بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمٰنِ ٱلرَّحِيمِ
I Guds Namn, den fullständigt Barmhärtige, den ständigt Barmhärtige.
اللَّهُمَّ يَا مَنْ دَلَعَ لِسَانَ ٱلصَّبَاحِ بِنُطْقِ تَبَلُّجِهِ
O Gud! Den som sträcker ut gryningens tunga med dess morgonrodnads tal ;
وَسَرَّحَ قِطَعَ ٱللَّيْلِ ٱلْمُظْلِمِ بِغَيَاهِبِ تَلَجْلُجِهِ
och avlägsnar den mörka nattens skärvor med dess stammande dunkel;
وَاتْقَنَ صُنْعَ ٱلْفَلَكِ الدَّوَّارِ فِي مَقَادِيرِ تَبَرُّجِهِ
och fullbordar den cirkulerande himlasfärens verk med fastlagda mått för dess utsmyckning ;
وَشَعْشَعَ ضِيَاءَ ٱلشَّمْسِ بِنُورِ تَأَجُّجِهِ
och sprider ut solens klara strålar med dess flammande ljus!
يَا مَنْ دَلَّ عَلَىٰ ذَاتِهِ بِذَاتِهِ
Den som påvisar Sitt Väsen genom Sitt Väsen,
وَتَنَزَّهَ عَنْ مُجَانَسَةِ مَخْلُوقَاتِهِ
[samtidigt som] Han är bortom någon liknelse med Sina skapelser,
وَجَلَّ عَنْ مُلائَمَةِ كَيْفِيَّاتِهِ
och är för majestätisk för att [något] skall vara kongruent med Hans egenskaper!
يَا مَنْ قَرُبَ مِنْ خَطَرَاتِ ٱلظُّنُونِ
Den som är nära till sinnenas flyktiga tankar,
وَبَعُدَ عَنْ لَحَظَاتِ ٱلْعُيُونِ
och [samtidigt] för avlägsen för ögonens blickar,
وَعَلِمَ بِمَا كَانَ قَبْلَ أن يَكُونَ
och vet vad som skall ske innan det sker!
يَا مَنْ أرْقَدَنِي فِي مِهَادِ أمْنِهِ وَأمَانِهِ
Den som lägger mig till vila i Sin säkerhets och trygghets vagga;
وَأيْقَظَنِي إِلَىٰ مَا مَنَحَنِي بِهِ مِنْ مِنَنِهِ وَإِحْسَانِهِ
och väcker mig till [att vara medveten om] vad Han skänker mig av Sina favörer och välgärningar ,
وَكَفَّ أكُفَّ السُّوءِ عَنِّي بِيَدِهِ وَسُلْطَانِهِ
och avvärjer ondskans nävar från mig med Sin Hand och Auktoritet!
صَلِّ اللَّهُمَّ عَلَىٰ ٱلدَّلِيلِ إِلَيْكَ فِي ٱللَّيْلِ ٱلألْيَلِ
Välsigna – O Gud! – den som vägleder till Dig i den mörkaste av nätter ;
وَٱلْمَاسِكِ مِنْ أسْبَابِكَ بِحَبْلِ ٱلشَّرَفِ ٱلأطْوَلِ
den som klamrar sig fast – av alla Dina rep – vid den mest långsträckta ärans rep ;
وَٱلنَّاصِعِ ٱلْحَسَبِ فِي ذِرْوَةِ ٱلْكَاهِلِ ٱلأعْبَلِ
den vars rena härstamning med tydlighet framgår vid kröningspunkten på [hans] framträdande axlar ;
وَٱلثَّابِتِ ٱلْقَدَمِ عَلَىٰ زَحَاِليْفِهَا فِي ٱلزَّمَنِ ٱلأوَّلِ
och den med stadiga steg över hala sluttningar i förfluten tid.
وَعَلَىٰ آلِهِ ٱلأخْيَارِ ٱلْمُصْطَفَيْنَ ٱلأبْرَارِ
Och [välsigna medlemmarna] i hans hus: de bästa , utvalda och dygderika.
وٱفْتَحِ اللَّهُمَّ لَنَا مَصَارِيعَ ٱلصَّبَاحِ
Öppna upp – O Gud! – för oss morgonens dörrar som står på glänt
بِمَفَاتِيحِ ٱلرَّحْمَةِ وَٱلْفَلاَحِ
med barmhärtighetens och framgångens nycklar!
وَألْبِسْنِي ٱللَّهُمَّ مِنْ أفْضَلِ خِلَعِ ٱلْهِدَايَةِ وَٱلصَّلاَحِ
Kläd mig – O Gud! – med vägledningens och rättfärdighetens mest framträdande dräkter!
وَٱغْرِسِ اللَّهُمَّ بِعَظَمَتِكَ فِي شِرْبِ جَنَانِي يَنَابِيعَ ٱلْخُشُوعِ
Plantera – O Gud! – genom Din storslagenhet, ödmjukhetens källor i mitt hjärtas vattenställe!
وَأجْرِ ٱللَّهُمَّ لِهَيْبَتِكَ مِنْ آمَاقِي زَفَرَاتِ ٱلدُّمُوعِ
Svämma över – O Gud! – av bävan inför Dig, från de innersta vrårna i mina ögon, jämrandets tårar!
وَأدِّبِ ٱللَّهُمَّ نَزَقَ ٱلْخُرْقِ مِنِّي بِأَزِمَّةِ ٱلْقُنُوعِ
Disciplinera – O Gud! – min överilade dårskap med belåtenhetens tyglar!
إِلٰهِي إِنْ لَمْ تَبْتَدِئْنِي ٱلرَّحْمَةُ مِنْكَ بِحُسْنِ ٱلتَّوْفِيقِ
Min Gud, om inte barmhärtigheten från Dig skapar de bästa av förutsättningar för mig,
فَمَنِ ٱلسَّالِكُ بِي إِلَيْكَ فِي وَاضِحِ ٱلطَّرِيقِ
vem skall då kunna föra mig till Dig på den uppenbara vägen?
وَإِنْ أسْلَمَتْنِي أنَاتُكَ لِقَائِدِ ٱلأمَلِ وَٱلْمُنَىٰ
Och om Din övervägda avsikt överlämnar mig till hoppets och önskningarnas anförare,
فَمَنِ ٱلْمُقِيلُ عَثَرَاتِي مِنْ كَبَوَاتِ ٱلْهَوَىٰ
vem skall då avlägsna mina felsteg [som uppstår] till följd av de låga begärens snubblande?
وَإِنْ خَذَلَنِي نَصْرُكَ عِنْدَ مُحَارَبَةِ ٱلنَّفْسِ وَٱلشَّيْطَانِ
Och om Ditt stöd överger mig i striden mot själen och Satan,
فَقَدْ وَكَلَنِي خِذْلاَنُكَ إِلَىٰ حَيْثُ ٱلنَّصَبِ وَٱلْحِرْمَانِ
då har Ditt övergivande överlämnat mig till där det råder möda och misär.
إِلٰهِي أتَرَانِي مَا أتَيْتُكَ إِلاَّ مِنْ حَيْثُ ٱلآمَاِلُ
Min Gud, ser Du mitt [tillstånd]? Jag har inte kommit till Dig, annat än från förhoppningars håll!
أمْ عَلِقْتُ بِأطْرَافِ حِبَاِلكَ إِلاَّ حِينَ بَاعَدَتْنِي ذُنُوبِي عَنْ دَارِ ٱلْوِصَالِ
Inte heller har jag klängt mig fast vid ändarna på Dina rep, annat än då mina synder har avlägsnat mig från Gemenskapens Hus!
فَبِئْسَ ٱلْمَطِيَّةُ الَّتِي ٱمْتَطَتْ نَفْسِي مِنْ هَوَاهَا
Olycksaligt är det riddjur som min själ bestigit till följd av sina låga begär!
فَوَاهاً لَهَا لِمَا سَوَّلَتْ لَهَا ظُنُونُهَا وَمُنَاهَا
Ve den för att den har låtit sig förföras av sina uppfattningar och önskningar!
وَتَبّاً لَهَا لِجُرْأَتِهَا عَلَىٰ سَيِّدِهَا وَمَوْلاهَا
Må den tillintetgöras för sin djärvhet gentemot sin Mästare och sin Förmyndare !
إِلٰهِي قَرَعْتُ بَابَ رَحْمَتِكَ بِيَدِ رَجَائِي
Min Gud, jag har knackat på Din barmhärtighets dörr med mitt hopps hand ;
وَهَرَبْتُ إِلَيْكَ لاَجِئاً مِنْ فَرْطِ أَهْوَائِي
och jag har tagit min tillflykt hos Dig, bort från mina måttlösa begär;
وَعَلَّقْتُ بِأطْرَافِ حِبَاِلكَ أنَامِلَ وَلائِي
och jag har klängt [mig] fast – vid ändarna på Dina rep – [med] min tillgivenhets fingrar!
فَٱصْفَحِ اللَّهُمَّ عَمَّا كُنْتُ أجْرَمْتُهُ مِنْ زَلَلِي وَخَطَائِي
Ha då överseende – Gud! – med mina fel och misstag som jag brukade begå;
وَأقِلْنِي مِنْ صَرْعَةِ رِدَائِي
och befria mig från min mantels börda ;
فَإِنَّكَ سَيِّدِي وَمَوْلايَ وَمُعْتَمَدِي وَرَجَائِي
ty Du är sannerligen min Mästare, min Beskyddare, mitt Stöd och mitt Hopp,
وَأَنتَ غَايَةُ مَطْلُوبِي وَمُنَايَ فِي مُنْقَلَبِي وَمَثْوايَ
och Du är målet för mitt sökande och mina önskningar, i min övergång och i min vila!
إِلٰهِي كَيْفَ تَطْرُدُ مِسْكِيناً ٱلْتَجَأَ إِلَيْكَ مِنَ ٱلذُّنُوبِ هَارِباً
Min Gud! Hur skulle Du kunna driva iväg en nödställd, som – flyende från [sina] synder, – söker fristad hos Dig?
أَمْ كَيْفَ تُخَيِّبُ مُسْتَرْشِداً قَصَدَ إِلَىٰ جَنَابِكَ سَاعِياً
Eller hur skulle Du kunna hindra den som söker vägledning, som rusande söker sig till Din tröskel?
أَمْ كَيْفَ تَرُدُّ ظَمْآناً وَرَدَ إِلَىٰ حِيَاضِكَ شَارِباً
Eller hur skulle Du kunna driva iväg en törstig som söker sig till Dina vattenplatser för att dricka?
كَلاَّ وَحِيَاضُكَ مُتْرَعَةٌ فِي ضَنْكِ ٱلْمُحُولِ
Aldrig! Ty Dina vattenplatser är överfulla, [även] när torkans svåra tider råder;
وَبَابُكَ مَفْتُوحٌ لِلطَّلَبِ وَٱلْوُغُولِ
och Din dörr är [alltid] öppen för hemställan och tillträde;
وَأَنْتَ غَايَةُ ٱلْمَسْؤُولِ وَنِهَايَةُ ٱلْمَأْمُولِ
och Du är målet för vädjan, och föremål för förhoppningarna!
إِلٰهِي هٰذِهِ أَزِمَّةُ نَفْسِي عَقَلْتُهَا بِعِقَاِل مَشِيَّتِكَ
Min Gud! Dessa är min själs remmar, som jag tyglat med Din Viljas tyglar;
وَهٰذِهِ أَعْبَاءُ ذُنُوبِي دَرَاْتُهَا بِعَفْوِكَ وَرَحْمَتِكَ
och dessa är mina synders bördor, som jag avvärjt med Din Nåd och Barmhärtighet;
وَهٰذِهِ أهْوَائِيَ ٱلْمُضِلَّةُ وَكَلْتُهَا إِلَىٰ جَنَابِ لُطفِكَ وَرَاْفَتِكَ
och dessa är mina vilseledande begär, som jag överlämnat till Din Vänlighets och Välviljas tröskel.
فَٱجْعَلِ ٱللَّهُمَّ صَبَاحِي هٰذَا نَازِلاً عَلَيَّ بِضِيَاءِ ٱلْهُدَىٰ
Låt – O Gud! – denna min morgon sänka sig över mig med vägledningens strålar;
وَبِٱلسَّلاَمَةِ فِي ٱلدِّينِ وَٱلدُّنْيَا
och med säkerhet [åt mig] i [mina] andliga såväl som världsliga [angelägenheter] ;
وَمَسَائِيَ جُنَّةً مِنْ كَيْدِ ٱلْعِدَىٰ
och [låt] min kväll vara en sköld mot fiendernas ränker,
وَوِقَايَةً مِنْ مُرْدِيَاتِ ٱلْهَوَىٰ
och ett skydd mot de låga begärens dråpslag!
إِنَّكَ قَادِرٌ عَلَىٰ مَا تَشَاءُ
Förvisso är Du kapabel att göra vad Du vill!
تُؤْتِي ٱلْمُلْكَ مَنْ تَشَاءُ
”Du skänker herradömet åt den Du vill
وَتَنْزِعُ ٱلْمُلْكَ مِمَّنْ تَشَاءُ
och Du berövar herradömet från den Du vill;
وَتُعِزُّ مَنْ تَشَاءُ
Du skänker ära till den Du vill,
وَتُذِلُّ مَنْ تَشَاءُ
och Du förnedrar den Du vill;
بِيَدِكَ ٱلْخَيْرُ
i Din hand ligger urvalet [av det goda].
إِنَّكَ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ
Sannerligen är Du – över alla ting – fullständigt mäktig.
تُولِجُ ٱللَّيْلَ فِي ٱلنَّهَارِ
Du för natten in i dagen,
وَتُولِجُ ٱلنَّهَارَ فِي ٱللَّيْلِ
och Du för dagen in i natten;
وَتُخْرِجُ ٱلْحَيَّ مِنَ ٱلمَيِّتِ
Du frambringar det levande ur det döda,
وَتُخْرِجُ ٱلْمَيِّتَ مِنَ ٱلحَيِّ
Och Du frambringar det döda från det levande;
وَتَرْزُقُ مَنْ تَشَاءُ بِغَيْرِ حِسَابٍ
Du försörjer den Du vill utan någon räkenskap.”
لاَ إِلٰهَ إِلاَّ أَنْتَ
Det finns ingen gud utom Du;
سُبْحَانَكَ ٱللَّهُمَّ وَبِحَمْدِكَ
Förhärligad vare Du – O Gud! – och all lov och pris tillkomme Dig!
مَنْ ذَا يَعْرِفُ قَدْرَكَ فَلاَ يَخَافُكَ
Vem kan ha kännedom om Din dignitet och sedan inte frukta Dig?
وَمَن ذَا يَعْلَمُ مَا أنتَ فَلاَ يَهَابُكَ
Vem kan veta vad Du är, och sedan inte stå i bävan inför Dig?
أَلَّفْتَ بِقُدْرَتِكَ ٱلْفِرَقَ
Med Din makt har Du förenat det [som varit] avskilt;
وَفَلَقْتَ بِلُطْفِكَ ٱلْفَلَقَ
och med Din välvilja har Du låtit gryningen bryta sig fram;
وَأَنَرْتَ بِكَرَمِكَ ديَاجِيَ ٱلْغَسَقِ
och med Din storsinthet har Du låtit lysa upp natten täckt i mörker;
وَأَنْهَرْتَ ٱلْمِيَاهَ مِنَ ٱلصُّمِّ ٱلصَّيَاخِيدِ عَذْباً وَأُجَاجاً
och Du har låtit vatten flöda fram bland fasta, hårda klippor – sött och salt;
وَأَنزَلْتَ مِنَ ٱلْمُعْصِرَاتِ مَاءً ثَجَّاجاً
och Du har sänt ned vatten i kaskader från regnmolnen;
وَجَعَلْتَ ٱلشَّمْسَ وَٱلْقَمَرَ لِلْبَرِيَّةِ سِرَاجاً وَهَّاجاً
och Du har inrättat solen och månen för skapelsen, som skinande lampor;
مِنْ غَيْرِ أَنْ تُمَارِسَ فِيمَا ٱبْتَدَأْتَ بِهِ لُغُوباً وَلاَ عِلاَجاً
[allt detta] utan att uppleva – till följd av allt Du gett upphov till – någon trötthet eller ansträngning.
فَيَا مَنْ تَوَحَّدَ بِٱلْعِزِّ وَٱلْبَقَاءِ
Så Den som utmärker Sig med Makt och Varaktighet,
وَقَهَرَ عِبَادَهُ بِٱلْمَوْتِ وَٱلْفَنَاءِ
och kuvar Sina tjänare med död och utplåning!
صلّ عَلىٰ مُحَمَّدٍ وَآلِهِ ٱلأتْقِيَاءِ
Välsigna Muḥammad och hans hus, de som visar aktning [för Gud],
وَٱسْمَعْ نِدَائِي وَٱسْتَجِبْ دُعَائِي
och hör mitt rop, och svara på min åkallan,
حَقِّقْ بِفَضْلِكَ أمَلِي وَرَجَائِي
och förverkliga – genom Din ynnest – min förhoppning och förväntan!
يَا خَيْرَ مَنْ دُعِيَ لِكَشْفِ ٱلضُّرِّ
Du som är Den bäste av de som åkallas för att avlägsna nöd,
وَٱلْمَأْمُولِ فِي كُلِّ عُسْرٍ وَيُسْرٍ
och den som hoppet sätts till i varje svårighet och lättnad!
بِكَ أَنْزَلْتُ حَاجَتِي فَلاَ تَرُدَّنِي مِنْ سَنِيِّ مَوَاهِبِكَ خَائِباً
Till Dig har jag framfört mitt behov; avvisa mig inte från Dina högaktade gåvor utan hopp!
يَا كَرِيمُ يَا كَرِيمُ يَا كَرِيمُ
Den Storsinte! Den Storsinte! Den Storsinte!
بِرَحْمَتِكَ يَا أرْحَمَ ٱلرَّاحِمِينَ
Vid Din Barmhärtighet, Den mest barmhärtige av barmhärtiga!
وَصَلَّىٰ ٱللَّهُ عَلَىٰ خَيْرِ خَلْقِهِ
Må Gud välsigna den bäste av Sina skapelser,
مُحَمَّدٍ وَآلِهِ أجْمَعِينَ
[Sändebudet] Muḥammad, och hans hus, allesammans!