjälparna var emot oss och samlades i Saqifa tillhörande Bani Sa’adah, och Ali (fvmh) och Zubayr och de som var med dem var emot oss…”[36]
Ibn Taymiyya skriver i Minhaj al-Sunnah:
وكان أكثر بني عبد مناف ـ من بني أمية وبني هاشم وغيرهم ـ لهم ميل قوي إلي عليّ بن أبي طالب يختارون ولايته.
“De flesta från Bani ‘Abd Manaf, från Umayya-stammen och Hashim-stammen och resterande klaner, önskade väldigt mycket att de skulle välja Ali ibn Abi Talibs ledarskap (Wilayah).”[37]
Tabari och Ibn Kathir har i sina historieböcker (Tarikh) återberättat att alla från Hjälparna, eller en del av dem, sa att de endast skulle svära allians till Ali ibn Abi Talib (fvmh):
فقالت الأنصار أو بعض الأنصار: لا نبايع إلاّ عليّاً
“[Alla från] Ansar eller vissa från Ansar sa: “Vi svär endast allians med Ali.”[38]
I Bukharis Sahih har det återberättats från Aisha att Hennes Excellens Fatima Zahra och de Troendes ledare (fvmd) inte svor allians till Abu Bakr under sex månader:
عن عائشة:… وَعَاشَتْ ]فَاطِمَةُ[ بَعْدَ النَّبِيِّ (ص) سِتَّةَ أَشْهُر… وَلَمْ يَكُنْ علي يُبَايِعُ تِلْكَ الأَشْهُرَ.
Aisha sa: “…och Fatima (fvmh) levde i sex månader efter Profeten (fvmh)… och Ali svor inte allians [till Abu Bakr] under dessa månader.”[39]
Ibn Hazm Andalusi har angående den konsensus som Ali ibn Abi Talib (fvmh) inte accepterade sagt:
ولعنة اللّه علي كلّ إجماع يخرج عنه علي بن أبي طالب ومن بحضرته من الصحابة
“Guds förbannelse över varenda konsensus som Ali ibn Abi Talib (fvmh) och de kompanjoner som är i hans närvaro inte deltar i.”[40]
Var det demokrati under Abu Bakrs kalifat, och blev folket inte tvingade till hans ledarskap?
Bukhari har i sin Sahih återberättat från Aisha att Umar ibn al-Khattab skrämde upp folk då Abu Bakr valdes till kalif och att det fanns hyckleri bland folket:
لَقَدْ خَوَّفَ عُمَرُ النَّاسَ وَإِنَّ فِيهِمْ لَنِفَاقًا.
“…Umar skrämde helt visst folket, och helt visst fanns det hyckleri bland dem…”[41]
Tabari skriver i sin bok Tarikh att Umar ibn al-Khattab sa följande efter att Abu Bakr blivit kalif:
ما هو إلاّ أن رأيت أسلم، فأيقنت بالنصر.
“När jag såg [klanen] Aslam, blev jag säker om seger.”[42]
Klanen Aslam var den klanen som med påkar i händerna tvingade folk att svära allians till kalifen.
Är det ett giltigt argument för Abu Bakrs kalifat att han ledde bönen istället för Profeten?
När Ahl al-Sunnahs stora lärda såg att de inte hade någonting att hämta från Koranen och traditioner, argumenterade de med händelsen då Abu Bakr ledde bönen då Guds Sändebud (fvmh) var sjuk. De säger att om han inte var lämplig kalifatet i den här världen, skulle inte Guds Sändebud (fvmh) utsett Abu Bakr att leda bönen, som (på ett sätt) tillhör nästa värld.
Men enligt en autentisk tradition i Sahih Bukhari står det att när Guds Sändebud (fvmh) förstod att Abu Bakr hade gått till moskén för att leda bönen, gick han till moskén (i sitt dåliga tillstånd) för att inte det skulle finnas någon ursäkt för Abu Bakrs supportrar i framtiden, och fick Abu Bakr att gå åt sidan. Abu Bakr stod på sidan om Profeten (fvmh) och ropade endast Allahu Akbar:
وَأَبُو بَكْر يُسْمِعُ النَّاسَ التَّكْبِيرَ
“Abu Bakr fick folket att höra Takbir (Allahu Akbar).”[43]
Även har det rapporterats i Ahl al-Sunnahs böcker att Guds Sändebud (fvmh) beordrat flera kompanjoner att leda bönen. Ibn Abi Dawud skriver i sin Sunan:
اسْتَخْلَفَ ابْنَ أُمِّ مَكْتُومٍ يَؤُمُّ النَّاسَ وَهُوَ أَعْمَي
“[Den Heliga Profeten (fvmh)] valde Ibn Umm Maktum att leda folket i bönen, samtidigt som han var blind.”[44]
Ahl al-Sunnahs stora lärda har t.o.m. tydligt sagt att självaste Guds Sändebud (fvmh) bett bakom ’Abd al-Rahman ibn Awf:
النبي (ص) صَلَّي خَلْفَ عبد الرحمن بن عَوْفٍ
“Profeten (fvmh) bad bakom ‘Abd al-Rahman ibn ‘Awf.”[45]
Om det nu är ett giltigt argument för kalifatet om någon leder bönen istället för Profeten (fvmh), varför blev då inte ‘Abdullah ibn Umm Maktum eller ’Abd al-Rahman ibn ’Awf Profetens (fvmh) efterträdare?
Utöver detta har Ahl al-Sunnahs stora lärda återberättat att Guds Sändebud (fvmh) sagt:
من أصل الدين الصلاة خلف كل بر وفاجر.
“Att [det är tillåtet att] be bakom vilken god eller ond person som helst är bland religionens grunder.”[46]
Umar ibn al-Khattabs kalifat
Innan detta har vi läst att Ahl al-Sunnahs stora lärda argumenterade m.h.a. konsensus för att bevisa att Abu Bakrs kalifat var legitimt. Nu är frågan att om kalifatet grundas m.h.a. samråd och kompanjonernas konsensus, varför valde Abu Bakr att Umar skulle bli kalif? Varför bildades inget rådslag för detta val?
Ibn Athir skriver i boken Asad al-Ghabah att Abu Bakr sa:
إني استخلفت عليكم بعدي عمر بن الخطاب، فاسمعوا له وأَطيعوا
Abu Bakr sa: ”Jag valde ut Umar ibn al-Khattab som min efterträdare [att styra] över er. Lyssna till honom och lyd!”[47]
Ibn Hibban skriver i boken al-Thiqat att Abu Bakr sa följande när han valde ut Umar:
اللهم وليته بغير أمر نبيك.
”Å Gud! Jag valde ut honom (Umar) som muslimernas ledare utan Din Profets befallning [gällande detta].”[48]
När Abu Bakr valde ut Umar ibn al-Khattab som kalif protesterade kompanjonerna extremt mot detta. Ibn Abi Shaybah skriver:
أن أبا بكر حين حضره الموت أرسل إلي عمر يستخلفه فقال الناس: تستخلف علينا فظاً غليظاً، ولو قد ولينا كان أفظ وأغلظ، فما تقول لربك إذا لقيته وقد استخلفت علينا عمر.
”När Abu Bakr var nära döden skickade han bud till Umar för att utse honom som hans efterträdare. Folket sa då: ”Du utser en person som är barsk och har dåligt uppförande som din efterträdare [att styra] över oss. Om han styr över oss kommer han att vara hårdare och grymmare. Vad kommer du då att säga till din Herre då du möter Honom, samtidigt som du helt visst utsett Umar som din efterträdare [att styra] över oss?”[49]
Denna traditions källa är autentisk (Sahih) och varenda återberättare är pålitlig:
Waki’ ibn al-Jarrah: Pålitlig. (Taqrib al-Tahdhib, vol. 2, s. 283.)
وكيع بن الجراح: ثقة.
تقريب التهذيب ج 2 ص 283
Isma’il ibn Abi Khalid: Pålitlig. (Taqrib al-Tahdhib, vol. 1, s. 93.)
إسماعيل بن أبي خالد: ثقة.
تقريب التهذيب ج 1 ص 93
Zubayd ibn al-Harith: Pålitlig. (Taqrib al-Tahdhib, vol. 3, s. 268.)
زُبيد بن الحارث: ثقة، ثقة.
تهذيب التهذيب ج 3 ص 268.
Även så återberättar Ibn Sa’d från Aisha att Ali ibn Abi Talib (fvmh) och Talha även protesterade:
لما حضرت أبا بكر المتوفي استخلف عمر فدخل عليه علي وطلحة فقالا من استخلفت قال عمر قالا فماذا أنت قائل لربك قال بالله تعرفاني لأنا أعلم بالله وبعمر منكما
“När Abu Bakr var nära döden, utsåg han Umar som sin efterträdare. Ali och Talha kom då till honom och sa: ”Vem har du valt ut?” Han svarade: ”Umar.” De sa: ”Vad kommer du att svara din Herre med [då du begått] denna handling?” Abu Bakr sa: ”Lär ni mig om Gud? Vid Gud och Umar [svär jag] att jag vet mer än ni!”[50]
Källan för denna tradition är även autentisk:
Al-Dhuhak ibn Mukhallid: Ibn Mu’in och Al-’Ajali ansåg honom vara pålitlig. (Tahdhib al-Tahdhib, vol. 4, s. 397)
الضحاك بن مخلد. وثقه ابن معين والعجلي.
تهذيب التهذيب ج 4 ص 397.
Ubaydullah ibn Abi Ziyad: Al-’Ajali och al-Hakim ansåg honom vara pålitlig. (Tahdhib al-Tahdhib, vol. 7, s. 14)
عبيد الله بن أبي زياد: وثقه العجلي. والحاكم.
تهذيب التهذيب ج 7 ص 14.
Yusuf ibn Mahak: Ibn Mu’in och al-Nasayi ansåg honom vara pålitlig. (Tahdhib al-Tahdhib, vol. 11, s. 371)
يوسف بن ماهك: وثقه ابن معين والنسائي.
تهذيب التهذيب ج 11 ص371.
Ibn Taymiyya Harani har t.o.m. erkänt att kompanjonerna protesterade om detta:
وقد تكلّموا مع الصديق في ولاية عمر وقالوا ماذا تقول لربك وقد وليت علينا فظا غليظا؟فقال: أبالله تخوفوني!؟
“De (kompanjonerna) talade (protesterade) med “Al-Siddiq” (Abu Bakr) gällande Umars ledarskap (wilayah). De sa: ”Vad ska du säga till din Herre, samtidigt som du helt visst valt en barsk person med dåligt uppförande att styra över oss?” Han sa: ”Skrämmer ni mig med Gud?!”[51]
Valdes sexmannarådet för Uthmans kalifat av folket eller av Umar?
När Ahl al-Sunnah försökt bevisa Uthmans kalifats legitimitet har de argumenterat med att ett sexmannaråd valde honom. Det finns även ett flertal argument som ogiltigförklarar deras påstående, bl.a. följande:
Umar ibn al-Khattab trodde inte på rådslag (Shura)!
I Ahl al-Sunnahs böcker finns det traditioner som bevisar att den andra kalifen inte trodde på rådslag, och även tydligt sa att om det fanns levande personer, skulle han själv ha valt dem, och inte lämna över frågan till ett råd. Bl. a. har nedanstående uttalanden återberättats från honom:
لو كان سالم حيا ما جعلتها شوري
”Om han (en eventuell efterträdare) levde och var frisk, skulle jag inte ha skapat ett råd [för att utse min efterträdare].”[52]
لو كان سالم حيا ما تخالجني الشك في توليته عليكم أو في تأميره.
”Om han (en eventuell efterträdare) levde och var frisk, skulle inte det inte finnas något tvivel över att jag skulle valt honom som ledare att styra över er.”[53]
لو أدركت أبا عبيدة بن الجراح لوليته… ولو أدركت معاذ بن جبل ثم وليته… ولو أدركت خالد بن الوليد ثم وليته.
“Om Abu ‘Ubaydah ibn al-Jarrah levde skulle jag ha valt honom som förmyndare (Wali) [att styra över muslimerna]… och om Ma’adh ibn Jabal levde skulle jag ha valt honom som förmyndare (Wali) [att styra över muslimerna]… och om Khalid ibn al-Walid levde skulle jag ha valt honom som förmyndare (Wali) [att styra över muslimerna].”[54]
Visar beordringen om att döda motståndare i Umars råd på demokrati eller diktatur?
Flera stora lärda från Ahl al-Sunnah har återberättat att Umar ibn al-Khattab beordrade att följande sex personer skulle diskutera och rådfråga varandra om kalifatet, och om någon av dem ansåg någonting i kontrast med de andra, skulle de hugga av hans huvud:
وقال (عمر بن الخطاب) للمقداد بن الأسود إذا وضعتموني في حفرتي فاجمع هؤلاء الرهط في بيت حتي يختاروا رجلا منهم وقال لصهيب صل بالناس ثلاثة أيام وأدخل عليا وعثمان والزبير وسعدا وعبد الرحمن بن عوف وطلحة إن قدم وأحضر عبد الله بن عمر ولا شيء له من الأمر وقم علي رؤوسهم فإن اجتمع خمسة ورضوا رجلا وأبي واحد فاشدخ رأسه أو اضرب رأسه بالسيف وإن اتفق أربعة فرضوا رجلا منهم وأبي اثنان فاضرب رؤوسهما فإن رضي ثلاثة رجلا منهم وثلاثة رجلا منهم فحكموا عبد الله بن عمر فأي الفريقين حكم له فليختاروا رجلا منهم فإن لم يرضوا بحكم عبد الله بن عمر فكونوا مع الذين فيهم عبد الرحمن بن عوف واقتلوا الباقين إن رغبوا عما اجتمع عليه الناس
”[Umar ibn al-Khattab] sa till Miqdad ibn al-Aswad: ”När ni har placerat mig i graven ska ni samla dessa sex personer i ett hus så att de ska välja ut en person bland dem [för kalifatet].”
Han sa även till Suhayb: ”Du ska leda folket i bönen under tre dagar, och samla Ali, Uthman, Zubayr, Sa’d (ibn Abi Waqqas) och ’Abd al-Rahman ibn ’Awf och Talha om möjligt, och Abdullah ibn ’Umar (min son) ska även närvara, och han har inte rätt att rösta. Stå ovanför deras huvuden [med svärd]. Om fem personer är eniga och väljer ut en person för kalifatet, och den sjätte personen protesterar, hugg då hans huvud eller slå på huvudet med svärd. Om fyra personer är eniga och två personer protesterar, ska ni slå på dessa två personers huvuden, och om tre personer är eniga om en person och tre andra personer är eniga om en annan person, är Abdullah ibn ’Umar domare och vem han än väljer blir beslutet. Om de inte accepterar Abdullah ibn Umars åsikt, ska åsikten för den grupp där Abd al-Rahman ibn ’Awf är med i accepteras, och om resten protesterar ska ni döda dem.”[55]
Enligt denna tradition beordrade Umar ibn al-Khattab att hans son Abdullah skulle vara den slutgiltiga domaren, och om rådets medlemmar inte skulle komma fram till något beslut, skulle han besluta om frågan. Nu är frågan om Abdullah ibn Umar inte uppfyller villkoren för att kunna skilja sig med sin fru, hur kan han bli ansvarig att besluta om de mest grundläggande angelägenheterna i det islamiska samhället?!
Ibn Sa’d (d. 230 e.h.) skriver i boken al-Tabaqat:
عن إبراهيم قال: قال عمر من أَسْتَخْلِفُ؟ لَوْ كَانَ أَبُو عُبَيْدَةَ بنُ الْجَرَّاحِ فَقَالَ لَهُ رَجُلٌ: يَا أَمِيرَ المُؤْمِنِينَ فَأَيْنَ أَنْتَ مِنْ عَبْدِ اللَّهِ بن عُمَرَ؟ فَقَالَ:قَاتَلَكَ اللَّهُ وَاللَّهِ مَا أَرَدْتَ اللَّهَ بِهَذَا أَسْتَخْلِفُ رَجُلاً لَيْسَ يُحْسِنُ يُطَلقُ امْرَأَتَهُ.
“Det har återberättats från Ibrahim som sa: “Umar sa: “Vem ska jag välja som min efterträdare? Om Abu ’Ubaydah ibn al-Jarrah fanns [skulle jag ha valt honom som kalif].”
En man sa till honom: ”Å de Troendes ledare! Varför väljer du inte din son Abdullah som kalif?” Umar sa: ”Må Gud döda dig! (vad är detta för struntprat?!) Vid Gud [svär jag] att du inte tagit Gud i åtanke med ditt prat! Ska jag välja en person som kalif som inte kan skilja sig från sin fru?!”[56]
الطبقات الكبري، ج3، ص343، نشر: دار صادر بيروت
جامع الأحاديث للسيوطي ج 13 ص 382،
تاريخ الخلفاء للسيوطي ج 1 ص 145، نشر: مطبعة السعادة – مصر
Slutsatsen blir följande:
Gud valde de Troendes ledare, Ali (fvmh), att bli den första kalifen och Guds Sändebud (fvmh) presenterade honom som detta inför folket. Samtidigt finns det inte något bevis eller giltigt argument för de tre kalifernas kalifats legitimitet, t.o.m. i Ahl al-Sunnahs böcker.
All pris och tack tillhör Gud, Den som valt oss till att bli de som håller fast vid Ali ibn Abi Talibs (fvmh) ledarskap och förmyndarskap (wilayah).
Fred, Guds barmhärtighet och Hans välsignelser vare med er!
Källa: Valiasr forskningsinstitutet i Qom-Iran
Länk till källa: http://www.valiasr-aj.com/persian/shownews.php?idnews=5017
Artikeln finns även att läsa på www.imamen.se
Översatt av: Jacob Ibrahim
Klicka här för att ladda ner hela artikeln som pdf-fil.
Referenser
[1] 39:17-18
[2] Sunan al-Tirmidhi, vol. 4, s. 134, hadith 2778. Och al-Hakim al-Mustadrak har ansett den vara autentisk (Sahih), vol 1, s. 6.
سنن الترمذي: ج4، ص134 ح 2778. وصحّحه الحاكم المستدرك: ج 1 ص 6.
[3] Sunan al-Tirmidhi, vol. 4, s. 135, hadith 2779.
سنن الترمذي: ج 4 ص 135 ح 2779.
[4] Sahih Muslim, vol. 6, s. 22, hadith 4686.
صحيح مسلم: ج 6 ص 22 ح 4686.
[5] Musnad Ahmad, vol. 4, s. 96.
مسند أحمد ج 4 ص 96.
[6] Sahih Muslim, vol. 6, s. 3, hadith 4598.
صحيح مسلم، ج6، ص3، ح4598.
[7] Fath al-Bari, vol. 13, s. 181.
فتح الباري ج 13 ص 181.
[8] Heliga Koranen – 5:55.
[9] Tafsir al-Tabari, vol. 6, s. 390.
تفسير الطبري ج 6 ص 390
[10] Tafsir Ibn Abi Hatim, vol. 4, s. 1162.
تفسير ابن أبي حاتم ج 4 ص1162.
[11] Minaj al-Sunnah, vol. 7, s. 179.
منهاج السنة، ج7، ص179.
[12] Ruh al-Ma’ani, vol. 6, s. 167.
روح المعاني، ج6، ص167.
[13] Ruh al-Ma’ani, vol. 6, s. 186.
روح المعاني، ج6، ص186.
[14] Heliga Koranen – 5:67.
[15] Tafsir Ibn Abi Hatim, vol. 4, s. 1172.
تفسير ابن أبي حاتم، ج 4 ص1172.
[16] De reciterade Koranen tillsammans med tolkning, tafsir.
[17] Ruh al-Ma’ani, vol. 6, s. 193.
روح المعاني، ج6، ص193
[18] Al-Durr al-Manthor, vol. 2, s. 298 och Fath al-Qadir, vol. 2, s. 60 och al-Manar, vol. 6, s. 463.
الدر المنثور ج2ص298 و فتح القدير ج 2 ص60 والمنار: ج 6ص463.
[19] Heliga Koranen – 5:3.
[20] Tarikh Baghdad, vol. 8, s. 284.
تاريخ بغداد ج8 ص284.
[21] Al-Bidaya wa al-Nihaya, vol. 7, s. 350.
البداية والنهاية ج 7 ص350.
[23] Al-Mustadrak, vol. 3, s. 110.
المستدرك ج 3 ص 110.
[24] Al-Salsalat al-Sahiha, vol. 5, s. 222.
السلسلة الصحيحة، ج5، ص222.
[25] Al-Bidaya wa al-Nihaya, vol. 6, s. 333.
البداية والنهاية ج 6 ص 333.
[26] Sahih Muslim, vol. 5, s. 152, hadith 4468.
مسلم ج5 ص 152 ح 4468.
[27] Kitab al-Sunnah Libni Abi ‘Asim, s. 551.
كتاب السنة لابن أبي عاصم، ص551.
[28] Al-Mustadrak, vol. 3, s. 133.
المستدرك ج3 ص133.
[29] Al-Salsalat al-Sahiha, vol. 5, s. 222.
السلسلة الصحيحة ج 5 ص222.
[30] Ma’rifat al-Sahabah, vol. 3, s. 1587.
معرفة الصحابة، ج 3, ص 1587.
[31] Al-Mustadrak, vol. 3, s. 138.
المستدرك ج3 ص138.
[32] Sahih al-Bukhari, vol. 8, s. 126, hadith 7218.
صحيح البخاري، ج8، ص126، ح 7218.
[33] Sharh al-Maqasid, vol. 5, s. 255.
شرح المقاصد، ج5، ص255.
[34] Sahih al-Bukhari, vol. 8, s. 26, hadith 6830.
صحيح البخاري، ج 8، ص26، ح6830.
[35] Tafsir al-Qurtubi, vol. 1, s. 269.
تفسير القرطبي ج 1 ص 269.
[36] Sahih al-Bukhari, vol. 8, s. 26, hadith 6830.
صحيح البخاري ج 8 ص 26 ح 6830.
http://sunnah.com/bukhari/86/57
[37] Minhaj al-Sunnah, vol. 7, s. 47.
منهاج السنة ج 7 ص 47.
[38] Al-Kamil, vol. 2, s. 325 och Tarikh al-Tabari, vol. 2, s. 443.
الكامل ج 2، ص 325 وتاريخ الطبري ج 2 ص 443.
[39] Sahih al-Bukhari, vol. 5, s. 82, hadith 4240-4241.
صحيح البخاري ج 5 ص82 ح 4240 و ح 4241.
[40] Al-Mahalli, vol. 9, s. 345.
المحلي ج 9 ص 345.
[41] Sahih Bukhari, vol. 4, s. 195, hadith 3669.
صحيح بخاري، ج4، ص195، ح 3669.
[42] Tarikh al-Tabari, vol. 2, s. 458.
تاريخ الطبري ج 2 ص 458.
[43] Sahih al-Bukhari, vol. 1, s. 174, hadith 712.
صحيح البخاري ج 1 ص 174 ح 712.
[44] Sunan Abi Dawud, vol. 1, s. 143, hadith 595.
سنن أبي داود ج 1 ص 143 ح 595.
[45] Musnaf Ibn Abi Shaybah, vol. 2, s. 119, hadith 7170.
مصنف ابن أبي شيبة ج 2 ص 119 ح 7170.
[46] Sunan al-Daraqutni, vol. 2, s. 44, hadith 1747.
سنن الدارقطني ج 2 ص 44 ح 1747.
[47] Asad al-Ghabah, vol. 4, s. 180, tryckt av Dar Ihya’ al-Turath al-‘Arabi – Beirut.
أسد الغابة ج 4 ص 180، نشر: دار إحياء التراث العربي – بيروت
[48] Al-Thiqat, vol. 2, s. 193.
الثقات ج 2 ص 193
[49] Al-Musnaf, vol. 8, s. 574.
المصنف ج 8 ص 574.
[50] Al-Tabaqat al-Kubra, vol. 3, s. 196.
الطبقات الكبري ج 3 ص 196.
[51] Minhaj al-Sunnah, vol. 6, s. 155.
منهاج السنّة ج 6 ص 155.
[52] Al-Isti’ab, vol. 2, s. 568, med Ali Muhammed al-Bijawis analys, 2, tryckt av Dar al-Jil – Beirut.
الاستيعاب ج 2 ص 568، بتحقيق: علي محمد البجاوي، 2، نشر: دار الجيل- بيروت.
[53] Ta’wil Mukhtalif al-Hadith, s. 115 och al-Mahsul lil-Razi, vol. 4, s. 322.
تأويل مختلف الحديث ص 115؛ المحصول للرازي ج 4 ص 322؛
[54] Umar ibn Shabah al-Muniri al-Basri, Tarikh al-Madinah al-Munawwarah, vol. 2, s. 61, hadith 1496.
عمر بن شبة النميري البصري، تاريخ المدينة المنورة، ج2، ص61، ح1496
[55] Tarikh al-Madina, vol. 2, s. 82, publicerat av Dar al-Kutub al-’Ilmiyyah – Beirut.
Tarikh al-Tabari, vol. 2, s. 581, publicerat av Dar al-Kutub al-’Ilmiyyah – Beirut.
Al-Kamil fi al-Tarikh, vol. 2, s. 461, publicerat av Dar al-Kutub al-’Ilmiyyah – Beirut.
[56] Al-Tabaqat al-Kubra, vol. 3, s. 343, publicerad av Dar Sadir – Beirut.
Jami’ al-Ahadith lil-Suyuti, vol. 13, s. 382.
Tarikh al-Khulafa lil-Suyuti, vol. 1, s. 145, publicerad av Matba’ah al-Sa’adah – Egypten.