(Bild: Ai-genererad)

I den heliga Koranen har godhet gentemot föräldrarna en mycket hög ställning. I flera verser nämns godhet mot föräldrarna omedelbart efter uppmaningen till tawhid, det vill säga tron på Guds enhet, och tillbedjan av Honom. Denna närhet visar att respekt för föräldrarna inte endast är ett känslomässigt eller socialt beteende, utan en del av den muslimska människans trosmässiga och moraliska fostran.

I sura al-Baqara, när Koranen påminner om Guds förbund med Israels barn, sägs: ”Tillbe ingen utom Gud och gör gott mot föräldrarna” (1). Även i sura al-Nisa nämns godhet mot föräldrarna efter befallningen att dyrka Gud och undvika shirk, det vill säga att sätta något vid Guds sida (2). Samma innebörd återkommer i sura al-An‘am, bland en rad grundläggande gudomliga föreskrifter (3). I sura al-Isra förbjuder Gud, med ett mycket djupt och känslosamt uttryckssätt, människan från även den minsta form av respektlöshet mot föräldrarna. Människan uppmanas där att tala till dem med ädla ord och bemöta dem med ödmjukhet och barmhärtighet (4 och 5).

I Tafsir al-Mizan uppmärksammar Allama Tabatabai, i sin förklaring av dessa verser, det djupa sambandet mellan tawhid och godhet mot föräldrarna. Enligt honom har människan, efter Gud, sin starkaste existentiella och fostrande anknytning till sina föräldrar, eftersom de har varit medel för hennes tillkomst, tillväxt och uppfostran i denna värld. Att visa tacksamhet mot dem är därför i själva verket ett uttryck för tacksamhet för Guds välsignelser. Samtidigt måste denna tacksamhet förbli inom ramen för lydnaden inför Gud och får inte ersätta lydnaden inför Honom (7, 8, 9, 10 och 11).

Även i Tafsir Nemouneh betonas att den återkommande placeringen av godhet mot föräldrarna bredvid tawhid visar hur oerhört viktig denna moraliska plikt är. Denna tafsir betraktar verserna om föräldrarna som ett uttryck för islams helhetssyn på familjen, moralen och samhället. Den som är otacksam och likgiltig gentemot de allra närmaste människorna, det vill säga sina föräldrar, har sannolikt svårt att utveckla en ansvarstagande och barmhärtig hållning gentemot andra människor (13, 14, 15, 16 och 17).

Samtidigt måste man skilja mellan respekt och godhet å ena sidan och absolut lydnad å andra sidan. Godhet mot föräldrarna innebär inte att en vuxen människa ska åsidosätta sitt förnuft, sin fria vilja eller sitt religiösa och moraliska ansvar. Varje vuxen människa ansvarar för sina egna beslut och kan inte enbart överlåta ansvaret för sina val till föräldrarnas önskemål.

Den heliga Koranen klargör denna gräns i sura Luqman. Där sägs att om föräldrarna försöker förmå människan till shirk, ska hon inte lyda dem. Samtidigt ska hon i detta liv bemöta dem på ett gott och värdigt sätt (6). Denna vers visar tydligt att islam å ena sidan ser respekt för föräldrarna som en viktig och nödvändig plikt, men å andra sidan inte betraktar lydnaden mot dem som absolut och obegränsad när den står i konflikt med Guds befallning och sanningen. Både Tafsir al-Mizan och Tafsir Nemouneh betonar i samband med denna vers att godhet mot föräldrarna inte upphör även om det finns ideologiska eller trosmässiga meningsskiljaktigheter, men att lydnad i synd och osanning inte är tillåten (12 och 18).

Utifrån detta kan ett troende barn, i viktiga livsfrågor såsom studier, arbete, äktenskap, bostadsort och andra avgörande beslut, efter samråd och eftertanke fatta ett ansvarsfullt beslut. Men denna självständighet måste förenas med respekt, lugn och vördnad. Att motsätta sig ett felaktigt eller olämpligt önskemål från föräldrarna får inte leda till respektlöshet, förakt, hårda ord eller bruten kontakt. Hövlighet i tal och beteende, även vid meningsskiljaktigheter, är en av de viktigaste formerna av godhet mot föräldrarna.

Den heliga Koranen nämner i sura al-Isra de mest finstämda uttrycken för denna hövlighet. Där sägs att man inte ens ska säga ”uff” till dem, utan tala till dem med ädla ord. Vidare sägs att man ska sänka ödmjukhetens vinge inför dem av barmhärtighet och be för dem: ”Herre, förbarma Dig över dem, så som de uppfostrade mig när jag var liten” (5).

I en hadith från Imam al-Sadiq, frid vare med honom, sägs att om Gud hade känt till något mindre än ”uff” som kunde såra föräldrarna, skulle Han även ha förbjudit det (19). Denna hadith visar att respektlöshet mot föräldrarna inte endast består av tydliga och grova handlingar. Ibland kan ett enda ord, en kall blick, en hård ton eller ständig otålighet också såra dem och strida mot islamisk etik.

Godhet mot föräldrarna har många uttryck. Ett av de viktigaste är sättet att tala med dem. Barnet bör tala med sina föräldrar med lugn röst, respektfulla ord och en vänlig ton, även när det inte håller med dem. Ett annat uttryck är att hjälpa dem med sådant som, särskilt på äldre dagar, kan vara svårt för dem att klara själva, till exempel läkarbesök, myndighetsärenden, inköp, hushållssysslor eller att följa dem vid olika ärenden och resor.

Regelbundna besök hos föräldrarna är också ett viktigt tecken på godhet. Vardagens sysslor, arbete, studier och familjeansvar får inte leda till att människan försummar sina föräldrar eller endast kontaktar dem när hon själv behöver något.

Ett annat uttryck för godhet är att visa uppskattning, både i ord och handling, för föräldrarnas ansträngningar. Ibland behöver en far eller mor mer än ekonomisk hjälp få höra att deras barn inte har glömt deras uppoffringar och förstår vilka svårigheter de har burit för barnets utveckling, fostran och trygghet. Ord som ”Jag vet att ni har kämpat mycket för mig” eller ”Jag är tacksam för er kärlek och era uppoffringar” kan skänka föräldrarna ro och fördjupa familjerelationen.

I Ahl al-Bayts, frid vare med dem, hadither räknas godhet mot föräldrarna till de största moraliska och religiösa plikterna (20). I de religiösa källorna beskrivs även en kärleksfull blick på föräldrarna som en värdefull handling som medför belöning (21).

Sammanfattningsvis lär Koranen och Ahl al-Bayt, frid vare med dem, att en muslim både ska bevara föräldrarnas värdighet och upprätthålla sitt eget religiösa och mänskliga ansvar. Godhet mot föräldrarna innebär inte blind och absolut lydnad. Den innebär i stället välvilja, respekt, vänlighet, tjänande, tacksamhet och ett ädelt bemötande.

Även om en troende människa i vissa beslut väljer en annan väg än den föräldrarna önskar, får hon inte lämna hövlighetens, kärlekens och rättvisans ramar. På grund av den höga ställning föräldrarna har i människans liv är de värda respekt och godhet. Denna godhet blir särskilt värdefull när den visar sig i det dagliga beteendet, i mjuka ord, regelbunden närvaro, praktisk hjälp och uppriktig bön.

(Familjerådgivningen)

******************************************

Källor:

1. Sura al-Baqara, vers 83.

2. Sura al-Nisa, vers 36.

3. Sura al-An‘am, vers 151.

4. Sura al-Isra, vers 23.

5. Sura al-Isra, vers 24.

6. Sura Luqman, vers 15.

7. Al-Mizan fi Tafsir al-Qur’an, under sura al-Baqara, vers 83.

8. Al-Mizan fi Tafsir al-Qur’an, under sura al-Nisa, vers 36.

9. Al-Mizan fi Tafsir al-Qur’an, under sura al-An‘am, vers 151.

10. Al-Mizan fi Tafsir al-Qur’an, under sura al-Isra, vers 23.

11. Al-Mizan fi Tafsir al-Qur’an, under sura al-Isra, vers 24.

12. Al-Mizan fi Tafsir al-Qur’an, under sura Luqman, vers 15.

13. Tafsir Nemouneh, under sura al-Baqara, vers 83.

14. Tafsir Nemouneh, under sura al-Nisa, vers 36.

15. Tafsir Nemouneh, under sura al-An‘am, vers 151.

16. Tafsir Nemouneh, under sura al-Isra, vers 23.

17. Tafsir Nemouneh, under sura al-Isra, vers 24.

18. Tafsir Nemouneh, under sura Luqman, vers 15.

19. Al-Kafi, Kitab al-Iman wa al-Kufr, avsnittet om godhet mot föräldrarna.

20. Mizan al-Hikmah, avsnittet om godhet mot föräldrarna.

21. Bihar al-Anwar, avsnittet om godhet mot föräldrarna.

******************************************

----

Publicerad: 2026-05-13